För att göra en lång historia kort så låg jag inne sängliggandes på BB när det hänt. Ortopederna kom upp till BB varje vecka och de kom väl gemensamt med BBs läkare antar jag, fram till att just i mitt fall var det gynnsammast att vänta och låta det hela gå den naturliga vägen.
Nu var jag inte helt exakt när jag skrev, för direkt på, sade de ju inte detta. Först fick jag faktiskt kortisonsprutor för bebisens lungor i fall bråcket skulle förvärras och de skulle behöva snitta mig. Diskbråck kan ju ge stora problem som jag sluppit - tack och lov. Men de tyckte också att det vore bra synd om mig om jag skulle bli opererad i ryggen och magen samma vecka och dessutom ha en prematur bebis att tänka på. Så ganska fort då de såg att det var stabilt så tyckte de att det bästa var sängläge tills bebisdax. Fast jag begärde själv få skriva ut mig efter x antal veckor, och tog det lugnt hemma. Så gjorde läkarna även en förlossningsplan som BM på förl. hade så att hon visste vad som gällde, att jag inte fick krysta mer än en viss tid. Detta självklart för att inte bråcket skulle fresta på nerverna än mer.
Allt gick bra och jag tänker nästan aldrig på det nu! Har fött ett barn efter detta också, hon är sju år
Så min rygg är stabil nu men den finns ju kvar den där svaga punkten förstås..
Förresten det barnet som jag fick efter då var det ingen som var oroad och inte jag heller, och jag kunde vänta och föda precis som alla andra då också utan speciella restriktioner. Så jag har ju den erfarenheten att det går bra. Det är bara Edan jag undrar över, har aldrig haft Epidural förut...men jag får väl fråga när det är dax om inte annat. Den kanske ändå inte hinns med, vem vet.