Hej
Hönapöna som trodde världen skulle gå under, och så var det egentligen ingenting annat än ett ekollon som hade trillat ner i hennes huvud(tror jag det var iallafall:))
Hur undviker man själv att hamna i en sån fälla, att man TROR att nåt är mycket värre än det är. Som tex otrohet m.m.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-01-11 16:36:55:
Törs man fråga och konfrontera en person med vad som helst?
Ho ho, är du gravid? För då är höna-pöna-syndromet ständigt närvarande...man kan göra det minsta, löjligaste till världens största grej! :)
Inte gravid. Men vad beror det på att man gör så om man är gravid och även om man inte är det?.
Rädsla mest troligt, enligt mig i alla fall. Rädsla för att mannen ska vara otrogen, rädsla för att världen ska rasa samman (som lilla höna-pöna upplevde det). Förbereder man sig på det värst så känner man sig kanske mer redo om det skulle inträffa.
Varför anonym?
Man måste inse att livet är en ständig gåta och att man kan inte förberda sig på allt otäckt här i världen.
Med ett självförtroende och en känsla av distans till världen, så kan man njuta av livet här och nu.
Ibland så måste man skakas om av ex. ett dösfall eller nått annat för att påminnas om HÄR och NU är LIVET!!
Jag var så rädd för allting tidigare, vilket delvis berodde på min barndom, och sen kom olyckorna en efter en och min tillvaro rasade. Nu har jag tagit mig upp igen och är inte rädd längre eftersom jag vet att min tidigare oro varken gjorde från eller till.
Precis som kjempejente skriver så kan man inte kontrollera eller planera livet. Det enda du kan påverka är ditt FÖRHÅLLNINGSSÄTT till livet och det som sker. Om jag känner oron komma inför en viss situation brukar jag numera tänka "Vad är det värsta som kan hända och om det händer vad gör jag då?".
Det känns skönt att ha en plan men det bästa är förtsås att inte tänka ut en massa skräckscenarier utan att fokusera på det som är nu. Allt annat är bara tankespöken.
Det tar tid men man kan förändra sin grundinställning till livet med ren tankekraft, det har jag gjort :)
Jag sa nu aldrig att jag personligen går och är rädd för dessa saker, jag beskrev bara varför jag tror att höna-pöna-syndromet (som TS kallar det) existerar.
Jag tar livet som det kommer större delen av tiden även om jag är mänsklig och oroar mig för vissa saker. Men i stort sett anser jag mig själv vara rätt säker i mig själv och i mitt liv och inte behöver oroa mig och köra "höna-pöna-syndromet".
Har läst inläggen och det var bra sagt det alla har skrivit, har tagit in och tolkat och skall se till att vara rak i kommunikationen och ha ett bra förhållningssätt till saker.