Pappor för jämställdhet?

Jag tror nog att kvotering kan vara en väg, men dock finns svårigheten kvar med hur könsbunden ens syn på kompetens är. Om den formella kompetensen (utbildningar ex.vis) är likadan, men övriga meriter skiljer mellan en man och en kvinna väljer nog mannen att värdera dessa meriter utifrån det könsdelade samhälle vi lever i. Om exempelvis mannen har att välja mellan en med övrig merit fotbollstränare (man) och en ordförande i en lajv-förening (kvinna) så värderar han fotbollstränaren högre eftersom många män har en referensram till vad denna merit kan tillföra för yrkesrollen.

Är inte pessimist, men vill visa på olika hinder som faktiskt är en realitet när det gäller metoder att få bort ojämställdhet.

Miljö/samhälle helt klart. Hur än hormoner påverkar kroppen beteendemässigt har alla människor ett val som påverkas av den värld man lever i.

Könskvotering=könsdiskriminering? hur menar du? en medveten könskvotering kan tvärtom vara ett sätt att få undan diskriminering mot underrepresenterat kön som sker på grund av de inofficiella strukturer som finns i samhället.

Den som är könsdiskriminerad från början är oftast kvinnan för att män väljer män, en del av den strukturen som finns för att upprätthålla könsmaktsstrukturen. Att kvotera den kvinnan ger oftast inte en sämre anställd, men istället förhoppningsvis en mer jämställd arbetsplats.

För att mannen i dagisexemplet redan är diskriminerad eftersom all statistik talar för att kvinnan i det fallet hade valt en annan kvinna om inte kvoteringsregler funnes.

Precis så jag menar. Men jag menar också att värderingarna om kunskap och kompetens och vilken sådan som är önskvärda är könsbundna. Givetvis inte biologiskt utan som vårt samhälle fostrar oss att tycka. En manlig chef som ska anställa en chef väljer en chef med "manligt" sätt att leda de underställda oavsett om ett "kvinnligt" sätt fungerar lika bra.

Dofilus: Bra enligt din definition av bra som är formad av att du är uppväxt som man?

Så då anser du att man inte får förväntningar på sig av omgivningen som säger hur man ska vara? Och att könsrollerna är en produkt av dessa förväntningar?

Exempel igen: Vi gör ett antagande om typiska representanter för sina könsroller. En kvinnlig chef som är lyhörd för trivseln på företaget. En manlig chef som pushar hårt för produktionsmaximering, med optioner som morot. Båda sätten att arbeta kan leda till ökad produktion, men män föredrar oftast mannen och kvinnor kvinnan.

Detta var ett fiktivt fall men nog rätt nära sanningen. Agerar den manlige och den kvinnlige chefen olika för att de råkat gå chefsutbildning vid olika tillfällen eller för att de följer sina könsrollsmönster?

Man agerar inte alltid utifrån könsrollsmönstret. Men generellt gör man det. Om man inte följer sitt könsrollsmönster är det oftast för att man har något att vinna/slippa förlora på det.

Men hur menar du att man ska uppnå jämställdhet?

Så människan är jämlik?

Mikkel: Det korta svaret på din fråga blir den att man bara är ovan vid att se pojkar med dockvagnar. Det långa svaret handlar om att man förfäras över att pojken med dockvagn (eller hans föräldrar) bryter mot könsmaktsordningen genom att kliva utanför en könsroll han blivit tilldelad.

Blev du klokare efter mitt svar?

Puffar upp den här tråden igen!

Så, hur gör ni därhemma för att inte fastna i könsroller?