Någon som har reumatism? Hur började det?

ja detta vill jag också veta... Har inflamation i mina handleder just nu och läkaren pratade om operation om det inte går över. Har du ont i handlederna? Och när har du som ondast. Kan du hålla en stekpanna med handen? Det kan inte jag.

Främsta problemet för mig är mer höftleder/knäleder, för ett par månader sen började även fingerlederna bli svullna & gör ont svårt att böja dem, särskilt på morgonen.

Jag har haft en reumatisk sjukdom sedan jag var barn och den heter juvenil denim kronisk artrit=Barnreumatiker. Jag har den typ som din läkare beskrev RA- mina prover visar inget men när jag röntgar mina leder så hittar dom stora fel på dem. Men som jag med min erfarenhet så är det mycket riktigt så att man är oerhört stel på morgonen men om man kommer in i ett "skov" så har man smärtor dygnet runt. Man blir ALLTID symtom fri när man blir gravid och även ett tag efter och det beror på hormonerna. Egentligen skulle jag vilja vara gravid jämt, men det är ju inte en bra lösning i längden.
Om du har fler frågor så kan jag svara på dem för jag har levt med problemen i 20 år nu.
Det brukar vara något som utlöser själva sjukdomen. Har du haft en infektion nyligen??

Hejsan,

Jag har haft Reumatoid artrit i snart tio år. Jag blev sjuk när jag gick på gymnasiet.

Det började med att jag fick ont i höger handled för att sedan hoppa till axlarna och knäna. Fick sedan febertoppar och stereptokoker C i sju omgångar med tillhörande pencillinkurer. Det dröjde över två åroch otaliga läkarbesök innan jag fick en korrekt diagnos och hamnade på reumatologen. Vilket självklart var oerhört jobbigt.

Du säger att du känner dig som en 70-åring i kroppen och jag vet precis vad du menar, jag var så otrolig sliten och trött i kroppen under den första tiden att jag sov så fort jag kom åt. Förmodligen är det blod och- järnvärdena, CRP o.dyl som är låga.

Be att de tittar efter RH-faktorn i blodet. För mig var det så att det dröjde ett tag innan det visade sig på proverna ( fråga mig inte varför...) så ge inte upp!

Jag har inga skov utan mer att det kommer och går mest hela tiden. Har varit väldigt dålig men tack vare de nya medicinerna ( enbrel ) och ny forskning gör att jag idag kan leva ett hyfsat normalt liv och arbeta 100 %.

Ge inte upp och stå på dig. Be att få en remiss till reumatologen, be om mer prover. Det gäller att hamna hos rätt läkare. Lycka till. Kram E

Till "anonym" kan det inte vara Karpaltunnelsyndrom? Bara en tanke....

Jag har reumatism... det började för ca 5 år sen när jag var 20. Först klyddade min axel... åkte in å ut till vårdcentralen å dom sa att det var inflammationer och jag fick gå på sjukgymnastik. Sen började knäet klydda och jag blev remitterad till en rematolog där jag fick göra tre olika röntgen.. där konstatera dom att jag hade reumatism pga mitt invärtes psoriasis..

och jag visste inte ens om att jag hade invärtes psoriasis så det blev mycket på en gång.
nu lever jag tett vanligt liv bara att jag ofta har värk men det är nog nått jag vant mig vid nu. det var jobbigast i början. jag är ju för ung ännu för att gå på medicering

Hejsan.

Hur kan du vara för ung för att att inte få medicin och behandling för din sjukdom? Har du så jobbigt och ont så måste du ju få hjälp...

När jag blev sjuk och fick rätt diagnos så satte de in genast in cellgifter ( MTX ) och kortison ( predosolon ) för att det skulle lindra. Hur är det med Er andra?

nä, zonsalva vid värk rekomenderade dom sen får jag en kallelse när jag är 30. då kan medicineringen börja!

Men hallå till "anonym" vadå inte få medicinering?? Jag har gått på cortison och cellgifter sedan jag var 12 år. (Idag 32) Jag hade ju inte kommit någonvart om det inte hade funnits medicin. Även en hel del oerhört starka värktabletter.Jag har abetat 100%men har något som heter lönebidrag som gör att jag ibland när det är som värst inte behöver slita ihjäl mig.
För mig låter det som en saga att någon ska behöva vänta för att man inte har den rätta åldern inne.

Hej,

Jag tycker också att det låter knepigt att man måste vänta för att ha rätt ålder. Hmmmmm....Som sagt så fick jag stora doser från början så att sjukdomen stabiliseras och att man ska komma till rätta

"Palle74" hur fungerar det med lönebidrag?

