Jag ska i ett skolarbete argumentera för att välja bort dagis och jag behöver Din hjälp för att få real life exempel. Vad har Du för erfarenheter, vad har gjort att Du väljer bort dagis, hur har Du gjort det möjligt? Vilket alternativ väljer Du istället? Hemmafru/man? Pussel? Mormor/farmor? Dagmamma? Granne? Deltidsarbete?
Hej jag är hemma med min son som fyller 3 i december, han har en lillebror på 6 månader men jag har haft honom hemma och aldrig på dagis. Jag har valt bort en del annat för att kunna vara hemma med honom och jag anser att så länge han mår bra av det så skall vi vara hemma. Stressen med att passa tider får man nog av i livet ändå. Vi besöker ÖF och kompisar 3-4 ggr/v så han får leka med jämnåriga. Jag har 2 äldre döttrar som jag lämnade när de var runt året och först nu inser man hur mycket man har missat med dem. Känns som allt är mkt mer harmoniskt nu.
Catta
Vi hade våra flickor hemma tills de fyllde tre, mycket för att all forskning säger att de inte har något behov av beständiga kompisrelationer förrän de är ungefär tre år, och för att jag tror att barn blir stressade av att behöva ha väldigt många relationer tidigare. Vi pusslade och var lite hemma båda. Deltidsarbete, alltså.
Min son började en inskolning på ett dagis men det var inte som jag förväntat mig så jag beslutade mig för att ha honom hemma.Är arbetslös men om jag skulle få arbete är hans farmor med honom.Sen får vi tvåan snart oxå så då är jag ju föräldraledig,iallafall 1,5 år till.
Har sökt in honom på dagis till han fyller tre år för jag har hört att dom rekommenderar tre år att börja på dagis.Jag jkan ju ha honom hemma till han är fyra år men om han kommer in på det dagiset jag sökt får han gärna börja då.
Jag tror att det är bättre att ha småbarn hemma om man känner att man kan stimulera dem i sin utveckling.
Jag är på öppna förskolan flera dagar i veckan,och är ofta ute i farten.Nästa barn har jag inte samma möjlighet att ha hemma lika länge,men då ska jag bara jobba 75%.
Kan ju berätta varför jag var missnöjd med dagiset han skulle börja på;det var ingen som brydde sig om honom och gjorde inga försök att lära känna honom och jag såg hur dom behandlade dom andra barnen.Har läst utbildningen i skolan hur det ska gå till på en inskolning och det var inte alls som jag lärt mig!
Så jag kände från dag 1 att här står det inte rätt till!Tog kontakt med rektorn och efter min avrbrutna inskolning har dagiset ändrat en massa rutiner som dom kanske oxå insåg inte var bra!
Jag valde att sätta dottern hos en dagmamma istället för dagis. Dels för att det är en mycket mindre grupp, det blir mer personligt och dels för att hon var såpass liten när hon började där. Tyckte det passade bättre.
Hon var nästan 16 månader när hon började hos dagmamma. Är 17 månader nu.
Enda anledningen till att hon fick börja hos dagmamma så tidigt är att jag är arbetslös och får inte stämpla annars. Har ingen mormor eller farmor som kan ta hand om henne om jag skulle få ett jobb.
Hade vi haft ekonomi till det så hade hon fått vara hemma ett par år till, minst. Nu kommer tvåan till våren så då får hon vara hemma igen.
Men en fråga till Er som skriver att Ni tar med Era 3-åringar på öppna förskolan istället. Finns det några jämnåriga alls där för Era barn. Själv känner jag mig väldigt "utanför" när jag är på öppnis. Jag är fortfarande hemma med min dotter som snart är 1½ år och är alltid mycket äldre. Hon får liksom inget utbyte med de andra barnen som oftast är under 1 år.
Tänker vara hemma tills hon blir 2 år, men det känns jättejobbigt att inte kunna erbjuda henne lek med jämnåriga kompisar.
väljer dagmamma istället.
Vi pendlar två timmar extra varje dag (totalt 3 till 4 timmar)för att kunna ha barnen hos farmor och farfar i stället för dagis. Man hör så mycket om dagis som glömt barn ute, glömt barn som sover och personalen ahr gått hem för dagen, perversa barnskätare etc etc, att vi tyckte det var värt det extra besväret att ha dem hos familjen istället, där de får odelad uppmärksamhet och får chans att umgås med både farmor och farfar, faster och gammelfarfar. Många generationer tror jag är ypperligt bra för barnen.
Jag var själv uppväxt med liknande arrangemang, och min man också, så därför föredrog vi det på det sättet.
Jag väljer dagmamma åt min son för han får inte gå på dagis pga att han är extrem prematur och då också känslig för infektioner. Dagisbarn bär ju på ganska mycket.
Istället blir det som sagt dagmamma/deltidsarbete och pussel dom närmaste 3 åren.
Jag är hemmamamma och viu lever mycket snålt på min mans lilla lön. Vi har ingen bil, äter aldrig ute, köper bara begagnade kläder osv för att få det att gå ihop.
