Löööv
Tack och lov slapp vi några längre sjukhusvistelser. Storebror har ett kromosomfel så vi är rätt trötta på sjukhusvistelser :)
Det upptäcktes i samband med att hon fick en mycket svår RS-infektion och lunginflammation. Hon slutade att andas i min famn på sjukhuset då vi låg inne. Då trodde vi alla att det var hennes kropp som sa till att den inte orkade mer. Men, när hon var frisk och vi hade varit hemma i några dagar vaknade jag med en orosklump i magen och tittade till henne. Då låg hon helt livlös... Det var starten på det hela.
När det var som värst slutande hon att andas 8-10 gånger per sovtillfälle. Fast vi fick alltid i gång henne genom att skaka henne. Tack och lov! Då var vi så vana vid det att vi knappt tänkte på det. Det är nu i efterhand hand som jag börjat tänka på vad vi egentligen gick genom.