Hur ska jag orka??

Nä,sånt ska INTE accepteras-håller verkligen med!
men HUR går man till väga?

man måste nog vara hårdare mot sonen, visa att sånt här acepteras inte!
man får inte bete sig hur som helst mot vem som helst. det finns gränser.
svårt att säga exakt hur man ska göra, men låt han rymma nästa gång då. Han kommer ju tillbaka.
(kanske inte världens bästa tips), men nångång tar tålamodet slut. Och att ta emot slag och fula ord, det måste kännas hemskt. Till slut känner man sig inte som en människa längre.

jag hade kunnat låta honom rymma men vi bor mitt inne i en storstad i Canada... det är inte som sverige här... han skulle nog försvinna snabbare än ögat här... annars hade han fått rymma hur mycket han vill

Försök prata med honom om vad som är fel när han är lugn.
Men när han får ett utbrott så va inte rädd för att bli arg tillbaks, plocka fram den riktigt djupa bestämda bas rösten och ta in honom på rummet. Sparkar han sönder dörren så får han leva utan dörr, likadant om han använder saker till att slå med, bara ta dem och kasta dem i soporna så får han va utan dem också.

Hade det berott på avundsjuka borde han få utbrott även när pappan är närvarande. Det är möjligt att han testar dig så visa en tydlig gräns.

Ville bara säga hej och erbjuda lite stöd och medkännande. Det låter som en jättejobbig situation för dig och alla andra i familjen. Du skriver att ni befinner er i en storstad i Kanada - jag bor själv i Toronto. Jag tror att de flesta resurser för familjestöd är på provinsiell- eller komunnivå och de programm som erbjuds statligt genom Health Canada verkar svårtillgängliga och pratiga. Har du en familjeläkare? Hon/han vet med all säkerhet vart ni kan vända er. Annars kan det vara en bra ide att tala med sonens skola. Eller ta upp det när du träffar din läkare eller barnmorska under en av graviditetskontrollerna. Håll ut och om du behöver något så fråga bara :).

Du borde definitivt inte ha honom där under din graviditet om det är så att han får utbrott som du kan ta skada av. Han får helt enkelt vara hos mamma, gå på samtal där Thy skrev som tips och sen komma tillbaka när han rett ut sitt problem.

Men problemet lärju inte försvinna för att man skickar iväg barnet? Sådana här saker är ALDRIG barnets fel, det är vi som vuxna som ska se till att barnen mår bra, och att hela familjen fungerar, för ALLA medlemmar!
Jag tycker att du TS ska ringa BVC och be om rådgivning, det kanske vore bra att ni fick prata med ett proffs,en familjeterapeut eller en barnpsykolog. Att han gör som han gör, beror ju på något, han reagerar ju på något som han tycker fel. Hjälp honom att hitta rätt istället för att skicka iväg honom från familjen!

Nä, självklart menar jag inte att det är barnets fel. Men för att säkra hennes och barnets säkerhet så kanske pojken borde vara hemma hos sin mamma - det handlar kanske bara om två veckor. Samtidigt ska de ringa till BVC eller var man ringer för att reda ut det. Barnet måste ju få konsekvens också om det inte kan bete sig.

Ja, men den konsekvensen måste de vuxna ge tillsammans i SITT hem, det löser inget att skicka bort barnet. När han kommer tillbaka är ju situationen fortfarande den samma.

Det är ju inte hennes sak att reda ut det. Det är ju pappan och mammans ansvar!