Jag hatar min relation..

Om ni har gemensama vårdnad så måste båda skriva på adressändringen på barnet.

Och om han bara vill jävlas och vägrar att göra det då?

Har ni delad vårdnad så är det så att ni får dela på vårdnaden. Du kan flytta men ni får dela på tiden med er dotter.

Då får du ta kontakt med Familjerätten o så får ni gå på samtal o försöka komma överens...

Har ni gått i familjerådgivning? Vi var nere på botten men kände väl ändå någonstans att vi ville satsa, och började gå i "terapi". Utöver det tog jag med mig barnen hem till mina föräldrar i en vecka - och när jag kom hem var vi som nykära!!

VILL ni vara tillsammans och försöker eller vill ni separera?

Hej,
Känner igen mig i allt du beskriver! Vi har en son gemensamt på 2 två och en sd i tonåren som bor hos oss på heltid.
Trodde att tiden skulle göra oss mer sammansvetsade och att det skulle gå att bearbeta när jag flyttade in till dem...dock är det tvärtom. En familj i kaos...fruktansvärt bortskämd, styrande och svartsjuk sd..en sambo som blundar..och jag som TRÖTTNAT. Ständiga konflikter (våldsamma som startats av sd svartsjuka och slutar med att jag och sambon grälar, han blir dessutom fysiskt våldsam mot mig.) har gjort mig apatisk och jag vill bara bort.
Vi har provat familjerådgivning (mitt krav, men han vägrade fortsätta då han ansåg att familjerådgivaren tog MITT parti??!)..familjerådgivaren insåg också tidigt att sd var en bidragande orsak till konflikterna och bad henne komma med..men hon vägrade. Jag går hos kurator sedan två år tillbaka, men hon råder mig numera att flytta därifrån eller söka hjälp hos kvinnojour (även mental misshandel är misshandel säger hon).
Jag avskyr mig själv, ekonomin är katastrof (jag har tagit hela FL och jobbar 75 % nu för sonens skull, sambon kan inte säger han).
Nåväl, det har hänt så mkt att jag bara känner avsky. Vill därifrån...men vet också att sambon kommer bråka om vårdnaden (enbart för att jäklas med mig)..OCH MIN STORA SKRÄCK ÄR ATT SONEN SKA BO MEST HOS SIN FAR, för han har verken tid eller ork har han själv sagt. Vi har gemensam vårdnad.
Missförstå mig inte, jag vill att sonen ska vara med sin far (typ helgerna) och de älskar varandra, men så illa som sambon behandlar mig inför barnen...ingen bra uppväxt. Sonen mår inte bra och börjar alltid gråta och klamra sig fast hos mig om vi bråkar..(jag har gjort honom mammig med flit säger sambon dessutom).
Min sambo är en fruktansvärt bitter och egoistisk person, har ingen respekt för kvinnor överhuvudtaget. Att flera ggr i veckan bli kallad idiot och jävla as..har sänkt mig. Mot barnen skärper han sig.
Jag tänker kontakta Familjerätten så fort jag fått egen bostad (är inneboende hos min sambo nu), men har försökt få lgh i ett år nu utan resultat tyvärr. Har fast jobb.

Precis som TS så är man så sårbar..man har offrat sin karriär och tagit 95 % av barnets skötsel och omsorg...men bara för det står gemensam vårdnad så kan man skrämmas kvar i en relation som är skadligt för både barn och vuxna. Ska det vara så?
Vad har man för chans och rättigheter?

Usch, vad jobbigt för dig.
Men tog familjerådgivning ditt parti så är det ju tydligt att det inte är du som gjort fel, men han tålde väl inte att höra sanningen och inse det! Kan du inte försöka få bostad lite längre ifrån ditt arbete då så att du kommer iväg från honom? Eller t o m söka ett annat jobb på en annan plats? Och det är lite som du säger jag är livrädd att han ska få vårdnaden om dottern, därför stannar jag kvar...en liten stund till, och en stund till tills det inte längre går.
Han är duktig på juridik så han skulle säkert kunna snärja familjerätten om det skulle gå så långt....ändå är det jag som tagit ansvar för dottern till 95%, han har lagat mat till henne 6 ggr under hela hennes liv....
Suck, jag hoppas det löser sig för dig, vilket jag tror det gör

I min relation så är det inte bara han som är den dumma, jag beter mig väldigt illa verbalt och har gjort det tidigare i förhållandet också....han säger att nu är det han som ska ge igen för hur jag var tidigare, att jag var så jävlig mot honom så det är dags att bli likadan.
Och det gör ju inte något bättre. Men han har ju en liten poäng med att ge igen på det här sättet.

