För er som blir missförstådda när ni pratar eller skriver.

Jag är liakdan fast jag blir ju förbannad för att de inte kan läsa mina tankar!!

Dom får väl räkna ut vad jag menar

hihi ja här passar jag verkligen in!
är expert på att krångla till det om jag ska förklara
något i skrift, antingen blir det för långt och omständigt eller så uteblir saker man tänkt men som av nån skum anledning inte går hela vägen ut i fingrarna
pratar man så kan man ju ofta rätta sig själv undertiden!
Just nu har jag brått så får se om detta blir läsbart och förståeligt! hehe

Under tiden man håller sin utläggning så gapar de. Man väntar bara om de ska svälja någon fluga.

Här är en till med samma problem. Kombinationen av att vara en smula förvirrad och besitta ett minne som en guldfisk är inte alltid kul. Att alltid behöva säga "men det var ju det jag menade" kan ibland kännas hopplöst. Tur det finns stödgrupper!

Den har startat idag!

Jag gör för lång-a utlägg. Risk att folk tröttnar och känner sig - que?

Precis! Det var ju det jag menade. Att det var bra att det finns en stödgrupp nueftersom du ordnat en. Fast jag skrev grupper. Oj, nu blir jag förvirrad. Finns det fler innan menar du?

Jag skiver lååångt och flummigt om nåt som jag ändå tycker är tydligt. Och sen skriven nån annan i princip samma sak på två meningar typ...

Det här inlägget är rekordkort!

Jag är på ! Jag borde gå en kurs i att skriva informativt (om ni fattar). Är bra på skapande skrivande men uppenbarligen inte på att diskutera via tangentbordet eftersom jag alltid blir missförstådd.

Skriver ofa för långt och dessutom så som jag pratar. = Kaos. Plus att jag är idiotisk nog att använda mkt ironi o sarkasm. Ska börja på avänjning snart.

marmalade - Haha, känner igen mig Jag får alltid skriva "Det va exakt det jag menade" efter att ngn annan förklarat vaddenuär mycket bättre.

Håller med er Marmelade, Sidneygirl och AgainstMe - samt känner igen mig.

När jag skulle förklara för någon på dagis att jag misstänkte att min äldsta dotter var mobbat. Det tog det ett par dagar tills jag kände att budskapet hade landat. Jag tror att folk kan läsa mina tankar - såsom jag pratar vv skriver.

Sånt här är ju faktiskt viktigt att tänka på också när man läser andras inlägg så man inte far i taket utan anledning.
När jag började skriva på ett annat forum på nätet så hade jag aldrig gjort det förut och vågade knappt
för att jag var rädd att något skulle missförstås
blev lättare sen när jag träffade ett par st så att de iaf visste vem man var och vad man kunde tänkas mena när man skrev något med grov galghumor eller ironi.
Jag har tex panikångest och kan skämta ganska rått
om mina egna problem (utan att för den sakens skull föringa andras, tycker ju det är skitjobbigt själv när jag är mitt uppe i det), tex när man gjort något galet pga av paniken..
men de som inte visste hur jag är kunde ju bli lite små sura först å blev ju inte alltid rätt efter min första krångelförklaring heller

Risken finns ju alltid att ingen ta en på allvar. Även om man har något viktigt att tillägga.

I dag sa jag till maken: "Tycker du det också?" Han frågade Hur??
Jag trodde att han hörde mina tankar.

hehe ros, sådär kan jag med göra ibland

Jag hoppas att det är någon som förstår mig - men realiteten är den att ingen förstår mitt eg syfte.