Servicepersonal nu för tiden

jag håller verkligen med dig faktiskt......

men i Enköping där vi bodde förr där är det tvärtom istället

världens otrevligaste personal alla sura gamla tanter där på ica

dom tilltalar inte ens eller tittar en i ansiktet när man frågar dom nått...

då ska man inte jobba med såna yrken heller!!

Jag håller inte med. I stockholm tycker jag de flesta är överdrivet glada och käcka.

Apif la deuxième: I Stockholm? I innerstan, kanske? För där är jag inte så ofta, håller mig mest i ytterområdena. Och personal som kan få dricks är så klart mer servicebenägna. Men prova kafeterian på Ikea eller så...

Ja kanske det, jag går inte på Ikea

Jag hatar när de ska vara så överdrivet vänliga med påklistrade leenden och en "gullande" röst. Hatar givetvis också när de bara är surfittor som fnyser vad man än säger.

Men ärligt så har jag personligen upplevt de flesta serviceyrkesmänniskor som rätt trevliga.

Kanske bara jag som framkallar vänlighet hos människor då (hahhahaa eller hur)

ja men seriöst; vad har de för arbetssituation på ikea? tänk de som sitter i den där lilla holken och tar betalt.. herregud, djur i bur.
För övrigt så har de flesta arbetsgivare enorma krav på sin personal, men det är svårt att bli av med fast anställda hur otrevliga de än har blivit..
Jobbar själv inom service och vi har som policy att både säga hej , hejdå le och se kunden i ögonen. Men det är inte alla kunder som är så mottagliga för det tyvärr.

Tänk på att om man har jobbat 9 timmar, inte haft någon rast och stressat som fan så kanske man inte direkt är smörig. Men hälsa och vara artig är basic..

Håller med TS. Förra veckan råkade jag ut för ett biträde på Hemköp, som behandlade mej som om jag varit en lögnare. Jag blev både lessen och arg. Idag saknades bordsmargarin hemma, men jag valde att gå någon annanstans, trots att jag går förbi HK på vägen hem från jobbet. Kan bara inte gå in där nu. Dom ska faan inte gynnas.

Bijouu: Jag har själv jobbat flera år på kafé och det var verkligen uruselt betalt och jobb varannan helg, så det var så klart inget flashigt jobb med några superförmåner som man blev glad av av rena farten.

Men ska kunderna drabbas för att jag inte är nöjd med min lön? Det är ju inte jag som kund som anställt personen (som frivilligt sökt jobbet) och satt hans/hennes lön och arbetstider.

Min dag på det där kafét blev trots allt bra mycket trevligare av att jag morsade på folk som kom och handlade varje dag och att man skapade lite kontakt.

Sen vet jag att urpissiga människor kommer i ens väg där man står bakom kassan och att det kan vara svårt att komma igen efter det. Men jag LER mot folk i kassan och säger hej och tack och är hyfsat trevlig, men får i princip aldrig gensvar. De tittar knappt på en! Ha ha, jag kanske är för ful eller nåt!

Ibland kan det vara jättetufft att ha ett serviceyrke. På mitt jobb fungerar inte ledningen för fem öre och vi kan få jobba ihjäl oss om det saknas personal eftersom de ogärna tar in vikarier (sparar pengar...).
Men inte ska väl mina kunder få lida för det? Jag tycker ju att dagen blir mycket bättre om jag är trevlig mot kunderna, för då är det i 96% av fallen trevliga tillbaka och ibland stannar de och pratar en stund, vilket självklart gör även MIG på bättre humör.
Men ja, inte är det många av mina arbetskamrater som är speciellt lämpade för ett serviceyrke, ibland skäms man så man håller på att dö när de snäser av någon gammal tant som inte "hänger med". Så jag får mer känslan att jag vill kompensera kunderna för mina arbetskamraters dåliga beteende.
Det ger ju igen sig, har fått kramar av gamla tanter man hjälpt och när jag hittade en gammal tants adressbok och postade den till henne (adressen stod jui boken) så blev hon så glad att hon skickade mig värsta presenten och sen nästa gång hon var i stan sökte hon upp mig och gav mig världens bamsekram. Sååå värt det att göra någon glad :)
Sen alla stammisar som alltid hejjar och skojjar med en, även när man träffas privat.

Miniminou: Visst är det pinsamt när en kollega är onödigt hård mot kunder. Man kan ju inte heller kasta sig in i konversationen och tillrättavisa kollegan.

Jag jobbar inom en stor klädkedja och har personalkort vilket jag använder i andra butiker inom samma kedja. Det har hänt att jag först blivit bemött som ett störande moment, för att sedan, när de ser mitt kort, få världens leende. Det har hänt att jag bett att få tala med den anställdes chef, jag vet ju vilka regler vi har. Uppenbart vet inte alla det

Håller med dig till 100% TS!!

Är så trött på all sura och gråa människor!Urk säger jag bara!Är man så less på sin situation så gör man något åt det och låter bli att göra livet trist för andra.

LEEEE!!!!

iseika: Nej jag vet. Tur nog jobbar jag på ett sådant ställe att de flesta kunder vi har är mer eller mindre stammisar så de vet ju läget. Sen har jag ju flera gånger efter det hänt något gått fram till kunden och bett om ursäkt för min kollegas beteende och kompenserat det hela med tex en bulle till kaffet. Vad som helst. Men det har varit när det varit lite större pinsamheter.