Pappor för jämställdhet?

Funderar inte så mycket på jämställdhet i vardagen. Om det är något som man tycker behöver göras så gör man det oavsett om det gäller att tvätta bilen, städa, diska eller bädda rent i sängen. Men så har jag ju iofs levt ensam tidigare, man ser ju killar som flyttar direkt från mamma till sambo och plötsligt vaknar upp när tjejen blir skogstokig när han slängar kallingarna i köket och sprinklar ner toan..
Jag har själv valt att stå utanför den tröttsamma tokfeministdebatten och betrakta den från ett tryggt avstånd.
Jag tror att då det s.k "köttberget" av 30-40-talister går ur tiden så kommer samhället att se ordentligt annorlunda ut utan att man behöver bränna bh:ar, äta konstig mat, klä sig i tunikor, hata män och vara allmänt störig.
Nej jag tycker att man skall gå tillbaka till sig själv och fundera på hur man har det därhemma, uppträder jag som jag skulle vilja att min sambo uppträder? Bidrar jag lika mycket i hemmet som min sambo? o.s.v
Varför göra allting så krångligt och som man kalla sig feminist?, finns det något fjantigare, tror inte det..