Äggdonation av släkting
Hallå Tagetes!
Jag har ocså försökt med IVF och fått vänja mej vid att min ända chans är äggdonation. Jag förstår verkligen hur du känner med din syster, men nog är det bättre att hon ändrade sig nu innan än när det finns ett barn som tar skada av att de vuxna runt omkring bråkar runt honom/henne... Jag känner verkligen att varje steg i barnlösheten måste få ha sitt sorgearbete.
När jag fick veta att jag inte bara skulle "bli med barn" var jag så ledsen att jag inte skulle klara det, men jag överlevde... sen fick jag veta att vi behövde göra äggdonation då föll jag igen, men kravlade mej upp när min syster sa att hon gärna donerade till mej... efter ett försök säger hon att hon inte klarar att göra det igen (och nog kännde jag att det liksom var lite snålt), så: ner i hålet igen... Nu så har jag accepterat att jag får välja mellan att inte få vara gravid eller släppa på "gen prestigen" och jag har så smått börjat vänja mej vid tanken på att ta emot en okänd kvinnas ägg...
lite som en halv adoption brukar jag tänka...
Oj vad mycket MEJ det blev... Hoppas att du också kan vänja dej vid tanken på ett barn som föds genom, inte från dej!hör gärna av dej!
Stor styrke kram till dej
Mini