Pappor för jämställdhet?

Kalle 74 - "Vi Pappor får kämpa för att få vårdnaden om våra barn. Samhället ser det som en självklarhet att mamman ska ha vårdnaden. Visst det finns undantag där oxå men lika många undantag att mamman inte ska ha vårdnanden."

Detta är ju också ett utslag av patriarkalt förtryck, fast det den här gången faktiskt slår tillbaka på oss jälva. Att det har blivit såhär är ju för att mammor anses vara bättre för barn, bara för att de är kvinnor. Vore samhället verkligt jämställt skulle inte den här problematiken finnas!

Classemannen - "att man behöver bränna bh:ar, äta konstig mat, klä sig i tunikor, hata män och vara allmänt störig"
Om det vore feminism skulle jag inte heller vara feminist...
Vilken tur att det inte är det då...

Live it!
Jag tror att svaret på den frågan väl blir avsikten med uppdelningen;
Tjejgrupp på gymnasiet för att stärka tjejers självförtroende = bra,
Enbart män i en bolagsstyrelse = dåligt
Diskussionsgrupp om livsfrågor för män = bra
Tjejvasa (att kvinnor inte fick åka det "riktiga" vasaloppet = dåligt

...o.s.v.

Jag finns själv med i en del sammanhang med bara män och tycker att det är helt ok ¨så länge syftet inte är att utestänga kvinnor...

Tyrell - men om två stycken är lika kompetenta tycker jag den kategori som är underrepresenterad skall få gå före, och det gäller inte bara kvinnor utan invandrare, ungdomar, män, norrlänningar osv beroende på sammanhang...

Jag har ställt den här frågan förr i någon tråd - kommer inte ihåg vilken - men har fortfarande inte fått något svar;
Varför tycker alla att det är OK med en pappa med barnvagn, men att det är konstigt med en kille med dockvagn?
Kastar bara ur mig den mitti kvoteringsdiskussionen...

Självklart är det så Live It... Det var mer en retorisk fråga... Det är väl samma sak med kvotering - det finns egentligen inga generella svar. Frågan om kvotering uppmärksammar ett fel i vårt samhälle som det råder delade meningar om hur det skall lösas.

Vi samtalar mycket om vad som skall göras och bestämmer från gång till gång vem som gör det. Försöker att tänka på hur vi talar till våra barn om vem som gör vad. "tant polisen" och "tant doktorn" är etablerade begrepp hos oss.
Försöker fördela tiden, både fritid och "hemmajobbstid" så jämnt som möjligt.
Försöker göra det vi är bra på, men att vara uppmärksamma på att inte någon av oss jämnt gör en viss sak...

Men jag tror som sagt var att det viktigaste är att prata i förväg, som jag skrev.
Som när vi bestämde oss att skaffa barn samtalade vi i förväg om hur vi skulle dela upp föräldraledigheten och innan vi köpte bil vem som skulle göra vad osv inte så att man står där och båda förväntar sig något outtalat av den andra.