Tråd för oss "adoptivbarn" som har fått barn - del II
Hej, nu äntligen får jag tummarna loss och skriver lite här i tråden (kul tråd att läsa och begrunda).
Jag kommer från Korea och kom hit när jag var 8 år gammal  och min sambo är dansk/bosnier som har bott här i Sverige i 33 år (han är dansk medborgare), så vår son har en gedigen blandning i sig 
 . Vår son är snart 10 månader gammal.
Min mor (min far dog 5 månder innan jag blev gravid) var lite orolig eftersom jag just då inte hade helt avslutat min utbildning, förhållandet var ganska nytt och jag inte hade jobb. Men hon var glad efter vi ändå beslöt att satsa på barnet.
Jag blir inte bemött på ngt särskilt sätt av omgivningen varken själv eller när jag är med min sambo. Av oss två så är det jag som pratar mest och har mest koll på allt. 
Kan säga att jag alltid sett mig som svensk även om jag inte kom hit förräns så sent och har eg aldrig blivit behandlad som en adopterad...hur nu dom blir behandlade. Jag har fått dom jobb jag har sökt även om det har varit ett val bland 10 pers...jag är väldigt säker på att andra ser mig till min personlighet och inte att jag är adopterad. Kan dock tillägga att när folk frågar var jag kommer ifrån så är det inte många ggr som det handlar om vilket land utan vilken kommun i Sverige. Och eftersom min skånska klingar så vackert i Västra Götaland så blir frågan mer om min dialekt 
 .
Men inte för länge sen hade jag en konflikt med ngn i min omgivning som då skrev elakt att jag är och kommer alltid ses av svenskar som en importerad invandrare (jag har därför blockerat min sida tyvärr). Jag blev helt förvånad för jag vet att andra svenskar inte ser mig så och jag har aldrig känt mig så heller...det roliga är att personen i fråga har inga svenska föräldrar....jag är och kommer alltid vara svensk oavsett mitt utseende och känner mig stolt över det.
Ija82...det var coolt det du fick veta 
 ...