• Anonym (förtvivlad)

    Är min sambo alkoholist?? (långt)

    Jag tycker, och har tyckt ett ganska bra tag, att min sambo dricker alldeles för ofta.. Det är inte så att han festar utan han dricker nästan alltid när han är ensam (har hört att detta är ett varningstecken) och det händer i veckorna.. Han jobbar kväll så när han kommer hem sover jag oftast redan, och han är vaken några timmar för att varva ner..det är då han dricker. Vi kan inte ha alkohol hemma för han dricker upp det..som nu har vi några starköl i kylen som blev kvar efter en firmafest i helgen och inatt när han kom hem tog han 2..jag var i Danmark för ett tag sen o då köpte jag en flaska whiskey till honom som tog slut på kanske 2 veckor..utan en enda fest.

    Jag tycker verkligen inte om det här och jag har pratat med honom jättemånga gånger, jag har varit förbannad, ledsen, besviken, kaxig mot honom men ingenting hjälper, han lyssnar inte. Han blir bara förbannad tycker bara att jag överdriver och försöker ge sitt drickande en "anledning", t.ex. att det hjälper honom att varva ner (varning?!) och han tycker själv inte att det är så ofta. Men nu är det oftast minst en gång i veckan som det händer. När jag vaknar på morgonen så tål jag inte att vara nära honom för han stinker..jag har ont i magen nästan varje morgon när jag vaknar innan jag "känt" om han druckit eller inte.

    Jag har ingen jag vill prata med om det här för han är en sån underbar människa annars och alla älskar honom, så jag vill inte "smutskasta" honom bakom hans rygg..

    Jag orkar inte ha det så här längre och jag tycker själv att jag är värd bättre än att slänga bort mitt liv på att tjata på honom när han ändå inte lyssnar. Men vad kan jag göra? Om han själv inte ser sitt problem så kan man väl inget göra?? Har han ens problem eller är det jag som är paranoid??

  • Svar på tråden Är min sambo alkoholist?? (långt)
  • Anonym

    Det där låter lite som sambon till en mycket nära vän till mig. Och ja, han är alkoholist..

  • Anonym (Stjärna)

    Skriver i en signatur oxå om jag ska skriva mer..

  • snillis

    Det låter som att han är en person med alkoholproblem, snarare än en alkoholist.
    Idag pratar man om missbrukare och sk RISKbrukare. Din sambo verkar höra till den senare kategorien.
    Som riskbrukare är det precis som det låter så att man har en för hög konsumtion men man har ännu inte nått upp till missbrukarstatus, om du förstår vad jag menar.
    MEN man hamnar där, förr eller senare, om man inte ser över sin konsumtion och gör något åt sitt alkoholbeteende.

    Kanske du inte skall prata med din sambo i termer av alkoholism och missbruk utan läs på om riskbrukare och prata sedan med honom.

    Att bli kallad för alkoholist vill ingen, oavsett om man är det eller inte
    Det är SÅÅÅÅ laddat så försök avdramatisera det.

    Men därmed inte sagt att du skall bagatellisera det för det ÄR allvarligt.

    Lycka till!

  • Elsie76

    Jo, jag tror du har fog för dina misstankar. Men! Vad bra att du fått upp ögonen för detta i ett tidigt stadium, då finns det säkert chans att det här kan repareras. Du verkar vara en vettig och lyhörd människa, jag tror säkert att ni kan reda ut detta.
    Ring någon form av alkoholrådgivning i din kommun och beskriv det du beskriver här. De kan hjälpa dig med hur du ska gå vidare. Kanske behövs en konfrontation då ni samlas flera stycken, tillsammans med medlemmar ur hans familj.
    Lycka till!

  • KMJ

    Hej!

    Min dotters pappa är alkoholist och vi lever i hop igen efter tre års separation.

    Jag känner presis igen mig i det du beskriver. Så var det i början av vårat förhållande. Det tog lång tid för mig att inse att han faktist var alkoholist och både han och jag använde olika försvar till att det var ok för honom att dricka.

    Jag tycker på din beskrivning att han faktist är alkoholist och förlänge sedan paserat att beskrivas som riskbrukare. Det var först när jag sa rent ut till min sambo att jag såg att han var alkoholist och inte ville leva med honom när han dricker, först då tog han tag i sig själv sökte behandling och är i dag nykter sedan ett år tillbaka, fast har tagit några återfall.

    Det viktiga för dej tror jag är att söka någon du kan prata med och få stöd i från. Kanske någon nära vän eller någon proffesionel. Din kommun har alkohol och drogterapeuter som riktar in sig på anhöriga. Det är skönt att ha någon att bolla tankar med och att få kunskap om hur alkoholism som sjukdom funkar och hur det på verkar dej som anhörig.

    Hoppas det går bra för dej.

  • Anonym (förtvivlad)

    Tack snälla för era svar! Jag hoppas att jag vågar ta tag i det och ringa någon om hjälp. Men det är svårt för jag vill ju själv inte inse att det är så illa, fast jag egentligen vetat om det länge.. Det känns som något som händer andra men att tänka "min pojkvän är på väg att bli alkoholist" känns så overkligt!! Men det stärker faktiskt att få tips och stöd härifrån, så tack än en gång!!

    Och God jul på er alla!

  • Anonym (förtvivlad)

    Är det förresten någon som vet någon bra hemsida där man kan läsa på om det här med riskbrukar osv.?

Svar på tråden Är min sambo alkoholist?? (långt)