Hur reagerade era katter på bebisen?

katter och hundar känner väl av att dom ska vara försiktiga?

eller något sådant.

våran kisse sitter bara och tittar på när sambons brorson
klämmer på prassel boken.
och ibland så sniffar hon på honom.
annars är hon jätte busig och ska attackera direkt
hon ser eller hör något intressant.

Min kisse katt gjorde inget. Hon nosade, hälsade och sen var det inget mer. Hon lärde sig snabbt att hon fått en lillebror. Hon är alltid med där han är och vill ha koll på honom så inget händer. Hon har aldrig gjort honom illa. Har nu skaffat två katter till och de gör absolut inget. En helt underbar familj...=)

Jag har själv tre katter och en dotter på snart 10 månader. Jag var också rädd för att de inte skulle komma överens. Alla katter är olika. Den ena katten är knasig så henne förväntade oss inget annat av en att hon kanske skulle hoppa på henne. Vi försöker hålla henne borta från vår lilla tös och så länge hon får vara ifred är allt okej. De andra katterna är rädda för vår lilla flicka:) men vi lät inte katterna sova i vårat sovrum de första månaderna ifall att det skulle hända något. Ett tips är att ha aluminiumfolie i vagnen och i barnets säng när barnet inte är där för då vill inte katterna vara där, så slipper du också katthår i vagnen och sängen:)

De var nyfikna och ville nosa. Jag var lite nojjig och ville hålla dem ifrån ansiktet på honom till en början, så de fick nöja sig med att sniffa på hans fötter. Lite sotis var de kanske också, men inte värre än att de helst också ville få plats i knäet när jag ammade. Den första tiden hade vi katterna utestängda från Johans rum, men relativt snart märkte vi ju att det funkade fint.

Ett av våra problem är att katterna är vana att vara i vårt sovrum ( de sover i vår säng, vilket barnet inte skall göra pga att det nog skulle vara för varmt i sängen och därmed ohälsosamt för det). Vi har provat att stänga sovrumsdörren men då står de utanför och skriker och krafsar och de kan verkligen göra det en hel natt, man får alltså inte en minuts sömn...den ena katten kan dessutom öppna dörrar så då funkar inte arbetsrummet som man annars hade kunnat stänga in dem i. Tror ni att man vågar sova med katterna och barnet i samma rum eller finns det risk att de hoppar ner i spjälsängen? Barnet är naturligtvis viktigast.

Min dotter sover ofta i vår säng. Sover bäst så

Ja du, jag undrar samma sak. Har två underbara små charmtroll med allt vad det innebär. Fast jag hoppas att det ska gå bra - våra katter brukar aldrig ha problem att acceptera andra människor och barn. Det enda som jag kan känna en viss oro för är att när katterna gillar någon mycket så vill de ligga nära - gärna mitt på magen och det funkar ju knappast på en bebis...

Kamikazee
Precis. Den ena katten hoppar gladeligen upp på min mage eller promenerar omkring på mig när jag sover. Fast sover gör man ju inte längre då när 5 kg katt just landat på en. Det är det jag är orolig för, tänk om hon gör så på bebisen när jag inte ser...? Men å andra sidan verkar ingen ha varit med om det i verkligheten, det är alltid någons bekant som känner någon eller har hört om någon osv...

Jag är mest orolig när barnet ska sova på dagen och ligger själv i sin säng eller i vagnen. Jag funderar på att skaffa en bra dörrspärr som gör att dörren kan stå på glänt utan att katterna kommer in.

Båda kissarna var mycket skeptiska till en början. Nu har hankatten tagit upp Felix i flocken genom att tvätta honom på huvudet, inte allt för uppskattat av Felix dock, han tycker att tungan är lite väl sträv... Honkatten har blivit lite av en extramamma, hon kommer och hämtar mig när Felix skriker och om jag inte tröstar honom tillräckligt snabbt så har jag en kisse hängandes i benet.

Eftersom Felix inte kan sova utan att ha kroppskontakt (lång historia) så sover han i våran säng och därför har katterna "fått" spjälsängen. När vi fortfarande försökte få Felix att sova i sin säng hade jag gjort en "grotta" under spjälsängen till kissarna med hjälp av ett lakan och ett täcke, täcket la jag under sängen och lakanet hängde jag så att det täckte sidan av sängen, mycket poppis!

katten var och tittade i spjälisen en gång (sonen låg inte där) min sambo skulle in i sovrummet och råkade snubbla på tröskeln och skrek till så katten blev jätte rädd och har inte varit i sängen nå mer.

Annars har hon inte brytt sig om sonen när han gråtit har hon gått till ett annat rum.

