Hur funkar det hos Er när ni är osams?

Maken går och lägger sig när han blir arg. Han sover bort ilskan! Kvar står jag snopen och har liksom ingen att gräla med ...

Det låter ju faktiskt som betydligt bättre än att vråla "Dra åt helvete!" till varandra.

Men visst är det frustrerande när man har saker att säga och den andre inte vill lyssna?

Vi diskuterar/grälar och sedan är det bra, vi skulle aldrig gå och lägga oss som ovänner.

Ja, var ska jag då göra av med min ilska? Jag klampar runt lite och smäller i någon dörr ...
Fast när maken väl kliver upp igen, så brukar vi kunna diskutera saken lugnt. Så kanske det är ett bra sätt?

jag är sån som vill prata tills det blir bra igen, som tur är så bråkar vi inte så ofta o både jag o min smabo blir tysta när vi är sura o irriterade men har lärt mig att det är bättre att prata,prata, prata.

Det gäller väl att hitta sin egen "grälstil". Vi har i alla fall vissa regler, man får inte hota med att lämna den andra till exempel. Jag tycker inte det gör så mycket om man skriker dra åt helvete, då är det betydligt värre att bara dra sig undan och inte säga något alls! Men som sagt det är nog bra att prata om hur man grälar någon gång när man inte är osams, det har vi gjort och det blev mycket bättre.

skulle han skrika till mig att jag skulle dra åt helvete hade jag gjort det. hade aldrig accdepterat att den man lever ihop med o älskar skulle skrika o svära åt mig

Vi går sällan och aldrig heller och lägger oss som ovänner. Jag vill ha sånt undanrett till dagen efter, vill inte vakna till en ny dag och vara arg fortfarande.
Mina föräldrar är riktiga "mattsopare" som aldrig reder ut saker och ting utan låter det rinna ut i sanden tills det exploderar på nytt och jag har lovat mej själv att aldrig bli en sån själv.

Oftast när vi bråkar här så går vi undan varandra en stund och lugnar ner oss på varsitt håll och sen pratar vi ut om det. Antingen enas vi då eller så kommer vi överens om att vi inte tycker lika.
Gapar och skriker gör vi aldrig, snäser och fräser gör vi nog istället.

Fast ibland när man känner att man bara är väldigt trött och hungrig då är det meningslöst att prata och prata också tycker jag. det gäller att ha lite koll på varför man blir förbannad egentligen.

När jag och min gubbe grälat kan det bli en tryckt stämning mellan oss. Vi har somnat osams en gång och aldrig mer. Det var det jobbigaste jag varit med om. Iom att vi bor i en trea med två barn (mina) sover vi i vardagsrummet så detta med att sova i varsit rum funkar inte riktigt.

vi försöker båda reda upp vad vi grälat om och sedan somna sams. sover bäst då.

När jag bodde med mitt X sov han på soffan från att vi fick vårt första barn. ville inte störa. Grälade vi.. gick han självmant å sov på soffan.