Min son vill inte gå till skolan. Han säger inte varför men jag tror att det har hänt nåt på skolan.. Han har svårigheter med läxor och att umgås med andra barn.. Han lyssnar inte på oss här hemma.. Jag vet intevad jag ska ta mig till med honom.. Känns att jag vill adoptera bort honom när han håller på o bråkar såhär.. Samtidigt så e jag sjukskriven pga depression.. Finns det nån annan som har det så jobbigt som jag??
Min 9 åring också fruktansvärt jobbig nu.
Uppkäftig och tjurig.
Vi fick reda på innan jul att han varit mobbad i skolan hela året.
Men sen kan tilläggas att 9 års ålder är komplicerad och en del barn kommer in i förpuberteten.
Att motverka mobbning är skolans ansvar. KRÄV hjälp och stöd av skolan!
Nån mer?
Hejsan!
Har också en nioåring hemma som bara trotsar...
Hon tycker om att vara i skolan och träffa kompisar, men HATAR allt vad läxor heter, det är en kamp varenda kväll...
Kan det vara åldern??? Jag hoppas det, och att det snart går över, vi är osams mest hela tiden...
Jo men det ÄR mycket åldern.
Min äldsta grabb som idag är 20 var likadan..inte riktigt lika uppkäftig, men jag minns att det började i 8 årsåldern för att sen hålla på 10 årsåldern.
Sen lugnar det ner sig till tonåren kommer 
Min son som är 11 år idag var likadan i 9 års åldern. Det visade sej att han hade inga kompisar på den skola han gick i då. Han var utstött av andra killarna i klassen och kom hem o bråkade med sin lillebror och mej..Jag var helt slut då. Men nu har vi flyttat och bytt skola. nu har han kompisar och mår mycket bättre.
Därmed har han blivit mycket lugnare hemma åxå.
Kanske din son inte mår så bra i skolan?
När man frågade min son förut - hur har det varit i skolan idag? Så svarade han alltid bra.
Men man måste försöka tolka signalerna, gå och hälsa på på skolan och försöka få dej en bild hur han har det där.
Lycka till!
Idag har jag varit på skolan och pratat med läraren,kuratorn och gympalärarn.. Men dom tycker inte att det är så farligt. Han har sina kompisar på skolan o så. Vi har tänkt att flytta och att han får byta skola,kanske det skulle hjälpa honom.. Men han lyssnar ju inte på mig utan bara på sin pappa. Och han kan ju inte va hemma från jobbet varje dag?!! Det är ju han som försörjer oss nästan.. Vi får ta en dag i taget. Sonen o jag ska gå o prata med kuratorn imorrn.. Får vi se hur det går..
Hej TS:
Starkt av dig att ta tag i detta och gå till skolan och prata med motvillig (?) personal. Du ska veta att du inte är den enda föräldern som upplevt ett alldeles för ljumt mottagande av skolpersonalen. Men det är bra att du försöker!
Barn runt 9-10 år kommer in i en förstadie till puberten, hormonerna sätter igång redan nu.
Därför kan många i den åldern vara uppkäftiga osv.
Det är extra viktigt att de får tid, kärlek o värme under denna period annars är risken stor att de gör en rejäl revolt om ett par år.
De är lite vilsna och vet inte själva vad som händer....Försök nu alla mammor minnas hur det var med grav.hormonerna..he he....min dåvarande sambo fick ju se en del hormonutbrott....he he....någon timme senare vet man inte riktigt vad som hände...
Prata om det när barnen är lugna...ge dem tid av er själva, hitta på saker!! Få dem att känna att de är uppskattade, att de behövs och att de är viktiga!
"Älska mig mest när jag förtjänar det minst"
Min grabb fyller 10 i oktober, men jag märkte för några veckor sen att han har armsvett som luktar redan, så man kan ju förstå att det är mycket som händer i kroppen nu.
Det behöver ju inte vara något i skolan, men jätte bra att du kollar upp.
Min son har ju varit mobbad i ett års tid som kom fram nu i november o sen dessutom kommit in förpuberteten. Lider så med min älskade son, men det är jobbigt vissa dagar när dom beter sig så illa.
Men jag försöker tänka på hur pass jobbigt HAN har det också och han har ju svårare att hantera det än mig.
Den här veckan har väl börjat bra. Förutom hans morgon humör!! Försökte väcka honom då började han gapa o skrika en massa olika fula ord till mig. Men sen fick jag iväg honom till skolan iallafall.. Puh vad jobbigt det är. Vi har också tänkt på att flytta,så han får byta skola. Först ville han det men sen ändrade han sig. Vi får ta en dag i taget.
Nån mer??
Hejsan!
Först och främst vill jag säga till dig att jag förstår din situation helt och hållet och att du är stark som försöker och vågar tala om problemet.
Jag är utbildad lärare (1-7) och har därmed en hel del erfarenhet från barn i just hans ålder. Min erfarenhet är att när ett barn reagerar så starkt som han faktiskt gör så ligger det något annat bakom än bara "förpubertet" odyl. (Även om detta givetvis kan ha/har inverkan det med.) Han signalerar tydligt att något inte stämmer och min första tanke då du säger att han har svårt med läxorna/blir arg kan vara att han har någon form av läs- eller skrivsvårigheter, hörselskada, synnedsättning eller koncentrationssvårigheter. Det är inte alls sällan det visar sig att barn i den åldern känner press i skolan och inte riktigt vågar eller är medvetna om vad som eg. är problemet och reagerar med allehanda mindre trevliga beteenden.
Jag tycker att du ska tala med hans lärare igen och be om att det sätts i gång en utredning så att ni kan utesluta alla sådana saker. Barn som endast har lite dyslektiska drag kan trots att det är lindrigt bli väldigt frustrerade och det visar sig och går ut över hela barnets vardag. Kanske värt att hans lärare funderar på.
Många styrkekramar!