Våra katter fick nosa på Adrian när vi kom hem från bb. De tyckte han var jätteläskig och höll sig undan i flera veckor. Sen har de mer och mer accepterat honom. De tycker dock att han är jobbig när han ska dra i dem och vi försöker lära Adrian att inte hålla på med dem eftersom de kan bli trängda. Hankatten har visat att han inte gillar när Adrian drar i honom genom att bita lätt på handen. Tyvärr (?) biter han inte alls så att det känns utan markerar i luften, så Adrian har inte riktigt fattat. Men han är bättre med katterna nu och kan till och med lägga huvet emot och vara mysig.

En av katterna la sig i spjälsängen ett par gånger i början men vi schasade bort honom så det gör han inte mer. Men däremot ligger han gärna i vagnen när den är tom.

Lycka till!

Jag var också orolig för det här med hur katten skulle reagera. Svartsjuk? Kissa på kläderna, i sängen? Lägga sig på våran dotter? Jag oroade mig helt i onödan! Kissen är världens bästa storasyster, jättesnäll. Hon aldrig visat agg mot våran dotter, utan låter henne ta på henne. Men någon av oss är alltid med så inte dottern blir för hårdhänt med kissen.

När dottern har somnat för natten brukar katten komma och lägga sig hos någon utav oss, då är det hennes tur att vara i centrum!

Det kommer säkert fungerar kanonbra för er med katterna, de flesta djur verkar känna av det är små bebisar och är försiktiga med dem.

puffar lite

innan Wilma kom var jag orolig för hur vår katt vi hade då skulle reagera. Hon har alltid tytt sig mycket till mig men är i övrigt rätt skygg och knepig på många sätt. eller var, hon finns i katthimlen nu.

men iaf när vi kom hem med Wilma blev hon ju nyfiken men hon rörde henne aldrig, höll sig mest bara borta. Den enda ggn jag blev orolig var en natt när Wilma var nyfödd och skrek som en gris. Då bet skrollan mig i benet, tror det är ett beteende som kattmammor har, de vill bära bort dem för att skydda eller nåt. Men hon fick ju däng då såklart och har aldrig som sagt gjort ett försök att göra så på W.

Hon vande sig snart iaf, tror de flesta katter gör det. Det som kan hända är väl att de får beteenden som att kissa inne och så för attt de blir oroliga men jag tror inte det är så vanligt...

läste om det där med sängen...

skrollan sov alltid vid min fotända och fortsatte med det fast Wilma låg mellan oss de första månaderna. sedan när W låg i spjälis i vårt rum fortsatte hon att sova i vår säng och det var som att hon aldrig skulle drömma om att hoppa upp i spjälsängen. Tror det är mindre farligt med spjälis oxå, det kan vara värre med vagnen om katten skulle få för sig att lägga sig över huvudet på bebis, den kan ju inte röra sig på samma sätt som i spjälis...

puffar lite till

Hej Fajga! Och er andra...

Vi har lite speciella planer på G faktiskt...

(Inte bara för bebis skull, utan mest pga vår övriga släkt, där vi dessvärre har många med pälsallergi.)

Vi håller på å bygger hus, (inflyttn juni-07) och vi ska ha katterna ute då, och deras hem ska bli vårt förråd, ett framtida litet katthus:)

Där ska vi isolera och göra mysigt med kattmöbler, matskål å låda, så katterna ska alltså inte alls vara inne i huset överhuvudtaget. Det kommer bli en jätteomställning för mig + sambo, vi kommer sakna dem på kvällarna:/ Men vi måste pga allergi.....

Katterna är vana vid att vara ute, så de kommer få d jätteskoj, dock tror jag vår Maine coon hane kommer sakna oss mycket för han är galet kelen:/ Och det kommer bli sååå vidunderligt svårt att inte öppna ytterdörren för honom :( *ser inte fram emot det*

Nu när beb föds i vår kommer vi fortfarande bo i vår tvåa, och vi har redan för några månader sedan haft sovrumsdörren stängd. hela tiden, även när vi inte är hemma (usch det är jättetråkigt.....d finns ju inget mysigare än att gosa med katten/katterna i sängen) men vi måste vara konsekventa för vi vill ha minst ett rum katt och hårfritt för bebis skull... jag har åxå hört skräckisar som att katten skulle kväva beb i spjälsängen å så.... vet dock inte på hur stort allvar jag tar det? Men vi har iallafall bestämt att ta det säkra före det osäkra, men kanske mest för katternas skull,....att de ska vänja sig vid att vara ensamma över natten, med tanke på vad som komma skall...