Jag pratar med "hårdare" röst mot min son (skriker ej) och ber honom se mig i ögonen. När han ser mig i ögonen och vi har ordentlig kontakt talar jag om för honom vad han gjorde för fel, och han svarar faktiskt då och ber oftast om ursäkt. Sedan kramas vi.
Tina83; jovisst händer det att man ryter till, innan man kommer till själva konsekvenserna. Oftast för att få honom att "stanna upp" i sin handling och lugna ner sig genast, innan jag försöker prata honom till sans istället. Sedan, när jag börjar få hans uppmärksamhet, sänker jag rösten. Tycker inte det lönar sig att stå och skrika information till honom, det tar han inte till sig ändå.