Är det normalt att känna sug efter alkohol?

För mig är det inte normalt att känna sug efter alkohol, men det är min personliga åsikt.

Jag är av den fasta åsikten att vi alla föds med olika förmåga att hantera allehanda "berusningsmedel", kalla det droger om ni vill. Men andra ord som en olika hög tröskel för "drogen" att ta sig över. Sen tillkommer självklart vad livet utsätter en för för prövningar..
Min pappa har varit alkoholist i 25 år, och det har varit naturligt för mig att hela tiden hålla i åtanke att det även kan drabba mig (om det nu är genetiskt betingat - det vet vi ju inte). Jag har en liten teori; när man "har" missbruk i släkten (förslagsvis ngn av föräldrarna) tycker jag att man som barn har en tendens till att lättare falla in i allt missbruk. Jag tycker mig se att det är lättare att fastna i exempelvis rökning, andra droger, sexmissbruk, shoppingmissbruk, spelmissbruk osv osv. Om det här nu beror på att man levt/lever nära ett missbruk och har "lärt sig" efter det, eller om det ligger i generna kan man ju fundera på.

Jag ska inte bli långrandig, så åter till din fråga. Din alkoholkonsumtion ser i mina ögon inte onaturlig ut på något sätt. Jag håller inte med getingmidja om att det inte är naturligt att känna ett "sug" efter alkohol, för det tycker jag att man kan göra. Frågan är då bara vad det är man längtar efter? Att få dränka sina sorger? Att det smakar gott? Att få fly verkligheten? Att bli lite mer modig på krogen? Lite krasst skulle jag vilja påstå att har man såna här funderingar kring alkohol vet man med sig att man borde akta sig. Tyvärr är det ju så att att alkoholism kan se så otroligt olika ut från person till person. Min far drack tex enbart folköl i många herrans år, vilket i vårt samhälle kanske inte ses som ett "alkoholist-krökande". Men det var det.

Hoppas du kommer underfund med din relation till alkohol. *kram*

camber

Suget kommer mest då jag mår dåligt på något sätt, är stressad, suget känns fysiskt nästan, som att jag MÅSTE dricka, det behöver inte vara mycket, känns det som, men hela kroppen skriker liksom "drick!" Men jag gör det inte, just nu iaf, eftersom jag vet att det inte är bra, den känslan har jag, det känns inte som en bra anledning att dricka. Istället försöker jag motionera, måla, träffa någon kompis, allt för att få tankarna på annat håll. Vid dessa tillfällen brukar jag även röka, även om jag inte är dagligrökare utan röker till fest, och då livet är jobbigt, ungefär samma relation där som till alkoholen. Har iofs tidigare rökt dagligen men slutade då jag blev gravid. Är det alltid farligt att dricka för att varva ner, för att stressa av? Jag är nog lite "paranoid" eftersom jag har många runt om mig som hamnat i alkohol- och drogmissbruk..

Har använt mycket alkohol i många år när jag mått dåligt, kan ibland få ett enormt sug.
Särskilt efter att många i min familj gått bort så har jag väl dränkt sorgerna för att fly verkligheten och insikten att de är borta.

Har Bipolär sjukdom så när suger kommer vet jag att det är dags för en depressiv period.

Dricker dock inte när barnet är hemma, och när jag blir sådär sugen annars tvingar jag mig själv att dricka folköl, annars kan det sluta hur som helst vilket det gjorde förr.

Vaknar fortfarande med stor ångest efter jag druckit än idag, även fast jag vet att jag "skött" mig och inget speciellt hänt.

Går ho en kurator och pratar om det, är ju inget man pratar med andra om,särskilt inte när man har barn, då det ofta missuppfattas.

Än så länge har det gått bra att bara hålla sig till de där 2,8 orna...

När jag hört din historia så skulle jag som nyss läst missbrukskursen på en behandlingsassistent utbildning säga att du bör överlägga med dig själv om du vill ha alkoholen i ditt liv. Man säger att de som kommer ihåg första gången dom drack och dessutom upplevde detta som något mycke bra har en benägenhet att få alkoholproblem. Och hur ofta och hur mycka man dricker är egentligen inte vesentligt, det som är av vikt är varför man dricker... och hur mycka man tänker och planerar runt alkoholen. Så varför inte välja ett lugnt liv utan alkohol så slipper du bekymra dig och slipper riskera att det går fel.

lycka till!

Kan bara instämma med mOggan. Vilken är anledningen till att man dricker. Jag tycker du bör se upp. Det är så lätt att hitta en anledning till att dricka. Kanske fira att man har semester, för att man har en motgång, för att man varit duktig. Det finns många anledningar. Min man sitter just nu och dricker för att han fått veta att han inte fick en fast anställning på ett jobb. Han sitter och tycker synd om sig själv. Till vilken nytta? Det blir ju inte bättre för att han dricker.

Jag tycker du ska se upp. Jag tror inte att alla nykterister har ett tråkigt liv för att de inte dricker. Man kan roa sig ändå och även äta god mat utan vin till. Det finns ju alkoholfria alternativ om det är smaken man är ute efter.

Nyckterister har definitivt inte tråkigt, de håller jag me om! Slipper baksmälla och ångest över saker man sagt eller gjort som kanske inte skulle gjort som nyckter. och jag lova att fester och dans de blir de utan alkohol också, tom hellt urflippade sådanna!!! gäller bara att hitta lite likasinnade.

lycka till och hoppas du tar dessa råd till dig!

Trådstartaren:

Om suget kommer vid stress eller annan "obehaglig belastning" gör du nog klokt i att hålla dig borta från alkohol. Men jag tror på dig! Det är inte många med missbrukarproblem/tendenser som är så insiktsfulla som du. Du vet att det är dåligt för dig, och gör helt rätt i att "ignorera" suget genom att träffa vänner, måla eller motionera.

*kram* och lycka till