Pappor för jämställdhet?

Nog tycker jag att vi kan göra mycket, t.ex. att försöka påverka till att föräldrautbildningarna i högre utsträckning vänder sig till båda könen.

Därför äro du kallad att initiera att denna tråd ej dör ut, eller hur?

Men om det nu är så att varje ny generation barn som föds värderingsmässigt präglas av uppväxtföräldrarna så borde väl varje generation som växer upp bli mer jämställd. Eftersom varje generation uppfostrar något mer jämställt än generationen innan.

Sen måste givetvis förutsättningar genom lagar och regler stödja en sån utveckling, och det är ju där vi påverkar vid allmäna val.

Vad jag menar med ovanstående är att det är både ett individuellt ansvar och ett kollektivt.

Underbart att pappaavdelningen fått en tänkvärd tråd. Välbekomme Mikkel, att du också har tid å tycka!

Fast när det gäller föräldraledigheten så har jag funderat på en sak. Om ersättningsnivån skulle vara 100 % så skulle det inte göra någon skillnad vem som var hemma eller hur? Då skulle man kunna villkora dagarna.

Konflikt kan vara många olika saker. Allt från intressekonflikt över grälkonflikt till handgriplig och beväpnad konflikt. Vilken sort tror du kommer ifråga när det gäller att förändra kvinnans underordning? Organiserad eller oorganiserad? Allmän eller hos en liten del av befolkningen?

Brukar inte dessutom konflikterna dyka upp när motsättningarna skärps?

Fast nu hamnade jag rätt långt ifrån ämnet, ursäkta!

Riskerar att trampa lite tår här, men kan inte segregerat=uppdelat vara bra ibland? Jag har funderat om kvinnor tillsammans i grupp cementerar sina egna könsroller eller om det är så att genom viss uppdelning ges de möjlighet att bygga sin egen identitet oberoende av mannens (som är normen) inverkan?

Har inget svar, men en intressant undran.

Såklart är det så! Men vad jag lite var ute efter var det här att kvinnor som lever i en värld som styrs av män fostras till att vara och tycka utifrån det. Att det kan ge sociala konsekvenser för kvinnor som kliver utanför könsrollen likväl som det kan så för män.

Jag menar att det kanske är så att män som inte är feminister är rädd att tappa makt, medan kvinnor som inte är feminister är rädd att förlora det de fått genom att "spela manssamhället rätt"?

Då har jag givetvis tänkt bort de av båda kön som helt enkelt tycker att det är naturligt med ojämlikheter och bara är så.