Hej hej! Ni som har läst och kommit med råd/stöd i mina tidigare inlägg, kan jag bara säga att det gick åt h-vete!
Ursäkta ordvalet, men jag känner mig ganska spak just nu.
För att göra en lång historia kort så har min sambo valt att lämna mig eftersom jag tyckte att dom barnen som bor på heltid hos oss ska ha egna rum! Mycket annat ligger bakom harjag förstått men tyvärr inte fått någon förklaring till.
Men, jag bara undrar hur ska man klara sig nu då!
va ju trist att han valde att lämna dig men du klarar dig säkert lika bra utan honom det brukar vi kvinnor klara. tänker på dig å lycka till
Du gjorde helt rätt som stod upp för dina barn! Ni kopmmer att klara er! Frågan är hur din x-sambo kommer att klara sig... och hans barn...
Kram!
Ja jisses...
Då kan man ju bara tänka att det förmodligen var det bästa i längden, även om det säkert är pest och pina nu. Uppbrott är ju alltid jobbiga, och än jobbigare när det är barn inblandade. Men att inte kunna kompromissa med dig i det här läget säger ju också en del om hur det skulle kunna bli i andra frågor längre fram.
Om han är sådär envis på att få som han tycker menar jag.
Och att inte kunna lämna förklaring så att du kan gå vidare med ditt liv tycker jag är svagt, det tycker jag man är skyldigt att göra för att inte lämna den andra med massa frågetecken som gör det svårt att gå in i ett nytt förhållande, för att man inte har kunnat bearbeta det förhållande man lämnat.
Det hände mig så jag vet hur vilsen man känner sig i det läget.
Hoppas allt blir bättre för dig så småningom!
Kram
Jag beklagar verkligen det som har hänt.
Men är du riktigt säker att det bara beror på ditt krav när det gäller rummen. Låter mer som om han inte riktigt vet vad han vill.
Det är jämt svårt i början ,men det är bara att vara stark.
Hade min man gjort så då hade jag nog tänkt att han inte hade några känslor kvar för mig och att jag inte är tillräckligt viktig.
Hade han bara velat så hade ni löst detta,men det gäller att vara stark.
Hoppas att du har styrkan kvar och kan gå vidare för din egen skull och dina barns skull.
Lycka till....
Hej hej!
Ja, just nu känns det ganska jobbigt. Jag har fortfarande inte fått någon bra förklaring till att han vill bryta upp. Det tar ett tag innan han får tag på en lägenhet. Jag kommer att bo kvar i huset som är ganska stort(260 kvm)men det behövs med 4 barn.
Han vill ha allt som vanligt tills han flyttar, alltså inte säga något och vi ska dela sovrum (med allt det innebär!)och umgås med släkt och vänner. Jag har försökt förklara att jag inte kan göra det men han tycker att jag är konstig.
Nu så sover jag i ett av barnens rum och vill inte ha så mycket kontakt med honom.
Jag har insett att han inte är rätt man för mig och jag måste gå vidare, men det är naturligtvis jobbigt och kommer att ta tid.
Hej sus 65!
Har börjat fundera på om det kan vara så att han testar dina gränser iom. att han vill att allt ska vara som vanligt.
Måste säga att jag tycker att han resonerar lite märkligt.
Jag förstår att ni måste bo ihop tills han skaffar lägenhet,men det jag inte förstår är hans krav på dig..
Menar att ni ska dela sovrum och vad det nu innebär.
Självklart att det blir jobbigt att bearbeta,allting tar tid,och speciellt om man tycker att man har blivit orättvist behandlad.
Hopppas det ordnar sig för dig och dina barn.
har inte sett den här diskussionen tidigare. någon som har länkar till tidigare trådar?