Heroin

sluta med heroin är ett helvete När man tar heroin så har man ett lyckorus hela tiden allt känns så lätt man mår så bra känner så mycket värme och vill ge kärlek till alla Tänk själv att känna så här hela tiden och sen helt plötsligt så är allt det helt borta Allt blir bara tommt och "kallt" dessutom så reagerar kroppen, du har kramper som eppelepsi (stavas det så?) anfall Du blir dålig i magen, kan inte hålla din avföring, man svettas floder och fryser på samma gång, man har hallisar listan är såå lång När jag avgiftades från heroinet så hade jag så mycket kramper i mina leder+muskler de går inte att förklara men det känns precis som det "kryper" i leder och man krampar otroligt mycket Jag själv försökte ta en kniv och skära upp mina handleder och vader för att jag ville hugga med kniven inne i mina leder Det låter sjukt och det är svårt för någon att förstå so minte har varigt med om det själva Och anledningen till att det är så svårt för att bli av med beroendet av heroin är just denna "lycko" känslan Usch man kan skriva hur mycket som helst om denna "kärleksdrogen" jag själv har tagit farväl av min stora kärlek för hade jag inte gjort det så hade jag inte levt idag Det vanligaste är ju faktiskt att man dör av en överdos Jag har bara haft tur och jag har haft många som har hjälpt mej och stöttat mej

JAH: Hur länge missbrukade du heroin, hur länge har du varit ren? Imponerad :)
Går du på NA? Behandling?

jag började missbruka amfetamin och höll på med det i ca 8år Sen va jag drogfri i ca 1år och började med heroinet och missbrukade det i ca 1år 8månader Jag har varigt ren i 2år Lite mer Jag har varigt på behandling och jag har gått på NA Gör det dock inte längre Men skulle jag känna att jag tänker på droger eller börjar må dåligt så går jag helt klart på NA-möte ja jag är faktiskt stolt men jag har oxå haft många som har ställt upp för mej och dom har kämpat för att jag skulle "vakna upp" Otroligt tacksam för det =)

JAH innan:
Otroligt imponerande att du klarade det, det verkar sannerligen vara ett helvete! En stor eloge till dig som orkade ta dig ur det! Har du läst Lotta Thells böcker, där hon beskriver sitt liv som heroin missbrukare och sin väg ifrån missbruket?

Hur var det för dig, har du en typisk "missbrukarbakgrund" med otrygg uppväxt osv eller vad var det som förde dig in i den världen? Hur är det idag, har du metadon eller subutex? Mår du bra idag?

Tack för dina svar och för att du delar med dig! kram

hej hej (Undrande) (Trådstartaren) Nää jag absolut ingen missbrukar bakgrund Jag kommer från en vanlig familj med en mamma o pappa o storebror Och vi har ingen i släkten som missbrukar Dom dricker knappt sprit ens Jag började missbruka när jag träffade en kille som va narkoman Och jag har växt upp i en skyddad miljö så drogvärlden va helt nytt för mej Jag förstod ärligt talat inte vad det handlade om Väldigt naiv och ovetandes Så man ska nog inte skydda sina barn för mycket iheller Jag går varken på metadon eller sub behandling Isåfall hade jag inte varigt drogfri =) Jag klarar mej faktiskt väldigt bra Men visst ibland så drar det i en Men inte som innan då tänkte jag på drogen varjedag,men nu är det kanske ett par gånger i månaden. Jag har min mamma o pappa att tacka för dom gav aldrig upp under alla åren. I dag är jag bara tacksam för livet som jag har och allt runt mej. Alla människor borde va med tacksamma för det dom har, man tar nog mycket för givet Tyvärr så kan man förlora allt på kort tid // kram

JAH innan:
Tack för ditt svar:). Jag har flera i min släkt som missbrukar, och två som har dött pga överdoser. Jag kan inte sluta faschineras av det faktum att man fortsätter missbruka trots att det är så otroligt destruktivt, speciellt om man har någon som älskar en, trygg familj osv. För det måste ju vara ett helvete ändå, trots att man mår bra när man är påtänd.
Jag har tänkt så många gånger: men det är väl bara att sluta?!? Att låta bli, man gör ju ett aktivt val liksom. Men det är ju uppenbarligen inte så lätt.

Hur finansierade du ditt missbruk? Bara det måste ju vara en daglig kamp kan jag tänka mig.

Hur gammal är du? Är du frisk eller har du fått några men av missbruket, ex hepatit? Har du barn?

