Känner mig som en dålig mamma till min trotsiga dotter

usch ja, det är svårt ! man vet hur man ska göra men det går bara inte, man blir helt enkelt skogstokig ! är ni hemma på dagarna eller går hon på dagis/dagmamma ?

blommanbarn: ja, visst blir man skogstokig . Embla går på förskola 23 timmar i veckan. Det känns jättebra. Hon stormtrivs att få vara med sina kompisar och jag får lite tid till småtjejerna. Men jag får lite dåligt samvete att jag tycker att det känns "skönt" att lämna bort henne...men jag gör faktiskt det...för oftast blir det lixom som att vi går å gnager på varandra annars...å hon testar mer...å jag tjatar mer...ja, det blir en ond cirkel. Hade hon inte gillat sin förskola hade det naturligtvis kännts annorlunda.

TS Det där med dåligt samvete kommer vi nog ha hela livet tror jag. Jag tänker ibland när jag är på jobbet att det är rena semestern att vara här mot att vara med barnen.......och vips får jag dåligt samvete...men det är ju sant ! Barn är krävande men vi älskar dom ändå! Dom som säger att det är lätt med barn ljuger (tror jag ) det är skitjobbigt. Man tror även att alla andra är mönster föräldrar som gör allt enligt skolboken, men så är det inte heller utan det ryts nog lite även där!!!!

Vi får helt enkelt kämpa på och frsöka tygla oss så gott det går! precis som du skriver så testar älsklingarna oss igen, igen,igen och igen !

Kram för oss alla duktiga/bra mammor !!!

lillskruttan.

åh det där du skriver kunde lika gärna vara jag.

har en 21/2 åring hemma och väntar nu hennes syskon.

känner mig hemsk när jag hotar.

men under denna grav är jag bara så super trött.

inte mått något vidare, med huvudvärk och illamående.

 men har läst i vi föräldrars trots bok.

att även om vi tycker vi är hemska så blir det bra barn,  att detta är något som går över och barnen inte tar så mycket skada.

stog det i trots boken.

så du är en duktig mamma och bra mamma.!

Har en tjej på 2 år och 3 månader och en kille på 10 månader och jag känner igen mig. Men jag tycker faktiskt att det går bättre och bättre och viktigast är nog ändå att man är medveten om det. Kämpa på! Kram!

Ta små steg och ha inte för höga krav på dig själv. Vill man göra en förändring i sitt eller någon annans beteende så ska man inte ha för höga förväntningar på vad som ska ske. Inte mycket händer över en natt, men kanske lite lite.

Jag jobbar i skolan och när det är stökigt i klassen brukar jag välja ut en sak eller ett beteende som jag vill jobba bort. Då ser jag lite genom fingrarna på det andra och jobbar stenhårt för att få till den lilla förändring som jag tycker är viktigast.
Gör prioriteringar. Bestäm en sak som du vill ändra hos dig själv. Gör det. Belöna dig själv när det går bra!
Alla blir vi trötta mammor ibland

Vår dotter testar just nu ordet Nej. Hon gör allt möjligt för att se vad som händer. Mycket lustigt för oss alla...

Lycka till

Tänk så här - du visar henne att det är ok att visa alla känslor eftersom du gör det! Alltså blir det mer förlåtande att vara arg, ledsen osv för mamma är det oxå ibland!

Och tänk så här: du gör henne beredd för världen och resten av livet där allt inte kommer vara tillrättalagt, pedagogiskt, anpassat osv.

Detta är iallafall tankar som lättar mitt dåliga samvete något...

Och som nån nångång sa - en mamma utan dåligt samvete är inte en riktigt bra mamma.... :)

Jag tycker faktisk att det låter som att du är en bra mamma! En dålig mamma tänker inte på hur hon hanterar sina barn, men det gör du! Dessutom så är ingen perfekt, och hur skulle man kunna förbättra sig om man inte inser när man själv har gjort fel? Här måste jag säga att jag känner igen mig i det du skriver. Min dotter blir tre i mars och är i den där åldern där man ska säga allting minst 17 gånger, hon springer iväg när vi ska gå på morgonen, etc. Då kan jag också ibland säga som du, "Om du inte kommer nu så går jag utan dig", och det förstår jag också att det kanske inte är det bästa sättet att hantera trotsen. Men är man stressad och ska hinna till jobbet kan det vara svårt att hitta pedagogiska alternativ. Sen så tycker jag inte det är fel att visa sitt barn att man blir arg på henne! Hur skulle hon annars lära sig hur andra människor reagerar på hennes beteende? Man vill ju inte heller ha ett barn som inte tar några hänsyn till andra människor. Bra föräldrar är inte bara snälla och trevliga utan sätter också gränser för sina barn. Gränser gör också barnen trygga.

! det kunde ha varit jag!

Jag känner så väl igen dina ord, så det kunde verkligen ha varit jag som ksrve inlägget. jag vill inte heller hota, men vad gör man när barnet inte vill ha galonsier på sig, inte bläja och ja ni vet säkert allt är bara NEJ!!!!

Så jag funderar också om mitt barn får men för livet, och skall försöka bättra mig..

Trots allt är det skönt att veta att man inte är ensam!!

Kram M