Va ska ja göra med min tykiga 7åring???

Får hon egentid med dig? Sätter du gränser och är konsekvent?

Det låter som om hon testar hur långt hon kan gå. Hur tuff och bråkig hon än är så är hon ju bara en liten flicka som vill ha kärlek. Det har kanske varit jobbigt för henne att få ett syskon? Visa henne vad som är rätt och fel uppförande, men behåll lugnet. Vill hon inte att lillasyster ska leka med hennes docka så är det ok, men då ska lillasyster få ha sina grejer för sig själv. Här är det du som måste visa hur det ska vara. Lånar man inte ut får man int heller låna. Hon kommer att bli arg men hon lär sig inte om du inte visar hur hon ska göra. Var bestämd och ge dig inte.

En sak til: stäng TV:n om hon inte låter den lilla sitta med. Om hon vill vara ifred kan hon ju vara på sitt rm.

Om man fortsätter och fortsätter och fortsätter så vet hon vad som gäller tillslut. Det kan ta tid...

Ge inte upp! Det är inte meningen att du bara ska testa, du måste ha regler och gränser som en del av vardagen och inte bara testa.

Vissa barn testar gång på gång. Det räcker inte med att visa att det är fel att göra på ett sätt, barnet provar igen och igen. Endel barn är mer krävande och mer envisa, det som gäller är att vara konsekvent, att vara envisare än barnet och inte ge med sig. Att inte ge upp. Jag har själv ett barn som är otroligt envis och krävande, fast det har blivit mycket bättre än för några år sedan. Jag sökte hjälp, för utbrotten gick ut över hela familjen och enda gången vi hade lugnt var när han sov. Han kallade mig fruktansvärda saker och skrek om allt, var inte snäll mot någon här hemma. Han var aldrig riktigt glad, bara skadeglad. Så kändes det ialla fall. Nu är han en helt annan kille, fortfarande envis men även omtänksam, glad, ger sin syster hjälp, kramar och uppmuntran. Han har nästan helt slutat att svära, slåss inte längre mm. Vad vi gjorde var att rannsaka oss själva hårt. Vi hade hela tiden inställningen att om vi ändrade på oss så skulle vi få bukt med hans ilska. Vi upptäckte att vi skulle vara tydligare i vår gränssättning, hålla det vi säger (tyvärr hade vi nog inte varit så konsekventa som vi trodde, orken tog slut emellanåt, vi minskade TV:tittandet till bolibompa på kvällen och endast någon enstaka gång TV mitt på dagen (då bara en timme). Det gick inte över en natt men framstegen kommer hela tiden. En dag upptäckte jag att han sa ok utan att ifrågasätta eller svära åt mig.

Så det går att reda upp, så ge inte upp utan kämpa på för din dotters skull. Hon mår säkert inte själv bra av att vara tyken mot dig och de andra i familjen.

Man orkar inte ta emot hur mycket som helst. Det är klart att det är jobbigt när ens barn är elak mot en och gör vad det kan för att såra en och få en arg. Det är skitjobbigt. Men det blir bara värre ju argare man blir. Om man lyckas hålla sig lugn i alla situationer har man vunnit mycket. Men det är svårt... Man vill att allt ska fungera och flyta på men det blir bara kaos. Jag tog kontakt med e familjepedagog på kommunen. De har tystnadsplikt och skriver inga journaler. Det har varit jättebra. De har visat vad vi gjort rätt och även fått oss att se när vi kunde gjort annorlunda. En viktig sak förutom gränserna tycker jag har varit att sluta förvänta sig att barnet ska bråka. Förut tänkte jag när min son kom hem -Jaha, nu börjar skriket igen. Nu är lugnet slut.

Men de tankarna går att ändra. Min son är värd bättre än att jag som är hans mamma dömer honom på förhand. Att få bort förväntningarna på att han skulle sätta sig på tvären var jättebra. Förut fick han tillsägelser av mig innan han hade gjort något bara för att han skulle uppföra sig, och det var ju helt fel av mig.

Kämpa på med dottern och kom ihåg att du är den vuxna och det är du som bestämmer.

Tycker att det är bra tips Mammann ger, så klart bättre att visa på hur man bör göra dvs låna ut sina saker.

Men för vår del gick det inte att gå den vägen. Det blev fruktansvärda konflikter när lillasyster skulle låna hans grejer. Hon ville ju oftare leka med hans än han med hennes. Genom att visa att han inte fick ha hennes saker om hon inte fick ha hans började han förändra sitt sätt att tänka. Om han ville låna ngt som var lillasysters hämtade han självmant någonting på sitt rum åt henne. Det gick inte över en dag att förändra utan tog lång tid. Som det är nu har inte storebror något alls emot att låna ut något. Alla fungerar ju olika så det kan säkert vara värt att prova men m det ger för mycket konflikter hade jag inte gjort så. När man har ett "krävande barn" bör man nog välja sina konflikter. Jag tror att det blir mindre skrik av att ge tillbaks syskonets leksak än att tvingas låna ut en av sina egna saker. Barnet kommer ändå själv på att börjar jag låna ut får jag låna. Men om barnet får låna lillasysters leksaker men vägrar låna ut sina, ja då lär sig barnet inte.

Om förändringen har kommit efter att flickan blivit storasyster kan jag hålla med om att det säkert beror på det. Om hon varit väldigt krävande redan innan kanske det är annat som ligger bakom. Vår son har alltid varit krävande och lillasyster blev lidande. Men för vår del hjälpte klara gränser, han är väldigt ifrågasättande och envis i personligheten. Det är inte ok att bete sig hur som helst men det är heller inte ok att som förälder inte hjälpa sitt barn tillrätta. Egentid med storasyster är säkert behövligt för henne och att hon får känna att hon är storasyster och har lite fördelar med det.