Anledningen till att vi väljer bort barnpassning:
* Vi har infektionskänsliga, prematura barn
* Våra barn blir lätt överstimulerade
* Det känns inte säkert att lämna barnen i en stor barngrupp med få vuxna, de är veritabla rymmare
* Vi anser inte att de har något direkt utbyta av pedagogiken innan de blir 3-4 år
* Det kostar för mycket (bor i USA)
* Allt de gör på en förskola gör vi hemma
* Det finns gott om andra barn att umgås med
* Vi tror att barn i allmänhet mår bättre av att få ta det lugnt med föräldrarna de första åren
Är hemma med Sigrid 1 år och Olivia 3 år. (har varit hemma sedan Olivia föddes)
Vi fick en dagisplats till Olivia (som vi sökte för att Olivia hade fått för sig att hon ville börja på dagis!) men vi kommer att tacka nej till den eftersom det inte kändes bra där. (av flera anledningar)
Om situationen såg annorlunda ut (om vi hade hittat ett hus så vi visste var vi kommer att bo osv) så hade jag gärna satt henne på dagis (eftersom hon själv VILL det) men nu fortsätter vi som förut ett tag till. (tills vi hittat hus och fått plats på nåt bra dagis i närheten)
Dvs, vi är på öppna förskolan 3 dagar i veckan och kyrkan en dag i veckan.
Där träffar hon många barn i hennes ålder och det finns även många barn i Sigrids ålder.
Det är rätt många som har, precis som jag, en ettåring och en treåring så deras treåringar går bara 15 timmar i veckan och då hinner de vara rätt mycket på öf också!
har dagmamma istället. varför? när vi flyttade till orten vi bor på så var det det enda som hade plats och vi kunde inte ha kvar henne på dagiset där vi bodde förut eftersom att vi flyttat ut ur kommuen. Nu är jag glad att vi fick dagmamma för hon är verkligen toppen!
Tack snälla alla för era svar! Det har varit väldigt mycket till hjälp för mig! Kram!
Äldsta barnet gick på dagis och trivdes bra, men var mycket sjuk.
När det blev dags för lillebror att ha barnomsorg valde vi dagmamma istället, mestadels för att lillebror var en mycket blyg och försiktig ung man. Han hade fått ett nervöst sammanbrott av stora barngrupper. Dagmamma fungerade alldeles utmärkt.
Lillebror är tonåring idag, inte alls blyg och fungerar utmärkt i grupp. Han minns sin tid hos dagmamma som enbart positiv. Han slutade där när han var 12, och det kan ju också vara ett argument - att man inte behöver byta omsorgsform när de börjar skolan.
Hej!
Jag tror inte att det handlar om att välja bort, man väljer bara ett annat alternativ; hemmaförälder är ganska vanligt idag (du kan läsa mer på www.hemmaforaldrar.se eller www.foraldraupproret.se).
Barn är olika och föräldrar är kloka. Barn är som mest infektionskänsliga mellan 1-3 år och den som vill slippa vabba mer än de jobbar kanske väljer att vara hemma så slipper de mardrömmen som Aftonbladet Föräldrar skriver om: www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,928841,00.html
Tyvärr har inte alla ekonomiska möjligheter att välja men svenska folket har valt alliansen och vårdnadsbidraget så snart kanske vi får ett barnvänligare samhälle som låter människor göra olika val.
Jag har valt bort dagis än sålänge eftersom förra året i januari kom vårt första barn och på sommaren jobbade jag då var min make hemma sedan fortsatte jag att tahand om pojken på dagarna när jag inte jobbade då klev maken in igen och tog ansvar. Och nu finns ingen anledning eftersom jag väntar andra barnet i slutet av februari 2007 men året efter kommer förmodligen jag sätta båda barna på dagis.
För att jag vill att den som tar hand om och uppfostrar mitt barn under hennes första år ska vara vi hennes föräldrar.
Det vill inte jag lämna bort till någon annan som inte har samma band till henne som vi har.
Hon är en gåva som jag vill vara med på dagarna!
Hon slipper ständiga infektioner under sina första år och sen är hon ett känsligt barn som kräver en hel del och det tror jag inte att dagis kan ge henne.
Vår dotter är bara 9 mån än sålänge, men vi planerar inte att sätta henne på dagis än, kanske aldrig. Nu har jag varit hemma ett år, sen kommer mannen vara hemma ½ år, sen får vi ett till barn, då blir jag hemma ytterligare ett år, sen mannen ½ år. Därefter är det lite osäkert, antingen blir det jag eller så blior barnen hos mormor på dagarna. Alternativt om vi hittar en bra dagmamma i närheten, men det är bara om inget annat funkar.
Jag tycker inte att barn ska vara på dagis innan de har blivit
3-4 år. Tycker att de behöver förälderns och hemmets trygghet, samt att jag vill ha mer kontroll över vad barnen äter/uppfostran etc. Sen tycker jag att argumentet att barn behöver social träning i den åldern är rent ut sagt löjligt!