Är det någon ...

Jag har ingen erfarenhet själv av detta men det låter ju jättebra för alla parter att ni kan ha en bra relation!

Låter kanon tycker jag .

Tror inte det är bra att ha en FÖR familjär relation, kan bli otydligt för barnet det med.

Skönt att höra att det finns fall där det funkar, känner flera som faktiskt fixar den biten

Jag har jättebra relation till min dotters pappa. Inte så att vi umgås direkt men vi hörs av regelbundet och diskuterar vår gemensamma dotter (hon är 14 år i dag). Vi separerade när hon var 2 år och genom alla år har vi varit vänner och löst alla problem på ett vuxet sätt. I dag lever han med en annan kvinna som är jättemysig och som min dotter tycker mycket om. Jag lever också i en ny relation. Det verkar som att det vanligaste är att man bråkar och har konflikter vid en separation. Min åsikt är att barn klarar en separation bra om båda föräldrarna är vänner och löser allt på ett bra sätt.

Min sambos dotter är 11 år som tycker det är skönt att ha en extra vuxen att prata med. Jag har själv en dotter som är 9 år som inte har haft kontakt med sin far alls tills nu för han har en ny flickvän som tvingade honom att ta kontakt med vår dotter (vilket jag älskar henne för).
Min sambo och jah har även en gemensam son som är 7 månader. Ingen av oss (jag,sambo,våra ex) har våra föräldrar på bilavstånd så för oss alla har det blivit ett socialt nät där vi ställer upp för varandra då det behövs.

Gud så skönt det låter TS. Men det är ju som med alla människor. Vi passar inte med alla. Min styvdotters mamma och jag är så totalt olika och har ingenting alls gemensamt mer än barnet (och henne klarar hon inte så jag blir bara förbannad när jag tänker på henne). Det hade ju varit jätteskönt om hon hade varit en normal människa. Jag lider när min styvdotter mår så dåligt.

Jag har en jättebra relation med min bonussons mamma. Vi fungerar bra, kan prata om allt och inget. Vi kan umgås. Vi brukar även passa hennes andra barn emellanåt.
När jag berättar för folk, så höjer de också på ögonbrynen och frågar: Hur kan du umgås med henne?
Och varför ska jag inte kunna umgås med henne?

Åh, det låter ju helt toppen. Hoppas på en likadan utveckling för våran sits. Även om den inte är dålig, är den inte så bra som jag vill heller. Ingen borde höja på ögonbrynen eller oja sig, så länge det går åt rätt håll.

Jag har en bra relation med min bonusdotters mamma. Vi kände ju också varann sen tidigare innan jag och älsklingen vart tillsammans. Däremot dottern har jag haft svårt med att komma överrens med. Hon träffade jag inte så mycket tidigare så att vi lärde känna varann, det har fått komma i efterhand. Dottern var fyra år då jag och älsklingen började följas och då ska jag säga att då var det dottern som styrde över sin mycket snälla pappa. Då tog jag mig friheten att säga till honom att nu måste det sättas gränser. Hon är en glad men en mycket speciell dam idag som man får vara rak och tydlig med annars kör hon över en med långtradare =)