magsäcksoperation.

Hej!

Har inte gjort någon operation själv, men tänker själv oxå på det! Men jag vill rekommendera dig en bra sida där du kan få svar på alla dina frågor från personer som är i samma situation eller som har eller ska operera sig.

www.viktop.se

Kram/ SK

Tack sk.
Fina initsialer föresten*L*

Varför vill du göra en operation?
Vad väger du?Vet att de e en ofin fråga.

jag har gjort en gastric bypass op sedan drygt ett år tillbaka och jag är hittills jättenöjd med mitt val. Jag opererades på Sophiahemmet i Sthml och bekostade allt själv. Väl värt pengarna kan jag säga. Är 155 lång, vägde drygt 110 innan, väger idag 65 kg, trots en halvgången graviditet (är nu i v 22).

jag gjorde en gastric bypass operation mars 2003
vägde då 132 och är 173 cm.
gick ner ca 30 kg.
blev sen gravid i okt 2003.
gick upp 7kg med min dotter.
jag var super nöjd med min operation.
gjorde den på sahlgrenska sjukhuset.
var på vårdcentralen  innan op och fick en remiss till op sen tog det 3 år, så blev den av för jag hade ont i knäna.
sen i början had ejag inget godis sug alls.

det har kommit först nu.

nu väntar jag vårat andra barn som ska komma i juni 2007.

har gått up lite nu, men mår mycket bra.

TS: Tack Jag känner ungefär samma sak som du, att jag inte har någon ork osv. Mitt självförtroende har oxå blivit sämre Sen vill jag fortsätta och leva för min dotters skull!

Så därför har jag funderat mycket på en operation, men vet inte om jag törs, har både hört underbara saker och mindre roliga saker.

Usch hatar att disskutera min vikt, mår skit när jag tänker på det ibland. Men här vet ju ingen vem jag är så: Jag är 158 cm lång och väger 125 kg

SK

Jag gjorde en VBG-operation våren 2000. Vägde då c:a 115 kg och hade ett skyhögt BMI, 43 nånting. Hade funderat på operation ganska länge, och försökte länge innan med all annan sorts bantning. Insåg att jag inte klarade av det helt själv, så jag tog kontakt med min vårdcentral och fick en remiss.

Jag fick vänta i c:a ett halvår, sedan kom en kallelse till ett informationsmöte på kirurgmottagningen. Där fick jag all info, blev vägd och tog prover, och sedan fick jag en stunds betänketid innan jag behövde bestämma hur jag ville göra. Jag hade nog dock redan bestämt mig redan innan infomötet, så doktorn satte upp mig på väntelistan. Det tog 5 månader, sedan genomgick jag operationen.

Själva operationen gick bra, men när jag skulle väckas ur narkosen upptäckte man att det inte var helt lätt. Jag har läst i min journal att jag börjar och sluta andas under en hel timme. Slutligen gav de mig plasma, då de misstänkte att jag var överkänslig mot det muskelavslappnande medlet man får under operationen.

Då jag fått plasman vaknade jag ordentligt, och förstod inte alls uppståndelsen kring mig!

Jag låg inne på sjukhuset i tre dygn efter operationen. Hade fasligt ont i operationsärret, som sträcker sig från naveln till bröstbenet, 25 klammer! Nu görs operationen även med titthål har jag hört.

Tiden närmast efter var jobbig, ont i ärret, fruktansvärd träningsvärk i hela magen, och ett konstant illamående. Men det blev sakta bättre. Jag fick leva på flytande föda (varma koppen som man fick sila) i 6 veckor, och sedan övergå till passerad mat.

Idag mer än 6 år senare mår jag bra. Det kan fortfarande vara jobbigt med viss sorts mat. Jag klarar t ex inte av att äta vitt mjukt bröd, oxkött, för torr kyckling, och jag kan få problem av att äta pasta och ris. Jag måste alltid tänka på att tugga maten ordentligt och inte svälja för stora bitar. Kan inte heller dricka samtidigt som jag äter middag, vätskan får tas en stund efter maten.

Jag har kräkts mycket under dessa åren, men det har nog mest berott på att jag inte riktigt har velat förstå vilken mat jag klarar av eller ej.

Jag gick ner 35 kg det första året och har sedan pendlat upp och ner några kilo hit och dit. Blev gravid 1 ½ år efter operationen och det är inte helt lyckat. Kroppen behöver minst 2 år på sig att återhämta sig. Resultatet blev att jag endast gick upp 5,5 kg = bebins vikt + moderkaka + vätska, och fick lite dåliga blodvärden, men det fixade sig.

Även om det har varit oerhört tufft ibland, så ångrar jag inte min operation. Jag hade inte klarat av det själv.

Hoppas du fått någon info som du kan ta till dig och göra något bra av. Lycka till vad du än bestämmer dig för. Om det är något mer du undrar över så är det bara till att fråga.

Tack så jättemycke för era svar.Bra å få läsa både de som varti bra å mindre bra.

