Missfall v. 16!

Tack för ert stöd!
englabella: Hur gick det till för er? (Om du orkar svara?)
palmblad: Nej vi orkade inte att se det igen (såg bara att det verkligen var barnet båda två inne på toaletten! Vi väljer kremering och spridning i minneslund (som tydligen är det vanliga)
Kram på er!

Jag undrar hur ni har mått efter missfall? Nu menar jag fysiskt för psykiskt vet jag att det är ett rent hel...e! Jag har fått så fruktansvärt ont i brösten, de har svullnat upp till ca. dubbel storlek och är helt hårda. Det kom även någon droppe "vätska"(?) Magen värker till och från som i små kramper (har gjort skrapning i tors.) Detta kom först i går!? Hur hade ni det?

Ja, man får ta en dag i taget. Det är stundtals jättejobbigt, särskilt på morgonen när man vaknar och allt kommer över en igen! Magen är tom!!! Vissa stunder käns det bättre och man får lite kraft att orka vidare.

Till råga på allt elende så var detta en IVF-bebis! Vårt allra sista försök (landstingsbekostat) Vi hade gjort tre försök utan att lyckats, men fick ett ägg till frysen sista gången. Detta ägg tog sig och blev en liten bebis av, vi var så lyckliga! Första tiden är ju väldigt orolig! Man tror att man skall få missfall hela tiden! Men med tiden blir det bättre och man går och väntar på den dagen då man kan pusta ut!? Säkert... Pusta ut kan man aldrig göra det har vi fattat nu! Våran bebis var nästan fyra månader, det är lång tid att hoppas och planera! Allt var i princip klart i våra huvuden!

Att nu börja om det känns så tröstlöst, alla dessa hormoner och behandlingar att gå igenom och man vet aldrig om det blir värt mödan! Det finns ju inga garantier! Alla säger att man blir mer fertil när man väl blivit gravid en gång, men jag vet inte om det stämmer. Vi har ändå väldigt låga chanser att bli gravida på naturlig väg, men det kanske hjälper till vid ett IVF-försök också!?

Jag skall inte tynga er mer med ledsamheter! Tack återigen för ert stöd!