Trotsålder?

De har ju en fas vid 9-12 månader då de är räddare för främlingar och vid 16 månaders ålder har de hunnit lära sig så mycket nytt, så visst är det möjligt att de trotsar redan då

Nix! De brukar utveckla humör och personlighet och kanske hävda sin självständighet en hel del, men trots är det inte. Trots kan man definiera som "avsiktlig och utmanande uppstudsighet". Det kommer någon gång mellan 2 och 3 år.

Ok...skilda meningar. Men visst det kan absolut vara som han hävdar sin självständighet. Men när lyssnar dom på nej?? Han vet ju mkt väl om vad vi menar men ändå testar han oss om och om igen...

Känner igen oss i din beskrivning och jag har tänkt "trots" och läst lite i Trotsboken - det var en liten trösterik läsning iallafall.
Nils började "trotsa" vid ungefär 18-20 mån ålder. Allt eftersom språket har utvecklats blir det mer och mer avancerat. Han kan nu titta mig stint i ögonen och säga "nej!" när jag säger att han inte får göra dittendatten (leka med brödkniven, ta en glass ur frysen, gå ut i minusgrader o bara blöjan, etc...) När jag till sist tar av honom det otillåtna, så blir han superarg, stampar, skriker, slår mig, etc.
Inte är det roligt! Kan ofta sluta i gråt både för mig och Nils. Men jag försöker vara konsekvent och räknar med att få ha det så här av och till i några år framöver...

De lyssnar på Nej ganska tidigt, men ....
Minnet är dåligt - dagen efter kan det vara glömt. Dessutom spelar det inte så stor roll om han vet att något är förbjudet, för han kan inte hejda impulsen att göra det ändå! Först omkring 2 år kan barn hejda sig själva när de har tänkt göra något olovligt. Det finns undantag (som kan det där mycket tidigare), men de är få!

Min pojke är väldigt trotsig nu och han är 2,5 år!

vilka är dina källor lövet?

Som jag har förstått det så inträffar för många barn något som kallas "förtrots" runt 1 1/2 år... För min dotter och många av mina vänners barn kunde man runt denna ålder absolut märka den första större "separationsfasen". Barnet blir helt enkelt mer självständigt och får mer en knsla av ett eget "jag", vilket såklart också innebär att barnet vill testa gränserna lite grand, inte som vid den "stora" trotsen (som brukar komma strax före 3 för flickor och lite senare för pojkar), men ändå ett testande.

Barnet gör inte saker med flit för att vara dumt eller elakt, men det försöker så smått försöker kolla vad som egentligen gäller i den här världen...Då gäller det som förälder att visa dem hur det går till INTE springa runt och säga "nej"!

Tack för alla svar..

Lövet - Mycket intressant läsning från dig. Kändes som en bra förklaring.

Vår son var rätt jobbig någon gång runt 17 månader, han struntade helt enkelt i vad vi sa, vägrade hålla handen när vi skulle gå över gatan, ville inte äta sa vi nej du får inte gå där tex så struntade han blankt i det. Ville vi gå åt ett håll så skulle han prompt gå åt motsatt håll. Sen så la det sig helt, han höll handen gick inte ut i gatan åt bra igen osv.
Nu vid 22 månader så har han plötsligt kommit på att han kan säga nej till saker så det är nej nej nej hela dagarna, vi får lirka och känna av honom hela tiden för att det inte ska sluta med att han ligger och skriker på golvet.