Hjorthan:Ditt inlägg fick mig å haja till,men jag ska allt fortsätta å fundera.

fd tjockis-

Du säger du opat dej för ca 1 år sen. Sa dom inte åt dej att du ej bör skaffa barn på nåt år? Har hört att man bör vänta i några år efter denna op med å bli gravid?

Jag förstår om du hajar till av att läsa min historia, men jag tror, tack och lov, att det går bättre för de flesta. Och att jättemånga är överkänsliga mot Celokurin är nog ovanligt. Och trots att jag har problem idag, 6½ år senare så ångrar jag inte min operation. Jag kan bli irriterad över att jag inte sköter mig bättre, utan låter mig pendla upp och ner i vikt, fast jag hamnar ju aldrig uppe på de höga vikterna jag hade när det var som värst.

Är man bara helt införstådd med att det blir jobbigt i början, så tycker jag att det är en bra metod.Hade dock varit bra om jag hade vetat om alla problem som kan dyka upp under vägen. Men jag hade verkligen provat allt, med mer eller mindre lyckat resultat, och idag är jag friskare och lyckligare än vad jag var för 6 år sedan.

Lycka till vad du än bestämmer dig för. Och som sagt, är det något du undrar över så är det bara till att fråga.

Anonym (fd tjockis)
Vad kostade det på sophiahemmet? Mådde du bra de närmaste veckorna/månaderna efter op?

Det är klart att dom rekommenderar att man ska helst vänta ett år innan man blir med barn. Men vi hade inte heller planerat det riktigt så tidigt som det blev nu...men jag hade heller ingen lust att gå igenom en abort bara för att jag blev gravid typ 3-4 månader "för tidigt". Vårt barn är ju önskat, ändå! Dessutom har jag än så länge mått jättebra och jag hoppas på att det ska fortsätta i samma takt!

Själva open kostade 100 000 kr och Dr Lundegårdh som utför ingreppet är helt fantastisk!

MEN viktigt att tänka på är att det trots allt är ett stort ingrepp som man gör, detta förändrar ju hela ens liv på många sätt o vis, samtidigt så tar man alltid en risk vid operationen. Därför bör man vara alldeles säker på att man vill göra detta, och viktigast av allt; att man gör det för sin egen skull-för att man själv vill detta!

Hej tjejer ch kanske killar!

Jag gjorde en GBP (gastric bypass) i mars 2004. Jag vägde då 120 kg och var 173 cm lång. Alltså ett BMI på strax över 40.
För mig har allt gått jättebra, visst har det varit en jobbig resa men jag har mått bra och har stött på några komplikationer. Det är det bästa beslut jag gjort i hela mitt liv, känslan att på 9 månader gå ner 43 kg är oförklarlig.
Jag har ett helt nytt fjälvfötroende. Kan köpa snygga "vanliga" kläder i stl 42-44 i stället för dyra special i stl 54.

Jag ORKAR så mycket mer, kan vara med på alla saker och behöver inte avstå för att jag inte orkar, inte får plats eller är för tung.

Detta med viktop. är ett stort beslut och påverkar familjen väldigt mycket, så prata mycket med dem innan du bestämmer dig.

Rekomenderar också starkt www.viktop.se där jag funnit mycket stöd och hjälp både innan och efter operationen.

LYCKA TILL!

Min pappa har opererat magsäcken för lite mer än 10 år sen och jag som står bredvid ser hur svårt han faktiskt har det. Han rasade i vikt i början (såg anorektisk ut) men har lagt på sig det mesta igen. Han kan fortfarande inte äta ordentligt, dagligen så spyr han upp maten, vilket jag kan känna begränsar hans sociala möjligheter. Jag/vi vill tex inte gå ut och äta då han kanske sätts i en situation där han måste springa genom halva restaurangen för att spy, han kanske inte hinner, det kanske är kö osv. Jag har svårt att tro att han fortfarande tycker operationen var enbart positiv så mycket stryk som hans kropp får ta.

På min sambos sida så har vi en släkting till som gjort samma operation också för många år sen. Det känns verkligen trevligt att bjuda på mat när h*n trycker i sig en tomatklyfta utan skal delad i ca 20 bitar.

Hej!!!

Min älskade man gjorde titthåls op i mars detta året..

Han mår bra äter de mesta och har tappat 48 kg, han verkligen njuter av livet ska tillägas att han vägde 151kg på inskrivningen han blev opad i Landskrona och var bland de första manliga i Sverige som fick gjort op med titthåls tekniken

Ni får inte glömma att detta är en sjukdom att vi är så feta, dom flesta av oss gömmer sig ju bakom alla dessa kilon. Om man inte får den mentala hjälpen är en op helt bortkastad. Jag opererades 1995 en op som var helt värdelös för mig då jag faktiskt är sockerberoende, jag lärde mig snabbt att ostbågar gick bra att äta etc etc. fick ingen hjälp alls med det,

*Puff*