Typiskt manligt, typiskt kvinnligt

Det jag undrar över är varför det är så viktigt att kategorisera detta? Ännu mer undrande blev jag när jag häromdagen läste en tråd av en nybliven pappa vars nyfödda son kanske egentligen var en flicka, rent kromosommässigt... Förstår ni vilket dilemma? Hur skall man bemöta omgivningens reaktioner när det viktigaste de vill veta är "blev det en pojke eller flicka"? Varför är det viktigt EGENTLIGEN?

Själv hade jag snippa sist jag kollade och känner knappt igen mig ett smack i det som ni oftast kategoriserar som typiskt kvinnligt. Däremot känner jag igen mig en hel del i det som ni kastar in i "typiskt manligt"-facket. Vad betyder det?

Problemet för mig är att jag ser ut som en flicka/kvinna och omvärlden förutsätter därför automatiskt en massa saker om hur jag är och vad jag gillar. När jag då inte passar in i deras fantasier så blir folk förvirrade. En del blir tom rädda och aggressiva! Kan vara värt att fundera lite på tycker jag.

Cokkie: Det är ju inte det minsta kul, bara jobbigt och unket att hela tiden få höra hur man borde reagera och bete sig, beroende på bad man har för kromosomuppsättning.

"Fillipinan, Mikkel räv, Bonanza, Pallas.. Grattis!!! ni har sabbat en tråd o TS har fått göra en ny.. Är ni nöjda nu?"

Sabbat en tråd? Var då?

Mary Lo: ja så här blir det alltid när en massa kärringar skall samsas på liten yta! (Sen att de värsta kacklen jag någonsin upplevt varit på mansdominerade arbetsplatser kan vi ju gömma under mattan och inte låtsas se...)

*bingo lingo*

Mary Lo: Fast jag tycker inte det verkar handla så mycket om att fnissa åt sina egna mönster utan åt andras. OCh det kan väl, som du säger, vara ett sätt att bearbeta på - OM det var så att det låg någon annan tanke än just fnissandet bakom. Dock hittar jag inte mycket som tyder på detta, utan det verkar mest vara "jamen det vet vi ju alla hur män/kvinnor är", "jaa, tihi, lika bra att knäskura golvet med tandborste själv, så det blir riktigt gjort, hihi".

SkåneP: För mig faller absurditeten platt när 99% av alla åhörare säger "jaaa, så där är det, det vet man ju". Då handlar det inte om att exemplifiera absurditeter utan om att självupfylla profetior.

Mary Lo: Jag hör till dem som tycker att man kan skämta om det mesta. Dock tycker jag att det finns en gräns mellan ett bra och värdefullt skämt och ett unket och skadligt skämt. Givetvis är gränsen individuell, men det skulle aldrig falla mig in att bara vara tyst när jag tycker något är galet.

*folk i Mellerud har gigantiska penisar och spelar jazztrumpet*

Akta dig för lapparna bara, de sniffar thinner och rycker väskor av gamla tanter!

Hade en lagkamrat i innebandyn som försökte äta upp en räkmacka utan att öppna plasten. Det är fan snäppet värre än att mikra ett paket bacon...

SkåneP: Äh, jag har gjort blodpudding i brödrosten! Har värmt ravioli direkt i burken på plattan också.

*slår mig för brösten*

Mrs You: Låter mer som köttfärslimpa än som lasagne... kanske hon kan snärja nån som gillar husmanskost?

Har för övrigt en i min bekantskapskrets som lyckat med konstycket att bränna vid tevatten. Dvs kastrullen smalt och brandkåren fick rycka ut.

Kolla vad roligt det kan vara med galna beteenden utan att könet ens nämns? Är det inte otroligt?

SkåneP: Har faktiskt funderingar på det.