Järngänget i Malmö del 11
När Isabelle slår någon så går jag ner på hennes nivå så hon kan se mig in i ögonen. Tar hennes händer och säger Bestämt NEJ, man får ABSOLUT inte slåss! Du får klappa fint. Det gör ont! Klappa fint. Sen får Isabelle blåsa på stället där hon slagit (symboliskt då alla barn vill att man blåser där de slagit sig) visa att hon kan klappa fint, krama och säga förlåt. Det kunde från början ta en timme innan detta skedde men jag gav mig icke.
Nu om hon krockar med en eller liknande så stannar hon upp och klappar på huvudet och säger förlåt (inte mekaniskt utan uppriktigt) *stolt*