sprut/kanyl-fobi

jepp, här har du en som har (haft?) stora problem med det! Men efter en oplanerad graviditet med otaligt många blodprov i fingret, flera blodprov i armvecket, ett kejsarsnitt, sprutor med värkstillande, kanyler... ja, hujedamig vad jag fått uppleva under dessa månader. Men jag har lärt mig hur jag fungerar, att jag KAN om jag bara har viljan. Det gäller att ge sig fan på det, så går det. Jag tänkte hela tiden att detta e för barnets skull, inte för min. jag måste göra det för barnets skull

Har haft det, men blev botad då jag vart sjuk och läkarna inte visste vad det var, jag fick ta massor med blodprov.
Så jag är säker på att om man utsätter sig själv för det man tycker är obehagling så blir det mindre läskigt.

Jag lider av sprut/kanylfobi Kanylfobin är värrst och som tur vad så slapp jag kanylen på min senaste förlossning!
Men jag måste säga att det blivit bättre med åren...när jag var yngra så svimmade jag jämt när jag skulle ta blodprov/sprutor...så det är ju faktiskt till det bättre nu!

Det stämmer, det här med att utsätta sej för det man är rädd för...!
Jag har svårt att sätta ord på min skräck/fobi, men det är blodådror, kanyler, blodprov, lixom...

När jag blev gravid trodde jag att man kunde avstå att ta blodprov, det var det som fick mej att "våga" längta efter barn... Men så fick jag veta att HIV-test MÅSTE man ta.... (Eller så var det nåt bm sade för att få mej att ta provet...?)

Första gången det var dags för blodprov i armen så började jag gråta... De tog endast ett stick i fingret, och efter det var jag tvungen att lägga mej ner...
Det stora provet fick vänta....

Andra försöket fick de in nålen, men de fick inte ut nåt blod....

Tredje fösöket gick bra, men det tog tid...

Emla var min räddning....

För mej fick min rädsla ett abrupt avbrott när vår bebbe ville komma ut i v. 33... Då, på förlossningen med värkar och grejer, fanns det ingen tid att lägga Emla... så jag klarade av massa blodprov och sprutor.....
Så under graviditeten blev det bättre... se bara till att få förståelse av personalen....!!!

Dock har det gått tillbaka lite.... skulle på efterkontroll o var tvungen att sticka i fingret... Puuhh... nervöst, men det gick...!

Tack för de fina svaren.
Jag vet att det blir bättre ju mer man prövar och utsätter sig, men i mitt fall är det inte lika enkelt.
Jag gick ett år (!) i fobiterapi men utan resultat.. :(
Det enda jag "lärde mig" var att ta stick i fingret, men kanyler och venprov är nästan omöjliga.
Blir så ledsen att detta antagligen kommer hindra mig ifrån en liten...

Jag har inte det problemet, men tänkte svara lite ändå.
Mödravården är ju helt frivilligt, så även om man går dit så kan man ju inte vara tvungen att ta sprutor? Blodprovet de tar i armen kollar ju upp om man har HIV och är resistent mot röda hund, men inget av det är väl direkt vanligt?
Blodvärdet som man tar i fingret kan ju inte heller vara livsviktigt. Ring något MVC och fråga!

Sedan på förlossningen är det inte alla som blir stuckna. Jag fick inga sprutor alls förrän det var dags att sy, men alla spricker ju inte heller. Sedan är det ju inte ens säkert att du bryr dig när du väl ligger där och föder...då har man ganska mycket annat att tänka på. Dessutom finns ju den kära lustgasen

Här har du en till med sprutfobi!
Men jag har varit betydligt värre än vad jag är nu. För ett par år sedan kunde jag knappt höra någon prata om sprutor utan att jag nästan svimmade. Nu kan jag, om det verkligen, verkligen är tvunget, ta ett stick i fingret, men det är inte utan att jag blir svimfärdig/svimmar. Bävar inför den dagen jag måste ta blodprov i armvecket...

Angående en framtida graviditet så tycker jag, trots din sprutfobi, att du skall försöka ta blodprov på MVC (lättare sagt än gjort). Jag kommer göra det, trots jag känner som jag känner, jag får försöka tänka på att det inte bara gäller mig då utan även någon liten i magen. Det är jättesvårt, men som de andra skriver så är det bästa sättet att komma över något att utsätta sig för det man är rädd för och då är ju detta en bra grej, eftersom man inte enbart gör det för sin egen skull...
Sedan kan du ju berätta för dem på MVC om din spruträdsla så bör de ta dig på allvar och hjälpa dig. Känner en som också hade (ja, hade!) enorm spruträdsla och berättade det för dem på MVC. De tog henne på allvar och till slut lyckades hon ta blodprov i armvecket (efter många om och men). Nu har hon nyligen fått sitt andra barn och har inte alls lika ont av stick längre, just på grund av att hon fått ta blodprov så mycket (inte bara på grund av graviditeterna).

Hur går det för dig om du använder Emla-salva, blir det bättre eller ingen skillnad alls?

Önskar dig iallafall lycka till i framtiden med att bli av med din sprutfobi!

Mmm det blir bättre med EMLA för även om en del säger att det inte gör ont så gör det de!
Om man som jag spänner mig, därför underlättar det med EMLA.

Ja jag har oxå det problemet att jag inte kan prata om kanyler osv, därför är/var min utbildning en pina stundtals.
Men nu är det dags att ta nya tag.

Ja jag KAN tänka mig att ja venprov EN gång.. med EMLA.. om det går lugnt till, okej jag kommer vara panikslagen men jag ska klara det.
Dock tror jag att kanyl vid en ev. förlossning kommer vara omöjligt, för det kan väl inte vara bra om mamman är panikslagen?!

pixpix: Kanyl vid förlossningen lägger de för att kunna agera snabbare om du skulle behöva snittas exempelvis, men det går att "välja bort".

Jag hade aldrig klarat av förlossningen om jag hade haft en kanyl i handen - för så fort jag fåt en i armen eller handen blir den kroppsdelen "lam".... Jag vill inte röra den alls... En pina bara det... =/

Hejaheja, planera för bebis och ta problemen när du väl är där... Det man inte dör av gör dej starkare!

Jag har också fobi för både sprutor och blod, har brukat svimma när jag tagit sprutor tidigare. Men av nån anledning har jag klarat det under graviditeten. Jag har fokuserat på att allt varit för barnets bästa och det har faktiskt funkat. Jag kan inte säga att jag är helt botad från min fobi, men jag blir inte lika kallsvettig längre och jag svimmar inte heller. Så det går!