Man säger ju ibland "jag tror jag storknar!" eller, det kanske är mest Kalle Anka och andra med ett ovanligt färgstarkt språk som säger det, men jag undrar iallafall vad det betyder?
Och vad säger ni mer som ni egentligen inte vet vad det betyder? 
Man baxnar! 
Jag säger nog inget som jag inte vet vad det betyder faktiskt men säkert en del som jag tror betyder ngt annat. Trodde länge att man kunde säga "frarra" och att det betyder samma sak som "offra" men bara då man erbjuder sig att ta typ den sista kakan. Allt beror på att min morbror missuppfattade ordet som liten och sen började alla i släkten säga det. Har man vuxit upp med ett felaktigt ord så tro man det är rät...
Många använder ordet hybris med fel betydelse. "Min son är så jobbig att jag får hybris på honom" är ett exempel....
Själv är jag noga med att inte häva ur mig saker som låter avancerat bara för att... Det låter ju så jävla blåst när folk slänger runt ord de kanppt kan uttala och än mindre vet vad de betyder
AnnaGBG - exakt så tänker jag också!
Jo, men ibland så tror man att man vet, och så upptäcker man att det gör man visst inte...men jag håller med om att det låter lite illa, särskilt om man försöker svänga sig med snitsiga ord för att imponera...finns inget värre!
Att storkna är väl som när man äter eller drivker för snabbt och man inte kan göra särskilt mycket alls mer än försöka andas? Man storknar för att man blir så paff över något att systemet tvärstoppar ett tag?
(Ja, jag ogillar att använda ord eller uttryck som jag inte alls vet vad de betyder eller var de kommer ifrån. 
)
Storkna
Mista andan - kvävas Enligt Sv Akademien!
Ja, man tar liksom ett vacklande steg bakåt och fnyser lite... I seriernas värld... Jag har nog aldrig storknat riktigt själv...Man får i halsen/tappar andan för att något är så osannolikt? Eller är det inte alls kopplat till yttre händelser, kan man lika gärna storkna ensam och på gott humör?