Svara om du känner för det, det är skönt att diskutera med någon som har erfarenhet från "den" världen. Men jag förstår om du inte vill. Tack iaf för att du delade med dig!
Kram

hej igen jag kunde köpa mina droger för att jag fick pengar av mamma och pappa Pengar av socialen och gjorde inbrott o dyligt. Jag gjorde av med ca 1600 om dagen. Och frågan varför man fortsätter ja du det kan man ju undra Jag hade allt och jag förlora oxå allting på mindre än 6 månader jag blev bostadslös och hade mina 2 väsker med kläder och lite annat Allt jag hade i min lägenhet sålde jag eller pantade för att få pengar. Jag har utnyttjat mina föräldrar otroligt mycket Jag har även stulit i från dom bla deras vigselringar och allt guld som jag har pantat och på så sätt får in pengar. Klart det är ett helvete och leva i den världen Det är en hård värld, med en massa falskhet, våld, kriminalitet.... det enda det går ut på det är att lura så många som möjligt och att överleva själv. Och desstruktivt är nog det lilla ordet Men det går oxå till en gräns inom missbruket jag tex vägde 36kg och blev tvångspalcerad på psyk pågrund av att min mamma o pappa anmälde mej Alltså jag skäms inte för att jag har levt som missbrukare Jag åker runt och informerar på skolor och jobbar på socialen som kontaktperson till tonärstjejer som håller på att hamna snett Och jag är öppen med det oxå när det gäller jobb och jobbar kompisar osv. Det är absolut inget jag varken försöker dölja eller skämms för Det kan hända vem som, när som ... Jag är 33 och visst jag har tagit skada av mitt missbrukande så som ångest och depressioner. Jag har ingen hepatit eller hiv eller något sånt Jag har inga barn därför jag anser att barn och missbruk INTE hör ihopa Men nu när jag är stark och har varigt drogfri ett tag så har jag börjat att tänka på att skaffa barn. Men jag tror att jag har förstört mein kropp och inte kan få barn men vi får väll se vad som händer.... // kramisar

Hej igen,
Tack för att du berättade lite om ditt liv, det känns skönt att höra att det GÅR att komma ur sitt missbruk, tom utan metadon eller sub, vissa säger ju att det är omöjligt att sluta med heroin utan det. Ibland känns det som att hoppet är ute för en som missbrukar heroin. Men du bevisar ju att det inte behöver vara så.

När du hade abstinens, hur länge höll det på, dom krypningarna och kramperna? Fick du ngn medicin som hjälpte dig att stå ut?
Släpper abstinensen på en gång när man tar mer heroin?

Hur har det gått för dom som du umgicks med då när du missbrukade, alltså dina missbrukarkompisar? Har du kompisar som gått bort? Och har du vänner som var tvungna att prostituera sig? Det är så sorgligt det där med prostitution, på något sätt blev jag glad när du skrev att du finansierade ditt missbruk på andra sätt. 2 av mina släktingar prostituerade sig, ja, vilken släkt man har..

All lycka till dig, du har varit så stark som har lyckats bli drogfri, det visar ändå på mycket styrka hos dig!

Har du några bra tips på böcker angående detta ämne, gamla som nya? Lotta Thells böcker har jag läst, skulle gärna läsa fler.

Kram på dig!

hej igen
alltså när jag kom in på sjukhuset för avgiftning ¨så fick jag sub-bahandling i ca 2 månader som trappades ner hela tiden Tror jag började med en åtta och gick ner hela tiden Jag va 10 dagar på sjukhus sen skickade dom mej till danmark till ett behandlingshem som heter Freedomhouse och där va jag i en och en halv månad. Men mina abstinens satt kvar länge Speciellt svettningarna, krypningar och kramper Sen när jag kom till sverige igen så blev jag skickad till ett nytt behandlingshem som jag va på i 3månader och sedan dess har jag klarat mej Nästan alla mina "gamla" vänner är döda eller så sitter dom. Jag träffade en tjej som prostituerade sig och hon va bara 17år. Hon gjorde det enbart för utbyte mot droger Men näää jag skulle aldrig ALDRIG prostituera mej Och jag skulle ALDRIG ta något från en gammal människa Lite stolthet och gränser känner jag att man får ha. När jag va på behandlingshemmet så skrev jag ett avskedsbrev till min drog och det gjorde faktiskt ont jag grät och det va riktigt jobbigt Jag tog förväl av min enda kärlek tyckte jag Och jag har inte rört eller varigt i närheten av den drogen sedan dess + att jag vill aldrig gå igenom en avtänning till i hela mitt liv för det är det värsta jag har varigt med om och det är inget jag önskar någon annan människa Det går inte att beskriva....Men jag är såå otroligt lycklig nu Jag har utbildat mej till sköterska, tagit körkort har fått fast jobb en sambo ett tryggt liv och framför allt så har jag mej själv. Roligt att du är intreserat Människor brukar annars dömma en direkt.... men du verkar vara anorlunda och ha ett gott hjärta Skulle va fler av dej / kram