Typiskt manligt, typiskt kvinnligt

Nå. Jag och min man är inte stereotypa vanligtvis; men vissa spår från våra föräldrars könsroller går tydligen igen:

Exempel 1: Jag passar på att torka av handfatet medan jag kissar innan jag hunnit få av mig kappan, när jag kommit hem efter en lång arbetsdag (har aldrig sett honom göra det).

Exempel 2: När vi har Städdag hemma sitter han ihopkrupen i en hög på golvet och "sorterar tidningar", medan jag hinner klorinskrubba hela köket, gå ut med sopor, stordiska, dammsuga och typ sy nya gardiner.

Exempel 3: Jag säger allt oftare "Jag sitter kvar i bilen" när han ska tanka/sätta in pengar på banken/springa in på Apoteket.

Som jag skrev: vissa av våra föräldrars könsroller har gått i arv och även från deras respektive föräldrar. Man kan blir hur arg man vill över detta (ja, jag har också läst genusvetenskap) eller så kan man skratta åt det under tiden; medan man försöker förändra det.

Att inte skaffa körkort och att ta för givet att mannen ska gå ut i ösregnet och hämta ut pengar, eller vad det nu kan vara, är tyvärr en sådan "rest" från min familj.

Du behöver inte tillrättavisa mig angående könsroller, för övrigt. Jag är så medveten man kan bli angående skillnaden mellan olika personlighetstyper ("bekväm" till exempel) och de faktiska skillnaderna i beteenden mellan könen.

Men jag tyckte att den hät tråden var förbannat distanslös och tänkte skoja till det lite.

Såååå typsikt kvinnligt att sabba en tråd!

*SKOJAR*

*håller för öronen och nynnar jättehögt* vill inte vill inte ville inte se.....

laaa aaaaaaaaaaaa laaaaaaahhh laaaaaaahhhhhhhhh.....

Nja, jag går steget längre ärligt talat. Genusperspektivet är en ständigt pågående diskussion hemma hos oss och vi medvetandegör ständigt dessa nedärvda beteenden som finns i vår kultur. Varken jag eller min man anser att skillnaderna mellan könen handlar om något annat än kultur och uppfostran. Så. Ja, jag tillåter mig att skratta åt mig själv när jag torkar bort tandkräm ur handfatet medan jag kissar. Eftersom det var så min mamma gjorde och jag tycker att det är skrämmande/lustigt/märkligt/irriterande att sådana här saker kommer tillbaka om man inte aktar sig. Jag väljer att flina åt det och detta gör jag medan jag går upp och lagar takpannan som flugit av ladan, eller tar med mig morgontidningen in på toaletten i en halvtimme.

Att driva med sitt eget beteende; som man (enligt mig) ärvt av modern/fadern/samhället - samtidigt som man dagligen arbetar för att förändra både sig själv och den kultur man lever i - är inte ett piss farligt. Snarare ett ganska upplyftande sätt att bearbeta allvarliga saker.

TS beskrivning av hur hennes man identifierar en bula under mattan, men inte gör något åt det, tyckte jag var extremt absurd och fick mig att skratta högt.

Jag upplever ibland att man genom enorma, skrattlösa påtryckningar försöker kväva människors upplevelser av livet. Detta innan de knappt har verbaliserats. Det gäller både på FL och i övriga livet. Innan någon vet ordet av har fem personer vrålat att man inte ska göra/säga/tänka/skoja om si eller så, för då går det minsann åt helvete alltihop.

Jag tillåter mig bara att garva åt vissa grejer hos mig själv och andra som jag anser är primitiva reflexer som genom kunskap (bildning), humor och kommunikation så småningom kommer att försvinna. Ungefär som visdomständer.

*ger mig själv jordens örfil för att jag skrattade högt åt Mrs You´s inlägg*

Pallas: nej jag tycker absolut inte att du borde vara tyst när du tycker att något är galet. Verkligen inte.

*kollar snabbt som fan upp första bästa tåg till Mellerud*

Fatta att micra ett helt paket bacon med plast och allt!!! Skit nu i könsrollsdiskussionen här; fatta bara hur rolig den snubben är.....

Pallas och malin ulrika: haaaaa haa!! Skrattar så jag kluckar! Jävligt roligt såhär mitt i natten!

Jo, fast ni har fan inte satt in en kastrull i micron och försökt göra maränger i den.

Mrs You: ha ha haaa

Skratt!!! Jag fattar faktiskt inte varför just detta är så hysteriskt roligt just nu!! Men att "brandkåren fick rycka ut" var världens roligaste mening helt plötsligt.

Nåväl. Huruvida det är skadligt att skämta om sådana här allvarliga saker på det vis som gjorts här, det råder det delade meningar om. Jag för min del har varit väldigt tydlig med vad jag anser om skillnaden mellan könen och vad dessa beror på (för den som vill backa bandet går det jättebra). Att jag skrattar högt och hjärtligt åt vissa saker är inte något ni kan göra så hemskt mycket åt ärligt talat.

I övrigt ligger den här tråden nu i sandlådan.