Kram

Hej igen.

Det är aldrig ens fel att två träter...som det ju så fint heter.
Jag är inte heller helt enkel att leva med, men det finns inga som helst ursäkter för att ge igen eller behandla den andra illa! Så sa även familjerådgivaren.
Om din man erkänner att han ger igen för hur du varit innan..så är det illa nog anser jag. Finns det kärlek kvar? Kan sådana här förhållanden leda till ngt annat än hat?
Min sambo är också duktig på familjerätt, väldigt verbal i jobbet och han har PENGAR dessutom, så jag känner mig liten...

Jag är också verbalt begåvad, och svarar tillbaka numera, men det gör ju inte situationen bättre. Jag mår extremt dåligt av att vara så tuff och att ständigt fräsa ifrån. Enda gången de fungerar är om jag håller käft, låter honom gnälla och fräsa..det slutar med att jag går och lägger mig kl 21 och låter honom och sd umgås. Allt jag säger är fel, eller så bryr jag mig inte. Bryr jag mig så "snokar jag".

Jag hoppas verkligen att ni löser era problem, och säg aldrig att du förtjänar det...vilket du faktiskt gör genom att medge att du varit elak tidigare i ert förhållande. Man tar ansvar för sitt eget liv, om man inte gillar läget kan man gå vidare (vilket din man kunde gjort om du nu var så elak tidigare som han påstår)..
Jag är en gnäll-måns...men så länge man har ett barn man älskar mer än livet själv så kan man inte bara gå. Mina vänner och familj avskyr min sambo och hur han behandlar mig, och förstår inte hur jag kan stanna kvar. Men var ska man ta vägen?
Vi har ju ett barn att tänka på.
Jag hoppas du resonerar som jag gör: barnen mår sämre av att man i detta läget stannar kvar. Jag kan se skräcken i sonens ögon när jag och sambon skriker på varandra..ser hur han klamrar sig fast vid mitt ben och vädjar "mamma"...han förstår inte varför vi gapar och varför hans pappa knuffar mig.
Alla fula ord som våra barn får höra...finns det verkligen ngn ursäkt för att stanna kvar?

Tack för ditt stöd styvmor

Sambon är helt sjuk i huvudet (ursäkta uttrycket) han vill allvarligt talat kasta ut mig, han är spydig om man försöker prata normalt med honom och fräser ifrån hela tiden. Kallar mig idiot och dyl.

Jag vägrar att bli utkastad av den anledningen att jag inte än fått besked om jobb som jag sökt, har inte rätt till akassa och har en månad kvar innan föräldrapenningen är slut.

Och han vill kasta ut mig...han får väl hämta nån som han sa först då, eftersom jag inte lämnar detta hem förrän jag har en lägenhet till mig och min dotter och ett jobb så jag kan försörja oss två...

Är jag dum som vägrar bli utkastad idagens läge....

Han har blivit helt personlighetsförändrad senaste 2-3 veckorna.... och då menar jag att han blivit en helt annan person, det verkar som han riktigt hatar mig....jag riktigt känner det....

Sen efter en timme eller nåt så är det som om han låtsas om som om inget hänt...allt är som vanligt sen efter ytterligare en timme så blir han vidrigt spydigt och man känner hatet från honom ...

Då han säger elaka saker så svarar jag så hemskt som möjligt tillbaka...det går bara runt

Du ska inte gå någonstans! Oavsett om han "hatar" dig eller hotar med att hämta andra, så har du ett barn att ta hand om. Den som ska gå är han, om han inte klarar av att vara där! Du stannar tills du hittar ett bra boende, och är ni sambos tilldelas lägenheten den som bäst behöver den dvs DU! Om ni inte är gifta så har du automatiskt ensam vårdnad, om ni inte skrivit annat. Usch vad jag blev arg på detta!

Usch vilken röra du befinner dig i. Försök att vara stark för ditt barns skull. Kan soss hjälpa dig med ett boende och försörjningen? Prata med dom och förklara situationen.

kram!

Nej.....soc känns som det absolut sista alternativet, vill inte ha med dem att göra.

Tack för stödet iallafall

Kram

Spelar ingen roll om ni hyr av hans bror eller någon annan... Juridiskt sett så är det iallafall er gemensamma bostad o han kan inte slänga ut dig.... Ni är ju sambos o då gäller sambolagen.

Om dottern flyttar med dig o han inte skulle skriva på adressändringen så blir hon folkbordförd hos dig iaf fast det tar längre tid att få det på papper.....