Min sambo, en som begriper

Min man tänker inte heller så att det är dit barn. Jag har en son sedan tidigare. Och min man är alltid med på läkarbesök, habilteringbesök, utvecklingssamtal i skolan. Det är mer än min son bioligiska pappa gör, fast sonen bor där varannan vecka.

Jag har verkligen den lyckligaste kvinnan på denna jord som har fått det så bra för mig och min son.

Och om vi får gemensamma barn vet att han ALDRIG skulle göra någon skillnad på barnen.

Vad underbart maya! Jag tror att det är mycket vanligare att män är bättre bonusföräldrar än kvinnor.

Jag blir såååå glad när jag läser ditt inlägg ts, för som du blir jag både deprimerad och förbannad dagligen när jag sitter vid datorn och råkar läsa dessa vidriga inlägg.

Har man flyttat ihop med barn, så finns inte mitt och ditt. Bara vårt...
Skulle min man säga att han vill ha ett kort på bara hans familj och utesluta min son skulle jag tvärvägra. Då kan man ju lika gärna utesluta ett av våra gemensamma barn från fotot...Kul!haha du fick itne vara med *ironi*

Vårt äldsta gemensamma barn som snart fyller 6 år, har flera gånger följt med hem och sovit hos Grabbens pappa...inga krav jag har men något som både Grabben och hans pappa tycker är helt ok...för att inte tala om hur kul hon tycker det är

Så bra inlägg!!! Fler borde vara sånna!!! Det är ju en självklarhet och det har ni som FAMILJ fattat. Lycka till med allt!!!

Här är en till med en underbar make som älskar "min" son lika mycket som vår gemensamme son. Han ställer verkligen upp både på mig och barnen!

Jag håller med dig fullt, har tyvärr inga egna barn ännu, men har varit och är skilsmässobarn och är så glad över att mina föräldrar och deras respektive har skött sig bra vi har alltid firat födelsedagar och högtider tillsammans oavsätt vem vi tillhörde. Jag har två bio systrar och genom mammas nya fick jag två bonus systrar och genom pappas nya två bonus bröder.
Vi har alltid blivit bemötta som om vi alla tillhörde samma familj och det är just det vi är.
Blir så arg på VUXNA människor som inte klarar av att vara den större människan och inte förstår att det är barnet som får lida och det är ju aldrig barnens fel att situationen är som den är.

Blir så glad av ditt inlägg, underbar att höra att det fungerar bra.

Blev lite förbannad då jag läste början av ditt inlägg, tex om att styvbarn inte får vara med på familjefoton. Men de ÄR ju en del av familjen.

Ha en fortsatt bra dag..

Kram K.

Men varför är det så... för jag har väl lite av samma uppfatning. jag har försökt att vända på situationen och att det var jag som kom in som utomstående och bli en av familjen.... jag hoppas och tror att jag hade gjort likadant som min sambo. Det är ju inte barnens fel att mamma & pappa inte kunde vara tillsammans, varför ska de då bli straffade??

Vi har ju alla en historia med oss i bagaget oavsett om det är barn med i bilden eller inte. Det är ju bara att acceptera.

Jag själv är uppväxt i en familj med mina, dina, våra barn... jag tillhör kategorin våra barn *suck* (hatar skillnader på det sättet) Min mammas barn var en del av familjen medan mamma alltid tyckt illa om/ varit svartis på pappas barn. Detta har resulterat i att jag inte har någon som helst kontakt med mina syskon på pappas sida, vilket är sååå sorgligt egentligen. Mina barn ska INTE få växa upp på det sättet!!!

Förstår inte resonomanget vårt barn och hennes/hans barn.... det är ju barn!!!! Samma sak som hel & halvsyskon.... men det är ju syskon!!

Ja ibland kan man bli mörkrädd här på fl... Jag tror dock att de som skriver dessa "ego"-inlägg inte ändrar på sig för att man spyr galla över dem. Försöker att skriva inlägg som kanske kan få dem på andra tankar. Ge dem råd... Om man angriper någon, så gör det oftast att den personen går i försvar. Vi vill väl alla helst att barrnen ska få det bättre, dvs få en bättre bonusförälder.

