varför är han så sur och arg ( så lätt)

Ville han att du skulle bli gravid eller var det oplanerat? Det låter ju som att ni inte är så gamla och det verkar som att han har fått kalla fötter nu. Ärligt så hade jag varit väldigt orolig att skaffa barn ihop med en kille som jag inte ens bodde med och som verkar vara lite omogen.

har kanske inga goda råd till dej mer än att dat verkar vara ett jobbigt förhållande,att ni dessutom väntar barn gör kanske inte saken bättre,jag skulle nog ta mej en liten funderare om jag vore som du.
Ville han verkligen bli pappa,han måste ju också ta ansvar för din första son annars blir det ju helt fel...

Känns inte som han riktigt är redo för barn, Finns det nått annat som han är sur på? behöver ju inte bero på dig. tex missnöjd med jobbet osv. Konfrontera honom innan ni går längre så det inte blir skit sen. Hoppas du förstår hur jag menar och stor Lycka till KRAM

hur länge har ni varit tillsammans? kanske tycker han att det går för fort fram?

säger som digimax ta dig en funderare och prata med gonom, går han inte att prata med så skriv ett brev..

du kan ju försöka hitta dig en billigare lägenhet 6500kr tycke jag lät väldigt saftigt... som jag uoolerver ditt inlägg så bor ni största del hos honom (jag kan ju ha fel)men du/ni kanske inte skulle vara så mycket hos honom utan största del hos dig då kan ju han komma o gå då han vill om han tycker det går för fort fram.. vill han verkligen bli pappa?

hej hej han är jätteglad har han sagt för att vi ska ha barn o säger att vi ska flytta ihop den dagen jag har körkort,, men saken e den att jag trodde vi skulle bo ihop innan så jag kunde spara pengar till det o ta det snabbare, nu ikväll låg vi på var sin sida soffan o såg på film sagan om ringen han komentera allting som negativt hela tiden orkade inte säga ngt om det, han verkar väldigt neg ibland, o oroar sig för att det inte ska va bra ekonomiskt men det var därför jag kom med förslag att vi skulle prata om allt o han blir så arg på mig, o säger att jag inte kan hålla vad jag säger, om körkortet han vänder på det liksom, han vet att min ekonomi inte är så stor, han är jättebra med min son han tar verkligen bra hand om han, jag är 25 och han 34 år snart, han har inga barn sen innan, han sa att jag är den rätte för han att ha barn med och vill bara att allt ska gå i rätt ordning egentligen men nu gör de tju inte det, nu blev det barn o sen planering, någon mening med det med, han är glad o säger till sin familj att vi tittat på vagn osv men ibland blir han så här off, går inte att nå han liksom, ibland svarar han mig inte alls, det är det som är så jobbigt, han säger låt mig va ifred, jag sa idag innan jag gick ner hit att jag mår dåligt när du inte säger varfär du m¨år dåligt. han sa vill bara va lite i fred, annars är han jätteroligt o mysig och snäll och omtänksam, säger goa saker, men tror det är ngt med känslo biten i alla fall ibland han kan inte ta när folk gråter mm på tv då blir han gud va dom håller på osv, irreterat o sen så suckar han alltid n'är jag vill prata om hur vi träffades vilket jag kan tycka är romantiskt, men nä det vill han inte, han säger vi har träffats o vi vet båda att det var bra det räcker typ. sen är det så tråkigt för han har inte det senaste 6 må¨n nu tagit initiativ till sex utan bara jag som ska ta första steget mm han verkar osäker på ngn punkt, detta är en ny sida jag sett hos han som kommit fram, tar en dag i taget o tjatar inte mer nu på han ,men det är jobbigt. känns omoget av han att inte försöka prata med mig,

mon dieu vad ni bägge verkar behöva växa. VARFÖR ska ni sätta ett barn till världen innan ni ens blivit vettiga själv????????

"hej hej han är jätteglad har han sagt för att vi ska ha barn o säger att vi ska flytta ihop den dagen jag har körkort....

oh my god så bisarrt, sjuk sjuk sjuk sjukt sjukt ASSÅ HERREGUD! VEM F*N blir med barn på sånna grunder????????

STACKARS UNGE!!!!

vad har ditt körkort med saken att göra,ni kan inte flytta ihop förrens du tagit det..borde ni inte kunna bo ihop och hjälpas åt så du kan ta det?
Sen fattar jag ite varför bli med barn så tätt på den första utan att ens bo ihop ...hur kan du veta att han kommer ta hand om din första på samma sätt som er gemensamma?
Jag skulle nog flytta ihop med killen först och fundera på barn sedan...

