Min sambo kan inte hantera barnen - långt!

Ja du. För mig hade det blivit skilsmässa för att rädda mina barn.

Men om vi talar om att du vill att han skall vara kvar i familjen så måste han faktiskt söka hjälp. Dina barn kommer få skador för livet av hans kadaverdisciplin. Och att släppa ner barn på golvet så de får skador, eller släpa iväg en unge i armen är också en form av misshandel. Och dessutom, trots sårig rygg, fortfarande vara förbannad är ju inte riktigt klokt! Har han nånsin bett sina barn om ursäkt???

Vad i all världen är det för fel på karln???!!! Ställ ultimatum. Att nu får du faktiskt söka hjälp eller också tar jag barnen och går min väg. Jag tar ut skilsmässa om du inte ordnar detta.

Barnens bästa kommer först, och det vet du ju eftersom du tom söker hjälp här.

Jag hade gått min väg. Jag är skyldig mina barn en dräglig barndom där de kan vara trygga, orädda, kavata och glada. De ska inte behöva gömma sig för en jäkla desperado som jagar runt och jävlas med barnen. Det har gått alldeles för många år redan. Jag undrar hur din 10-åring mår? För att inte tala om 5-åringen. Och snart är minstingen i trotsåldern. Gud, vågar inte ens tänka på det. Brrrrr...

Jag har varit i den sitsen med barnens styvfar när de var strax under skolåldern. Det tog fyra år, men jag gick min väg och jag har inte ångrat mig en sekund. Det tog sonen nästan två år att sluta huka sig så fort jag höjde handen ovanför midjehöjd. Det räckte med att ta en tallrik från diskbänken och han stod i närheten, och han hukade sig och sprang sin väg.

Nu, 15 år senare, är han en trygg, trevlig kille med gott självförtroende, och ingen skulle kunna tro vad någon gjorde mot honom tidigare. Men det sitter långt inne i honom. Han tål inte skrik och höga röster, framför allt inte om det mot honom.

Om det inte blir en radikal snabb lösning på detta, så gå för barnens skull. Bli särbos eller vad som helst. Men utsätt inte barnen för detta.