Anpassa sitt eget språkbruk efter omgivningen?

Just det med fackspråk tycker jag är svårt. Oftast kan man inte använda fackuttrycken för de är helt oförståeliga så förenkla får man göra. Men hur mycket? För då finns det ju risken att man förenkla såpass att samtalspartnern känner sig förnedrad. Iaf i mitt yrke tycker jag den balansgången är svår.
Och tvärtom kan det också bli, att någon har samma yrke men möter mig i min roll som yrkesutövare och då förutsätter jag ibland kunskap om vissa saker men klienten har inte en aning ändå.

Jag försöker nog anpassa mig efter den jag pratar med även privat och jag snitsar sällan med ord som "aversion" över huvudtaget. Oftast vet man ju lite om personens bakgrund eller kan pejla den någotsånär. Teknologkompisen är det ingen större vits att slänga sig med vårdtermer med och vice versa *ops* Kompisarna på "bonn-landet" är inte dumma för att de inte kan de ord jag lärt mig genom alla mina utbildningar - de har bara en annan kunskap och slänger sig med ord jag inte kan därför att jag inte bott där på länge och det språket också har utvecklats.

Så jag tycker att man anpassar sitt språk till den man pratar med utan att försöka snobba till sig eller dumma ner sig. Det är ju inte så kul att själv få endera bemötandet.

Ja, gudars. Jag försöker verkligen inte snobba till mig heller. Mitt personliga språkbruk är styltigt och högtravande jämfört med många andras, att krångla till saker är inget jag eftersträvar, utan något som (tyvärr?) faller sig naturligt för mig

Oj, vilken intressant fråga. Jag går en kurs i språkteori (nåja, den avslutades idag) och vi diskuterade just detta under föreläsningen i förmiddags. Vår slutsats blev nog att graden av språkanpassning har mycket att göra med en individs utbildning och bakgrund. Att kunna anpassa sitt språkbruk efter person och situation tyder på bildning med andra ord.

Nu pratar jag kanske inte om om att man talar på ett sätt med en bebis och ett annat med moster Agda utan i mer allmänna termer.

Språk är makt! Att ha tillgång till flera olika sorters språk, att kunna kommunicera med olika sorters människor - det är som Kahlua säger, verklig bildning!

Det tyder oxå på människointresse och inlevelseförmåga! Och jag tycker att alla borde träna på detta. Inför ett nytt ämne i skolorna!

(Är så trött på min mans svåger som är högutbildad och alltid lyckas förolämpa när han försöker vara vänlig och är pinsam när han försöker vara rolig. Ge snubben ett språk i julklapp!)

Har inte råkat ut för att folk pratat "bebisspråk" med mig, så har ingen direkt åsikt där.
Vad som däremot retar mig något enormt är när någon inte KAN prata på ett enkelt och förståeligt sätt. Tror att detta ibland kan bero på att man kanske inte förstått det man talar om till 100%. Att slänga sig med facktermer eller andra svåra ord är enkelt, men att fullt ut ha förstått innebörden av dem är annorlunda.
Nu vill jag inte framstå som arrogant, men jag anser mig själv tillräckligt välutbildad, intelligent och språkbegåvad för att förstå det mesta om det förklaras på ett vettigt sätt, och om någon inte kan prata så att jag förstår, tja, då är det nog inte enbart mitt fel.

Sorry, det här var väl inte riktigt vad frågan handlade om, men det kliade så i fingrarna...

Om man talar/skriver är väl poängen att alla ska förstå. Myndigheter kämpar ju för att språkbruket ska bli lättare. Varför slänga sig med ord som många inte begriper. Vissa ord går det lite mode i att använda, kul tja för vissa.

Kunde inte låte bli att påpeka att man ibland måste lägga fram saker relativt enkelt, annars kan mottagande person komma i försvarsställning:

Exempel:

Men all som pratar som de tänker? Som liksom bara öppnar munnen och så får man en inblick i deras hjärnor! Har ni tänkt på hur oerhört svårt det är att begripa vad de säger när de inte "redigerar" ett dugg innan alla ord spys ut.
Personligen har jag jättesvårt att fatta sånt språk.
(Tänk exempelvis Big Brtoher året när Linda Rosing var med. Jag satt i tevesoffan och försökte begripa vad folk egentligen sa. Jag fattade ingenting...)

Jag är troende och använder inte svordomar och liknande, men jag tycker ändå det är jobbigt när folk svär och sen direkt efter slänger in ett urskuldrande "ursäkta", för att de svor i min närhet. Snälla nån, du gör som du vill, bara jag slipper . Vill du svära och säga "herregud" så gör det! Men ursäkta dig inte för att du gör det om du verkligen inte menar det!
Sen är det klart att det kan vara störande när folk slänger in svordomar i vara och varannan mening i en konversation, men det händer faktiskt inte så ofta.

I övrigt försöker jag använda mitt språkbruk med de flesta jag pratar med. Märker jag att de inte förstår så försöker jag utveckla lite mer och prata lite mer förståeligare. Fast jag brukar inte ha så mycket sådana problem då jag inte använder så avancerat språk till vardags.

Jo, visst bör man anpassa språket efter omgivningen. Men man behöver ju inte uttrycka det som att "så att andra förstår". Det låter ju bara drygt. Nej, använd det språk som situationen kräver. Varken lättare eller svårare.

Anpassningsförmåga är social kompetens!

prata svårt och allmänbilda varann.

Snyggt inlägg, det gillar jag.