Ja ni, det är som sagt inte lätt det här.
Men jag älskar ju min sambo och jag anser att han måste få en chans att rätta till det han har "ställt till med". Kanske känner jag mig också lite medskyldig eftersom vi båda är väldigt sportintresserade och själv så spelar jag (sedan länge tillbaka) för 100 kr på "Svenska Spel" varje lördag, varken mer eller mindre. Jag borde nog ha kunnat lägga ihop ett och ett om jag varit lite mer misstänksam av mig.
Min sambo tjänar bra och han har lovat att arbeta ihop så att han kan betala tillbaka de pengar han tagit från mitt sparkonto. Vi har även skrivit papper på att han är skyldig mig dessa pengar.
Och nej, han har inte fixat pengar på annat håll mer än det som jag har skrivit, vilket är tillräckligt mycket, tycker jag. Jag hann antagligen upptäcka det här i tid innan han hann börja söka pengar i ren desperation på annat håll.
Jag har även ställt kravet att han ska berätta för sina föräldrar om sitt spelberoende, eftersom vi längre inte har råd med vare sig dop eller julklappar.
Det var jättesvårt för honom att berätta om det här för sina föräldrar... skammen var total.
Trots att hans föräldrar är besvikna på honom så är de lättade över att vi inte ska gå skilda vägar. Hans mamma har lovat att hjälpa till så att dopet kan bli av och det känns skönt.
Många av er undrar nog hur jag kan chansa på att han inte kommer att göra om samma sak igen. Men det kommer nog inte vara möjligt. För nu kommer jag (tyvärr) att vara vaksam och misstänksam för det minsta lilla. Dessutom kommer det att vara JAG och INGEN annan som sköter ekonomin i fortsättningen och det är bara JAG som kan koderna till dosorna för våra Internetbanker. Det har han själv föreslagit och även om det inte känns kul att vara som en "överförmyndare" åt sin sambo så är det det enda rätta, just nu.
Hur det än är så älskar jag (och barnen) honom både i "nöd och lust".