halvsyskon

Jag har inga helsyskon men fyra halvsyskon, men jag tänker aldrig på dem som "halva". De är mina syskon, punkt slut. Förmodligen hade det känts annorlunda om vi inte vuxit upp i samma familj. Tre av mina syskon är helsyskon. Jag har frågat min syster (snart 18) om hon någonsin tänker på att vissa i syskonskaran är "hel" och vissa "halv", men inte heller hon gör någon skillnad.

Jag växte upp med min helsyster.
När jag var 16 år fick vår pappa ett annat barn med vår fd styvmamma. Barnet träffar vi knappt aldrig eftersom vi knappt aldrig träffar vår pappa.
Så för oss är det stor skillnad, men det beror sig kanske på ålderskillnaden samt att vi aldrig träffar den sidan av släkten heller.

Vår äldsta kusin har en annan pappa än de andra två, men hon har växt upp med honom och han har adopterat henne. Där är det verkligen ingen skillnad

Hur tänker ni som har barn som är halvsyskon, både på er och er parters sida. Förväntar ni er att de ska se dem på samma sätt som eventuella helsyskon. Om det är många år emellen, förväntar ni är ändå att de ska känna ett lika starkt band som till ev. helsyskon?

jag har 5 halv syskon.. jag är minstingen! Min pappa hade 3st och mamma 2st när de träffades! Men mina syskon på pappas sida har jag aldrig sett som syskon.. för de såg mig som "inkräktare" i familjen! så det har varit mycket bråk och är det fortfarande!!
Jag har en son och bor inte tillsammans med hans pappa, jag och min nuvarande sambo försöker skaffa barn. så då blir ju inte dom helsyskon.

Jag har en "hel"syster och en "halv"bror, och för mig är de mina syskon precis lika mycket båda två. Jag skulle inte göra skillnad på dem. Däremot så gjorde min brors mormor tydlig skillnad. Jag menar inte att hon måste se oss som sina barnbarn eftersom vi var ganska gamla när vi fick vår bror, men hon gjorde en sån stor grej av det att det gjorde oss ledsna, som att komma hem till oss på födelsedagar och ignorera att det var födelsedag, inte ens säga grattis och såna saker.

Som tur är så har min pappa och hans fru (min bonusmamma) aldrig accepterat att hon uppfört sig så och har sagt ifrån. Utan resultat iofs, men de tog ställning och det var viktigt för oss.

Man kan ju tyvärr inte undvika att ens barn får halvsyskon, om man t ex skiljer sig och så går ex-mannen och skaffar nya barn med någon annan...

Jag har också halvsyskon jag har vuxit upp med och andra jag inte vuxit upp med. Självklart är de jag vuxit upp med närmare mig än de andra, men jag räknar alla som mina syskon. Faktum är att jag sällan använder ordet "halv". För mig är det liksom antingen eller...

Jag har en helsyster.(samma mamma å pappa)
En halvsyster.(Samma mamma)
En halvbror.(Samma Mamma)
En syster som jag växtupp med..
(Hennes mamma är gift med min pappa.)
En bror som jag oxå växt upp med.
(Hans mamma är gift med min pappa.)
Så de blir 5 småsyskon.
Å jag räknar alla som mina syskon! Brukar ändå inte va nån som orkar hänga med när man ska förklara! *ler*

Vi är 8 syskon.
Jag har en helsyster
en syster och en bror hos mamma och hennes sambo
en syster och två bröder hos pappa och hans sambo
+ en kusin som pappas sambo fick med min farbror innan hon träffade min pappa, kusinn är uppväxt med oss.
Alla räknar jag som syskon.

Mina söner brukar räkna sina syskon till 6 snart 7
sönerna (två) är helsyskon, de har på sin pappas sida en bror och en syster
på min sida en bror och en syster + en styvsyster + snart en bebis till.
sönerna räknar alla som sina syskon, inga halvsyskon eller styvsyskon.

Jag är uppväxt i en minst sagt komplicerad familj. Mamma träffade en ny man som hade fyra barn. Mamma hade tre med sig in i det förhållandet. Sedan fick de en gemensam. Eftersom vi alla är uppväxta tillsammans så räknar vi oss som syskon allihop. Blod är inte tjockare än vatten. Jag anser verkligen att det är helt fel att hänvisa till hel eller halv eller styvsyskon. Man är endera syskon eller inte. Det finns ingenting som säger att ett helsyskon skulle ha mer gemensamt med mig än något av mina styvsyskon. Dessutom är vi i våran familj ganska lika, vi har drag av varann trots att vi inte har några biologiska gemensamma gener. Det beror på att vi växt upp tillsammans och man gör samma miner och ansiktsuttryck. Nej man ska gå på känslan snarare än vad som är biologiskt riktigt.( min åsikt)

Jag har två halvbröder på pappas sida, men jag ser dem som "helbröder" trots att vi inte växt upp tillsammans.
Vad är det som är så hemskt med halvsyskon, ts? De är syskon de också, och kan vara till lika stor glädje (och för all del mindre glädje) som "helsyskon!

Jag har tre barn varav två är helsyskon. Själv har jag vuxit upp med enbart ett helsyskon och mina föräldrar lever tillsammans än i dag. Jag har inte annat än tänkt att givetvis är barnen syskon i alla avseenden. När jag läser er tråd inser jag att det kanske inte är en självklarhet att de kommer att känna det så. Det yngsta barnet är 6 år yngre än det syskon som är nummer två i skaran. Hur det kommer att påverka dem att de dels är " halvsyskon " samt långt i från varandra i ålder samt att de bor i hop varannan vecka vet jag inte. Jag kan bara hoppas att de kommer att finna gemenskap i varandra genom åren.