Ang flickor och pojkar?
Jag tycker inte att problemet är färgen på kläderna. Däremot har jag märkt att samma människor som reagerar negativt på att jag ibland klär min son helt i rött är samma människor som uppfattar det som något negativt att han kan misstas för flicka, att han kan komma att bli bög när han är stor eller att han har tjejiga intressen. (Intresssant att det redan är så viktigt när han inte ens är två år ännu!)
Mao: det jag tar på min son påverkar hur andra bemöter honom! Och det är bemötandet jag tycker är viktigt, dvs jag vill att min son ska bli pratad med, kelad med, bekräftad känslomässigt likaväl som att han ska bli uppmuntrad att springa fort, bygga och bli bekräftad i det han gör (de två standardmönstren för hur vi beter oss mot pojkar och flickor - och om ni inte gör det, wow, då är ni det STORA undantaget, eftersom nästan alla gör det mer eller mindre om man filmar dem när de umgås med barn).
Sedan skulle jag aldrig drömma om att ta på honom kläder med krigiska, sexistiska eller våldsamma tryck. Och inga fula kläder heller, och de flesta pojkiga kläder jag ser är fula. Grå, tråkiga med stora traktorer på och så står det TUFFING överallt (eller något liknande). Så sonen har kläder i många färger, helst klara, och med glada tryck på (tåg, djur, blommor, fina bilar, kul text etc)
Och TS: nej, jag använder inte en separat orduppsättning mot min son och en till min man eller mina vuxna vänner. Jag skulle aldrig säga "Fan, vad skönt du knullade mig igår" till min man heller, jag använder inte sånt språk helt enkelt. Jag försöker svära mindre sedan jag fått barn, men annars pratar jag som vanligt. Och naturligtvis använder jag ordet bög inför och gentemot min son eftersom vi känner flera homosexuella män som kallar sig själva för bögar, men i min värld är det inget skällsord, och om det är det för dig så är det väldigt trist.
Jag talar med min son som jag talar med de flesta människor - om sådant som han tycker är intressant och med vanliga, vettiga ord!