Jag blir förföljd! Jag fixar inte det här!
För ett tag sen började jag en kurs där det fanns en kille som blev intresserad av mig. Jag sa flera gånger att jag inte är intresserad. Jag har ju min sambo, min dotter och ett till barn på väg. Varför skulle jag vilja ha någon annan? Jag är lycklig. Eller var iallafall innan allt det här drog igång. Den här killen förstår inte ett NEJ. Min kille ringde upp honom när vi tyckte det blev förmycket och bad honom sluta. Då hittade den här killen på en massa lögner i telefonen om att jag hade masserat honom i skolan å allt möjligt. Min sambo trodde honom inte så klart å sa då att vi skulle kontakta polisen om han inte slutade. Efter det var det väldigt obehagligt att gå till skolan eftersom han var överallt. Han sa tom till en tjej i min arbetsrum att jag var fruktansvärt kär i HONOM! Hon trodde jeuförsig inte heller på honom, men det känns fördjävligt när någon ljuger om mig!Den här killen tycker jag verkar vara sjuk på något sätt, det verkar som om han blockerar det han inte vill veta av. Han säger att han aldrig sagt att han tycker om mig, vilket han har gjort, å han säger att han inte kommer ihåg att vi har pratat om att jag vill att han ska sluta.
Han letade iallafall fram mitt nr utan att jag gett honom det. Å en dag i korridoren gick jag bara förbi, ignorerade honom, då sa han " Jag som gjort det fint för dig och ****(min dotter) hemma hos mig. Jag fick kalla kårar genom hela kroppen och var nära att börja gråta. Vem skulle inte bli orolig om någon säger nått sånt om ens dotter, jag vet inte vad han är kapabel till.
Det gick ett tag och jag beslöt mig för att inte låta honom kontrollera mig, så det var några som hade en diskussion och jag gick in å var med. Det slutade med att han frågade om JAG var sjuk i huvudet, och han sa att jag inte tyckte om honom för att jag är nacist( han hade tydligen kängor på sig den dagen), jag tappade verkligen allt å började skrika åt honom att han inte ens vet vad han pratar om.
Till saken hör den att min "chef" där tog ett snack med honom. Det hjälpte inte ett skit, men jag slutade på skolan för 2 v sen snart. Skönt då jag trodde jag skulle slippa honom. Inte då, jag slutade på fredagen och på måndagen ringde han upp, jag sa att jag aldrig vill ha någonting med honom att göra. Han ringde igen och min mamma svarade, hon sa samma sak som min sambo gjort, att han skulle luta annars kontaktar vi polisen.
Han skrev senare ett meddelande om att han varit kär i mig en längre tid men om jag inte ville att han skulle fortsätta skulle jag skriva ett sms, det gjorde jag, med stor abokstäver att han aldrig skulle besvära mig igen.
Igen trodde jag att saken var ur världen, men i måndags fick jag ett till sms där det stog att han inte fått svar på sitt sms förra gången, och att han vill att jag ska flytta in hoss honom så han har någon att gosa med, Han skrev att det inte var som jag tror, han skulle förklara senare.
VAD FAAN VILL HAN?!
Jag sprang direkt hemmifrån, jag vågar inte vara ensam hemma längre, letade han reda på mitt nr kan han ju ta reda på min adress. Jag gick iaf till polisen och gjorde en anmälan, vill eg bara att dom skulle ringa upp honom å säga att han måste sluta, men, nej, sånt gör inte dom. Vore det så svårt å hjälpa någon på första möjliga sätt? Nej, nu kommer det ta ett tag innan han får ett brev. Sen får vi se, han ska in på förhör,må det bara KANSKE går vidare därifrån.
Jag är bara så jävla rädd! För min dotters skull, för barnet i min mage, jag vet inte vad han kan göra!! Å jag vet inte vad jag ska göra. Vill bara få bort dom här tankarna i mitt huvud om att när det ringer så är det han, jag vågar inte gå ut genom dörren, han kan ju stå där ute, å jag vågar samtidigt inte vara hemma, vart ska jag ta vägen om han bryter sig in. Min sambo är jätte stöttande, men han jobbar på dagarna. Jag kan inte springa ute hela dan, min dotter måste sova i lugn å ro och så.
Jag vet eg inte vad jag ville med det här, men jag måste bara få ur mig allt, är det däremot någon som vet hur jag ska bli av med dom här tankarna så får ni jättegärna skriva! Snälla, hjälp mig, om ni kan!