Fått nog av sonen...
jag vet inte riktigt vad jag ska skriva till dig men jag vill först och främst ge dig en styrkekram. *kramar om*
Jag tycker det låter som att din son inte själv vet riktigt vilket ben han ska stå på och att ni (du och maken) måste ta ett ordentligt snack med honom vad som gäller hemma hos er. Att så länge han bor hemma så gäller vissa saker. Okej om han är borta i 3 dagar men han måste höra av sig och tala om att han lever exempelvis. Skolan är ett måste för honom att sköta annars så missar han studiebidraget osv osv.
Förstår mycket väl att allt är jobbigt. Har själv haft en son med mycket problem i skolan och med sig själv men har nu fått rätsida på sitt liv. Han träffade en tjej förra sommaren som gjorde att han tror på sig själv igen och mår bra. (han är idag 18,5 år).
Men ge inte upp, försök att få er son att förstå att ni finns där i alla lägen för honom och att han är stor nog för eget liv under eget ansvar (med era regler).
Om du förstår hur jag menar, blev lite svamligt.
Kramar igen till dig.