"Ronille M" Det fungerar så att man först och främst tittar på hur stor arbetsförmåga man har för mig ligger det på 40%. Självklar är det så att om jag är inne i en bra period så blir det högre men man måste sätta ett medel. Då är det så att arbetsgivaren får ett bidrag för mig varje månad som motsvarar 40% av lönen. Detta bidrag kom till för att i första hand ge arbetaren en möjlighet att visa att man faktiskt kan även om man på pappret är sjuk. Arbetsgivaren får sin säkerhet och jag får min chans att visa att jag duger..
Förstår du? Fråga gärna om du inte fick alla svar!

Aha, det var glasklart :O) Tack så mycket för förklaringen!!

Oj vad många inlägg!!

Hajade till när jag läste att man blir bra när man är gravid, speciellt mina höftleder lackade ur helt under graviditetn & i mitten fick jag kortison men inte sista 10 veckorna.
Man tog prover då & konstaterade infalmmation & efteråt gjordes röntgen & då var det stora glapp i fogarna, alltså  foglossning på inflammationen.
Läkaren sa nåt om att man blir bra vid graviditet, så ville jag bli bra skulle jag bli gravid igen, han tänkte väl inte på hur dålig jag var sist..

Men jag hade inga problem med händerna & övriga leder förra året under grav.. jag har inte tänkt på det innan men det var faktiskt så.

Jag sitter med virus i kroppen just nu, så OM jag bestämmer att testa kortisonkur blir det tidigast om 4 veckor så att man är sker på att viruset är borta.

Ska också stå på mig & be om att få ta om alla prover & få remiss.
Tyvärr är det så att jag har läkarfobi & kan lätt vända det dåliga till att jag inte kan vara friskare, även de gånger jag haft 40graders feber så kan det slinka ut att jag mår jättebra..
Detta gör det ju lite problematiskt för läkaren också, han är ju ingen tankeläsare. Men får väl skriva ett ordenligt brev som förklarar allt & skicka innan så behöver han bara ta prover & klämma på en..

Läste din tråd och blev förvånad över att de inte vill medicinera dig. Nu vet jag ju inte varför de säger så men det borde inte vara åldersrelaterat.

Fick själv reumatism för 15 år sedan och har medicinerat sen dess. Med många av dagens medeciner så får man inte särskilt mycket biverkningar och det är verkligen värt att få mediciner om man slipper vara trött och ha ont jämt.

Det där med graviditet är lite olika, en del blir bättre under den och andra inte. Det är väldigt vanligt att reumatism debuterar direkt efter man fått barn. Ofta kan man även gå in i en sämre fas efter man fått barn med, men är man redo på det och har mediciner redo så brukar man kunna stoppa det.

Men du måste börja vara ärlig till läkarna. Hade själv svårt med det i början, för om nån frågar om man mår bra så vill man inte vara till besvär och berätta hur man egentligen mår. Men tänk istället att det är deras jobb och att de faktiskt vill hjälpa dig. Kanske tom ta med en liten stödlista hemifrån när du ska gå dit så du inte "glömmer" vad du ska säga. Du kan tom säga till läkaren att du har svårt att säga hur du mår. Då kommer du förhoppningsvis bli positivt bemött och bli uppmuntrad att berätta hur du mår.

Diagnosen ledgångsreumatism ställs inte utifrån något blodprov - det är inte alls säkert att ett sådant visar något, fast du är sjuk.

Alla ni som har ont i lederna - kräv att få remiss till en Reumatolog! De går igenom kroppen och ställer diagnos utifrån vissa kriterier som ska vara uppfyllda. Nöj er inte med en läkare på vårdcentralen. Det finns massor av forskjning som visar att det är väldigt viktigt att bromsa upp sjukdomen så fort som möjligt och det kan ta tid att prova ut rätt medicinering, även fast man går hos en specialist.

Såg att tråden "vaknat" lite igen.
Jag har blvit mkt bättre i händerna, utan nån medicin alls.

Dew: Om du läser detta, jo, det har hänt att jag har stödbrev med mig eller mailat innan eller efter. Detta problemet med lederna har jag ju haft i flera år så tycker ändå de borde fatta liiiite.

Eftersom händerna blev "normala" igen & jag bara är mitt vanliga stela jag igen ligger läkarbesök osv på is ett tag.
Nästa gång det "blossar" upp har jag förmånen att en nära släkting jobbar på vårdcentralen så hon vet ju hela min procedur, min läkarskräck osv & har lovat att hjälpa mig. Så det känns jättebra!