Järngänget i Malmö del 11

Jag har beslutat mig för att bojkotta Normans, Hansa kompaniet lägnst ned!
Blev ovänner med dem idag för sista gången. Jag e trött på diskrimineringen av barnvagnar, jag blev vägrad att köpa mat där eftersom barnvagnsplatserna var fulla! Jonathan sov i vagnen o jag hade stått 20min i kö, men fick inte beställa.

De är helt enkelt inte värda mina pengar!

FaF: Tack för tips.

Något som svider...Been there done that.
Jag har tagit bort allt tillslut, hotat o genomfört, bekräftat, förklarat, men hon slänger sig bara ner o skriker.
Ta i handen, sätta på stol? Jo.. men om hon ligger på marken o skriker och när jag tar upp henne slår hon o drar mig i håret (har sett fler göra det på hennes avdelning på dagis, obs inte SL).
Konflikterna är just nu varje gång vi byter kläder, tar på skor, byter blöja eller toa-gående, lämnar dagis, kommer till dagis, går ner i garaget (vill bli buren), ska gå o lägga sig att sova (hon lämnade sängen så fort jag kastade henne tillbaka i 30min idag, 50 min igår) etc.
Imorse bröt hon ihop på golvet för hon inte fick godisbilar som frukost. På eftermiddagen fick jag bära henne ut i bilen UTAN ytterkläder för att hon inte ville lämna dagis. EN timme senare skulle vi gå från att ha lekt hos grannen, men hon ivll äta där o inte följa med, inte ta på stövlarna. Jag försökte hålla fast henne o tvinga på dem, det gick inte sä hon fick gå utan (skrikandes) till vi kom ner i källaren, då hotade jag med at tjag skulle lämna henne där själv då tog hon på dem. Hon skrek dock så högt att jag skickade upp henne ensam i hissen, för lillebror var livrädd för det höga ljudet. Hon lugnade sig på sitt rum. Kvällen var ganska lugn förutom att jag bar tillbaka henne i sängen från kl 19.45-20.55 då hon somnade. Då har hon inga gosedjur kvar o heller ingen musik. Jag kan ju inte släcka lampan o stänga dörren för då blir hon rädd.

Problemet är att jag har lillebror att ta hänsyn till. Ofta har jag inte kunnat vara konsekvent med jUlie när jag ammar eller byter blöjor på honom. Då har hon kunnat göra vad hon vill för stunden. Hon har också lärt sig att flippa ut när telefonen ringde. Igår kastade hon leksaker på mig o Jonathan nör jag pratade i telf, så jag fick lägga på för att stoppa henne. Då skrattar hon bara.

Grunden till att jag nöp henne igår var för att få kontakt då hon bara skrattade hon blev som spaghetti på golvet när jag skulle ta på stövlarna. (på kockums)

Ursäkta längden men jag har det rätt så jobbigt med henne just nu. SL kan intyga raseriutbrottet hon fick hemma hos dem.

Jag vet du kan väl bara radera den?
Har du läst mitt inlägg till dig om barnuppfostran?

Exitme:

SKa vi inte samla ihop 30st mammor med barnvagnar o besöka dem kl 12 en vardag. VI kan ställa oss i kön o krångla vid kassan, så vi skrämmer bort lunchgästerna !

Skulle vilja hämnas!!!

Funderar annars på polisanmälan (fungerar ej för han har redan varit polisanmäld o de la ner, man får diskriminera barnvagnar) eller kalla fakta... jag e riktigt sur.

FaF:

Precis så har jag gjort osm du skrivit. Men problemet är att Jonathan får ingen uppmärksamhet alls. Jag fick tex lägga honom ifrån mig (slita honom från tutten) TRE gånger idag när jag ammade.
Vi satt alla o myste i soffan o sen lägger hon sig ner o sparkar lillebror i huvudet när jag ammar. Jag talar om att pm hon fortsätter så får hon gå in på sitt rum. Jag fick sluta amma o leda in henne, dra henne in på rummet. Hon springer ut o jag föser in. Hon väntar tills jag börjar amma o springer ut. And so on. TIll slut skrek jag HÖGT "NU STANNAR DU INNE PÅ DITT RUM TILLS DU KAN UPPFÖRA DIG, FATTAR DU DET? DU STANNAR HÄR INNE!! *VRÅL*"
Då stannade hon i dörröppningen *gråt*
Då sa jag, har du lugnat dig o kan komma ut o sitta här o vara snäll. Svaret blev ja, o hon ledsen (säker också kränkt) satte sig brevis, o jag tröstade medan jag ammade.

Det är inte brist på uppmärksamhet o egen tid med mig. De gånger hon trotsar mest är ofta Thomas med också (som igår när vi båda försöker få på henne stövlarna).
Hon är en tuffing.

Men du har rätt, jag förlorar på att tappa humöret. Men jag har bara inte det där tålamodet kvar. Två barn som krånglar nattetid, 2 barns tvätt, 2 barns väskor som ska packas, mat lagas, välling, bädda, ytterkläder. Jag kan inte hela tiden styras av Julie. Förstrå du, som har många ungar runt dig på Fskolan?

Jag ska itllägga att jag kramar o pussar så fort jag kommer åt.
Men ibland puttar hon bort mig, ibland har hon till och med hellre gått fram till andra mammor o kramats som liksom att säga "du duger inte, andra familjer e bättre".

När hon slår sig eller blir riktigt ledsen är det dock bara jag som gäller (MIN mamma).

På dagis säger de att hon är normal.

Jag har ingen barnvakt åt Jonathan så jag kan inte gå nån föräldrautb kvällstid. Jag lättar mitt hjärta här.

Dessutom är ju inte en metod rätt.
Aktiviteter o kreatvia saker funkar bra. Musik, dans o när jag ser henne. Men så fort jag ställer ett krav så är vi tillbaka i trots.

Är de tnågon som har i närheten så här hemma?

Kollar på tv... (nu)

2 dagar i veckan kommer hem kl 20.30 (då hr jag lagt båda barnen själv + middag mm), 1 dag är det babysim/simning och de andra hjälps vi åt.
Jag ammar fullt o Joanthan kan inte lämnas så mycket. När vi bara haft 15 timmar på dagis så har det blivit mycket tid ihop, eller jag ensam med barnen, kämpandes, släpandes.
2,5km till närmsta lekplats. (ja jag ska flytta)

go natt.

Som sagt på dagis fungerar hon utmärkt, inget problem barn. Det är min barnuppfostran jag har problem med... tålamod.

Önskar jag hade släkt här så man kunde få avlastning.
Vi har inte haft barnvakt nånsin. Jag har inte varit ensam med T sen Julie föddes... o inte mycket egentid.

Nu måste jag sova.