Vilken jä*la nörd man är gift med!

Helt klart hormonerna tror jag, fast vet itusan om jag inte reagerat så ändå....man kan bli "trött" på karlarna ibland...de tänker inte alltid med rätt del!
God jul på dig!

Haha, låter precis som något min karl skulle kunna göra! Vis av erfarenhet gör jag alltid alla ärenden själv och tar egen bil när jag är stressad, annars bryter helvetet lös!
Typ; "Du tar Nova och Seaten så åker jag före i Golfen och fixar presenterna, vi syns hos farmor kl. 16."

Tack för stödet.

Ja, det är bara att konstatera att om man ska ha ut honom ur en affär innan de stänger är det bäst att släppa in honom på förmiddagen

Men såååå förbannad som jag var har jag inte varit på de sista tio åren!!! Gjorde nog bort mig lite där inne på affären också, att vara diskret var inte så mkt jag tänkte på i det läget...

God jul själv, Celice!

oj oj oj. ha ha ha. det låter som min sambo med. förlåt att jag skrattar, men det är skönt att veta att det inte bara är min kille som gör sånt. jag hade nog slagit ihjäl honom med tanke på mina hormoner just nu.

Hahaha, ja visst kan man bli tokig på dom!!! Men det är roligt när man läser andras historier

Hehe ja man kan bli arg ganska lätt för såna saker. Min pojkvän är en pratkvarn så jag brukar få vänta på han jämt... Jag tror inte karlar har så bra tidsbegrepp ibland :)

hehe... Mitt humör är inte det bästa nuförtiden heller (är i vecka 33), har väääldigt kort stubin Tur att man vet varför!
Hade min sambo stått inne på affären och pratat i 20 minuter när vi var sena så hade jag med blivit fly förbannad! Och det skulle inte förvåna mej om han skulle göra en sån sak, han har inte förmågan att säga till folk att han är upptagen eller har brottom tex när telefonen ringer och liknande situationer...

Joline ska få en lillebror i februari

Mitt inlägg hör kanske inte här. Men eftersom vi pratar ju om våra älskade män så lägger jag till flera ord om min också.

Så förbannad man blir ibland!!!! Som tur finns andra gravida som känner likadant ( alltså så tror man inte att man blev galen).
Jag känner att min man skiter i mig ibland. Han är bortrest just nu och jag är i nionde månaden av min graviditet. Kan föda tidigare men också har jag mycket svårare graviditet än den första. Jag är som jä... pingvin!!!!!! Kan inte ens gå ut för att alla skor jag köper blir jag trött i känns som bebisen hänger och inte bara ligger i magen.Sammandragningar jämt. Min bebis sparkas så mycket och så hård att jag måste stanna jämt och böja mig framåt p g a ont. Min dotter va 10000 ggr lugnare. Kan inte hitta rätt mat som jag inte hatar och HAN MIN KÄRE MAN ska alltid säga samma sak: " Du vet att det är viktigt att jag åker, du vet att det är viktigt att jag jobbar, nu är det viktigaste perioden för företaget, du måste vara stark." Ska jag vara stark!??????????????????
Ta mig fa............ är jag stark jämt!!!!!!!!!!!
Man kan säga att det är hormoner men känns inte så.
Tråkigaste är att just när man är gravid blir man mest förbannat och irriterad och d e just då man inte får RÖKA eller nåt annat som hjälper en att slappna av. :(

Jag var då inte gravid, men dock väldigt trött och sliten och hade ingen lust att handla den dagen. Min man skulle bara hämta kundvagn så jag gick in före i affären och började rota (var på ett storköp). Minuterna går och ingen make eller vagn syns till...tiden går och snart är ca en kvart gången och DÅ kommer han intraskande i affären som inget har hänt. Jag som redan retat upp mig fräser om att det tog väldigt länge.

Han förklarar att han träffat på sitt ex´s farbror utanför, och gubben var tydligen pratsjuk. GAH! Skiter väl jag i, tycker jag, och fräser något halvhögt (ingen runt oss vad jag såg) att "Så jag ska snällt stå och vänta på dig innanför dörrarna här i affären i en kvart för att du pratar med någon jäkla gubbe utanför!?" ...

Då kommer "den jäkla gubben" runt hörnet, ler lite försiktigt åt mig, hämtar en påse chips ur hyllorna vi stod vid och försvann sedan. Visste inte vem som ville sjunka djupast genom golvet, jag eller min man. Fördelen är att numera vet han att inte lämna mig bara sådär i evinnerliga tider, hihi.

Ja, vad ska man säga som man när man läser detta. Min fru är gravid i 25 veckan (nej, jag är inte gravid och jag har inte förstått mig på uttrycket "vi är gravida").

Era män verkar inte riktigt förstå hur en gravidiet kan påverka en kvinnas hormoner och därmed tålamod helt enkelt.

Då både jag och min fru hatar att vänta i normala fall och samtidigt har ganska hett temperament "by default" så sklle iallafall aldrig jag få för mig att "sväva iväg" sådär. Speciellt inte nu!!

Har ni varit gravida förut när de funnits med? Eller är de"nybrjare"?