Detta med att män skulle vara bättre bonusföräldrar håller jag dock inte med om. Tittar i min egen familj och bland mina vänner... Kanske de inte låter sig fara iväg med sina känslor som kvinnor oftare gör. De är kanske generellt sett mindre engagerade i sina bonusbarn än vad kvinnor är (på gott och ont). Tror att de evt är mindre benägna att vara sotis på sin partners tidigare liv (att det finns ett X, och en X-svärfamilj med i bilden). Interessant att fundera runt detta.

i vårat fall så har det funkat jätte bra ifrån början min sambos son tog emot mig för ett par år sen då var han tre år med stora famnen, jag har varit med och ställt upp på all vardagsgrejer osv ja, vi har fungerat som en familj
nu har han fått ett syskon och jag behandlar barnen lika (undantag deras ålders skillnad) ställer upp för bonussonen på samma sätt som jag gör med vårat gemensamma barn.
Men tyvärr så är inte det poppulärt alls för min sambos ex,,
hon kan överhuvudtaget inte acceptera detta
SÅ DET ÄR DÄR VÅRAT PROBLEM LIGGER
annars så tror jag att allt skulle gå klockrent (förutom de vanliga vardagsproblemen som kan uppstå i en familj förstås)
Jag känner mig som en väldigt bra bonusmamma och jag tänker fortsätta i samma linje som tidigare, jag tar hellre emot skit ifrån hans mamma istället för att sluta att bry mig,

Jag tror faktiskt inte att "män är bättre bonusföräldrar än kvinnor" som någon sa här. Utan snarare är det så att biomammor oftare har barnen boende hos sig, och då blir det en vardag och ett närmare förhållande bonuspappan och barnen emellan. Det är svårare att få en nära relation till barn som man träffar varannan helg eller mindre ofta.

Skönt att se att det finns de som har väldigt positiva erfarenheter också!

Jag tror också män är bättre bonusföräldrar mycket för att män oftast verkar ha lättare att släppa taget om en gammal relation och gå vidare.Det är ju oftast svartsjuka/kontrollbehov som gör att relationerna inte fungerar efter skilsmässan.

Hos oss är det fullt krig med en biomamma som vägrar acceptera att jag finns och som straffar dottern och pappan och jävlas på alla sätt hon kan komma på.Detta trots att det var nästan 7 år sedan de skildes och vi har varit tillsammans lika länge.Dottern är 10 idag och det går inte att få ihop oss till en familj då mamman vägrar! Så hur mycket man än vill hjälper det ju inte om någon hela tiden gör allt för att sabba....trist och sorgligt...

Låter underbart att ha en så väl fungerande familj som du har TS:)

tandmaja vi sitter i samma båt precis de tidpunkter som du säger gäller även mig
det var 7 år sedan min sambo gick isär med sitt ex och det ska djävlas om allt
när ska det sluta

har sjlv fått en liten tjej extra som vi har varananhelg o sen har jag min egna dotter som é 5år. men rågor folk mig eller min kille så har vi två barn o planeran ett tredje... aldrig någon skillnad vems barn det é.
fattar inte dem som gör skillnad mellan barnen..
ni skall vara glad att ni har hittat såna underbara människor som älskar er o era barn lika mycket som deras egna.
fattar inte hur man kan leva i en sambo relation när man inte kan dela på det som é ensa familj...

Jag har inte fattat vad det är för problem detta med bonusbarn! När jag berättade för folk att jag var gravid, så sa alla grattis, utom två vänninor som båda är bonusföräldrar men inte har egna barn!  Båda sa nåt i stil med: Aja, ha det så kul! Så nåt måste det ju vara!

Ja, visst är det underbart med bonusföräldrar som kan ta sitt ansvar och inte tänka att det är inte mitt barn.
Jag är bonusmamma och älskar min bonus som han vore min egen, har inga egna barn, men hoppas det kommer en dag

Jag känner en kille/man som träffade en tjej/kvinna som hade en dotter sedan tidigare. Dottern var 4 år när de träffades, och sin biologiska pappa har hon bara träffat en gång när hon var 1 år.
När flickan var 8 år, så frågade hon om hon fick kalla honom pappa, och det fick hon
För två år sedan så dog hennes mamma och då var hon 12 år. Hon har ju två småsyskon, så hon bor där fortfarande.
Hennes pappa har alltid sett henne som sin egen och inte behandlat henne på ett annorlunda sätt. Han kallar henne sin dotter.

Så det är ju tur att det finns såna män som din sambo, för barnens skull.

TS; Jag blir så glad av att läsa ditt inlägg. Flera gånger har jag fått ont i magen av att läsa här. Jag har varit ett av de barnen som inte får vara med och om ni visst vad ont det gör, nej träffar man är partner som har barn så får man antingen ta hela paketet eller också dra!

Härligt inlägg :o)Har själv en sån pärla,är med på utvecklingssamtal engagerar sig i vardagsbekymmer med mera.Och det sista var SÅ härligt,var hemma hos svärmor då han berättar att han vill göra en tatuering och skriva barnens namn i. Jaha, säger hon och nämner namnen på våra gemensamma barn och får svaret -Nä,***** också! SÅ skön känsla...Lovar inför er alla att om någon av mina barn träffar en partner med barn så kommer jag att göra allt för att det inte ska känna sig utanför, har både egen erfarenhet och ser det upprepas med min äldsta.

Så härligt att ni har det så. Har fått för mig att män har svårare att ta till sig andras barn!! Härligt med ett motsatt bevis!!!