Långsiktiga effekter av att inte amma?

vårsol: det var precis det jag trevade efter, det du skrev om ett till tvååringar.

Träffade min kusin för första gången på typ hundra år, och hon har en kille som snart blir två, lika vild och busig som Jonathan, men som ammar, och den där stunden när de satte sig till rätta i soffan och ammade, jag bara kände instinktivt att det DÄR har vi missat, det får inte jag och j.

Visst, på kvällen får han kvällsvälling hos mig och vi myser och ibland kan jag tom få honom att ligga i "amningsställning" men ofta är det bara en kamp att få i honom ngn mat innan han ska sova...

Den där nervarvningen, närheten, den tror jag är svår att få med så stora och aktiva barn utan amningen, och då funderar jag ju naturligtvis på om det finns fler sådana effekter, eller hur långtgående de är i framtiden? Typ, kommer min kusins lilla son ha lättare att slappna av som vuxen också? funderar också på om Jonathans problem att slappna av, både bara vila en stund och somna på kvällen, kan komma av att vi inte haft den avslappningen som amningen ger?

Tygtiger: så är vår son också, och det kanske stämmer som du säger att det bara har att göra med deras personligheter, jag vet inte. Det KÄNNS verkligen som om vi missat något viktigt när vi inte kunnat amma, men det är ju svårt att sätta fingret på det. Jag tror precis som du säger att det till största delen handlar om barnets personlighet, men kanske bara att just för ett barn med en sån persolighet BEHÖVER avslappningen som amningen kan ge? Vi har försökt först att ge flaska så nära som när han ammade, men det ville han inte... Det känns som att det är svårt att hitta sätt för honom att vara nära numera, han vägrar sjalen sen någon månad, det enda som finns kvar av nära saker är att vaggas till sömns...

NeaVida: Jag är inte helt säker på om jag tolkar ditt inlägg korrekt, men det låter som att du säger att flaskmammor är frånvarande i sin mammaroll?!

Det verkar också konstigt det du skriver om att kvinnor skulle tycka det var OBEKVÄMT att amma, för mig som tjafsat med ersättning från det att sonen var 5v kan jag säga att det är bland det konstigaste jag hört.

När man ammar har man maten med sig, perfekt tempererad och paketerad, när man ger ersättning är det en hel cirkus med kokat vatten, mäta pulver, värma/kyla, micro etc. För att inte tala om att gå upp mitt i natten och göra det hur många gånger som helst...

Har verkligen svårt att förstå ditt argument, och hoppas som sagt att jag missförstått dig.

Surfa: nej, jag är fullständigt kapabel att skilja på närhet och stillhet, och att bedömma min sons önskan om bådadera.

NeaVida: Ok, nu förstår jag hur du menade, och det är nog möjligt att du har rätt! Visst kräver amning mycket mera närvaro, och med min son upplevde jag nästan att jag inte FICK vara för närvarande när jag gav honom flaskan, då tyckte han att jag uppmuntrade till lek istället och slutade äta... Numera sitter han i famnen och dricker välling, med sin rygg mot min mage, jag får inte se honom i ögonen när han äter...

Visst är det möjligt att han hade blivit exakt likadan om jag ammat honom, och inte skulle jag byta honom som han är mot någon annan i världen, men jag kan inte hjälpa att undra om han inte haft lättare för närhet om han fått närheten i amningen...