Tycker oxå det är lustigt att han kräver att du ska ha körkort innan ni flyttar ihop. Vad har det med saken att göra? Låter som nått fånigt Ultimatum.

har för mig att TS har skrivit här innan ang körkortet.
Din sambo bor på landet? Och han vill inte agera chafför har jag för mig.
I ivlket fall som helst så tycker jag han verkar va omogen trots att han e så gammal som han e....
Du verkar vara lite förvirrad (inget illa ment) av hela situationen.
Ta en paus från han o säg till han o tänka över hur han vill ha det. Ni e gravida antingen behåller ni det lr så gör ni abort.
O sen framför allt du behöver nog med tänka lite.
Jag vet inte riktigt vad du vill ha ut av det hela av brevet alltså.
Det e svårt att ge råd när allt e skrivet i all hast känns det som.
Ta er en ordentlig funderare o kom fram till hur ni vill ha det.

Om jag var i dina kläder TS så hade jag fått ett spel och slängt ut pojkvännen i samma stund som megagrodan "jag går back på dig varje månad" slank ut...

Allvarligt, han har tummen i ögat på dig och han trycker till för minsta lilla. Jag menar, hela TV-rummet städat för en liten bajsklick. Olyckor händer när barnen är små! Jag tror att skaffa barn med den mannen är ett enormt misstag.

Det är jobbigt med bebisar och jag tror tyvärr att din "sambo" kommer att vara mer stjälp än hjälp. Redan nu dikterar han ju villkoren för ert förhållande och vägrar vara med och lösa problemen med exempelvis ditt körkort.

Och det är fruktansvärt att vara ledsen och gråta i ett förhållande där den andre parten tycker att känslor är det larvigaste som finns...

*kram*

hej hej nu har jag satt han mot väggen ordentligt när han kom hem, han blev så arg för att jag fråga hur han mådde, jag sa här blev jag gravid jag blev jätteglad verkligen och han vart orolig och ville abort från början, sen kom han o sa att han ville behålla det o har sagt till sina vänner att han är glad, nu fick jag ur han att han är oroligt och nervös hur allt ska lösa sig ekonomiskt, fast egentligen är det inte ngr problem alls, för han tjänar jättebra och jag får samma mamma penning som förra året som också är bra samt att jag jobbar ju 100 % nu, jag sa till han nu att jag vill inte sitta ensam med ett barn till det gör inte jag nu har du o jag kommit överrens om att behålla barnet och livet är ju inte slut för att man skaffar barn, tvärt om livet startar, jag har en son sen innan som är helt underbar och nöjd med livet och alltid glad, men nu sa jag att jag var förbannad och att han måste lära sig att prata, vi var 2 som valde att behålla och det blir vad fan vi gör det till, jag sa till han att växa upp, det ör han som inte kan agera, det är ju jag som vill att vi ska planera nu allt inför barnets ankomst men han kommer in på detta med mitt körkort hela tiden, jag sa ska vi ha barn ska vi bo ihop nu det är ju en självklarhet, han sa att han har velat göra så mycket med huset mm att det inte blir klart men jag sa vi hjälps ju åt sen får man se framåt, jag pratade med min mamma om detta, hon sa att det är nog för att han är rödd o nervös att det ska bli fel eller att han är nervös inför att bli pappa. alla män reagerar olika, men det är synd attt han ska bli så sur på mig och inte prata men han sa tt han vill vara ifred, jag blir förvirrad av allt pga att jag är en sån person som vill att allt ska va under kontroll och e det ngt ska man säga det rätt ut, inte hålla det inom sig, så när han är sån tänker jag om det är ngt fel med mig eftersom han inte pratar med mig liksom, sen tror jag faktiskt han är glad att bli pappa för det har han sagt o visat inför alla våra vänner o familj ocn mig med men nu verkar det som om han börjar tänka o blir nervös,. jag försvarar ej hans beteende, det är därför jag nu sagt ifrån, han vill va ifred nu då får han vara det, jo försöker få med alla svar på era frågor i denna texten men det var så att vi hade sagt att blir jag gravid så blir jag, han blev lite chockad att det kom efter 4 mån, han kanske räina med att det skulle ta ett år, vet ej hur killar tänker,

sen en komentrar till (oh my) jag blev med barn med en man innan som var snäll och allt från början och allt var planerat in i detalj, men det finns inga garantier för ngt, han valde att inte ha kontakt med oss mer och lever sitt liv, min son idag är en glad pojk som är nöjd med livet har aldrig haft problem med han,
jag är snarare glad att jag blev av med hans pappa för hade vi levt med han hade det varit synd om min pojk men inte nu, sen så barnet som kommer så tror jag när han väl ser sitt egna barn att han blir överlycklig, han är som jag o min familj tror nervös och allt på en gång många känslor, inte alla som är glada en hel graviditet igenom hela tiden, men försvarar ej hans beteende därför har jag nu sagt ifrån att jag mårdåligt och att jag blir osäker på hans sätt att vara mot mig, han säger inget men han gör ju vad jag säger, han sa att han ville va ifred o då får han det nu då, men ibland blir det inte som man tänkt sig.