jag är också förkyld. Kanske därför man har blivit som en grinig tre åring?
Men så besviken på allt detta nu så jag går bara runt och muttrar. Har ju för sjutton suttit här i princip hela 2006 och väntat på att det ska ombildas och nu ska 2 grannar flytta under 1-2 år och då går det inte att ombilda. Stön!
Hanna: Det stämmer nog! Det är därför jag slitit mitt hår här! Att det ska komma igång och bli färdigt. Har ju just suttit här i ett år och bara vääääääääntat... Men om det hade blivit gjort så hade man kunna se framåt. Det handlar ju om ruskigt mycket pengar och vi har ingen handpenning utan. Att kasta 200-300 000 i sjön kommer man nog gräma sig över om man ger upp och drar vilket jag vill göra nu. Och killen säger att vi ska bo kvar och det känns inget vidare att tänka på att sitta här på mammaledigheten. 
Detta med badkaret är ju att vi har skitlitet badrum. När man sitter på toa kan man i princip spy i handfatet och på höger sida så är badkaret en dec från toastol och handfat så jag hatar verkligen det badrummet. 
Sovrummet är väldigt avlängt så i dagsläget har vi en 120 säng och ändå känns det som snitslad bana här inne. Hur vi ska få plats med en större säng innebär att vi måste hiva ut datorn in i vardagsrummet.
Och jag vill ju ha vaggan som pappa byggde... Finns inte en chans att den kommer få plats... 
Men så har vi ett totalvärdelöst matrum där kylskåpet står för den får inte plats i köket så där har vi iaf ett rum som skulle funka som en framtida barnkammare men hur kul är det med ett kylskåp där? Och barnkammare har man ju ändå ingen användning av utan man kommer ju ändå bara vara i det överfulla sovrummet.
Skit!
Jätteless! Känns inge kul! Varit så inställd på att det kommer ske inom en snar framtid men nu känns det kört!
Antagligen inte, jag är en gnällspik men om man suttit och väntat i ett jävla år på ombildningen och man har väntat och väntat. Helt inställd på att det är på gång och att det snart sker och sen blir det inte. Då är vetskapen om att man häckat här förgäves och att allt man suttit och drömt om är som bortblåst. Känns som jag har blivit klubbad i huvudet.
Killen kommer ju vägra att flytta nu och jag vill verkligen inte vara kvar här! Faaaaaaaaaaan!
Den hamnar under duschslangen i princip här... Usch! Vägrar ens försöka tänka på sånt här nu! Bara gråter och känner mig bortskämd och patetisk!
Hanna: Lite svårt att möblera om i ett badrum...
Ska ta kort så får ni se hur det är här. Det funkar ju säkert finfint för det har ju funnits en sjumanna familj här på 50-talet... Får man ju höra titt som tätt och för dom funkade det ju jääääättebra!
Men det är nog detta med att vi inte gjort nåt här överhuvudtaget sen vi flyttade in. Jag flyttade in till honom så det är hans prylar här. Gamla saker som är otympliga efter hans farmor etc och inget av mitt får plats för mitt är nog ännu värre, ex en gammal gungstol efter pappa. Det enda som jag ärvt.
Vaggan? Min öronlappsfåtölj som jag alltid tänkt att ha när man ammar... Blir klippan sofforna nu istället??!!
Näääääääääääääääääääää!!!!!!
Man har ju tänkt hela tiden att när det är dax för familj så ska vi flytta till nåt som är vårt och som vi ska göra i ordning tillsammans men nu ska man bara försöka rädda läget här istället.
Skit!!
Ska skanna in ett ritning över lägenheten sen så ska ni få se hur den är upplagd. Typisk ogenomtänkt 30-tals lägenhet med balkonggen inne i sovrummet och garderober och avlångt. Jag sliter mitt hår!
Men det går nog att lösa, problemet är att allt känns så tungrott här. Inte bara det att lägenhetn är mysko, den är ju längst upp utan hiss. Så där blir det meckigt. Sen tvättstugan i källaren. bökigt... Sen bor vi på ett berg där det är trapper till precis allt! Ska man till bm så är det trappor, tuben så är det trappor. Och annars måste man ta buss eller gå jordens omväg och nu när man sitter här i snöyran och tänker på att om ett år så har man kanske en 4 månaders som man ska försöka mecka runt med i dessa trappor isgator så blir man smått livrädd.
Allt känns bara struligt och vi har redan pratat i flera månader hur jag känner över att bo här och om en ev mammaledighet här och det känns inte kul.
Självfallet funkar det, andra bor ju här men vi skulle ju inte bo här ju!
Härligt med alla vul nu! Och allt kommer se finfint ut!
Beträffande min gnölande om lägenheten... Jag tvivlar inte alls att det kommer att funka och gå bra. Men just detta att jag suttit och väntat just på detta i ett år nu. Tom tackat nej till drömhuset för 2 mille just för att vi skulle kunna få ihop till en handpenning på detta sättet.
Jag är så gruvligt beviken, skitledsen och jag vill verkligen inte bo kvar här. Ser ingen framtid i denna lägenheten utan den är bara en busskur i väntan på bättre tider.
Antingen att man köper ett billigare radhus som ligger åt helvetet eller en annan men större hyreslägenhet som antagligen blir billigare än där vi bor nu. Men här stannar jag inte.
Ska det! Men tar nån av er snacket med min karl?? 
Och jävligt bra argument för att skita i 2-300 000... 