vi som gillar anna wahlgren/tankar kring barnaboken

Är det inte någon som diggar mrs wahlgren?

Jag tål absolut inte AW:s idéer om sömn, men när det gäller uppfostran tycker jag hon har många goda tankar!
Problemet som jag haft med hennes tankar om uppfostran (att hela tiden ha med barnet i vardagsarbetet och att alltid visa hur man ska göra), är att min tid och mina armar inte har räckt till för det. Att t ex låta blomkrukor och annat stå kvar framme och ständigt vara med och visa hur man är försiktig med blommorna och hur man stryker fint på ömtåliga saker - det har inte fungerat här i praktiken. Jag har kompromissat och tagit undan ömtåliga grejor i stället.
Inte heller har jag hittat något praktiskt sätt att ha en baby, en 2-åring och en 4-åring med när jag diskar eller lagar mat. De får turas om helt enkelt!
Hur AW bar sig åt med alla sina barn, är mer än jag kan begripa ....

Jag är inte så insatt i Anna Ws teorier, men förespråkar hon inte ensamlek i spjälsängen för små barn (har för mig att jag sett henne säga detta i en TV-intervju)? hur går det ihop med delaktigheten? Kanske var det via spjälsängen hon hade ordning på barnen

Åh ett svar!

Jag håller med och jag undrar hur hon hunnit vara så tusan pedagogisk i ALLA lägen. Jag förmodar att hon inte kunnat de.

Sen är jag t o m en sån typ som alltid lyckas ha stökigt och lite disk och lite tvätt osv. (kanske för att jag sitter på FL)

Hon föreslog att man skulle ta med barnet när man gjorde ngt utöver VARDAGSJOBB. Pust. Nå det kommer inte jag kunna. Elvin får glatt hänga i bärsele när jag tvättar lr diskar. Fair enough.

Det andra jag diggade med henne var hennes tankar kring trots. Att det fanns så många olika sätt att trotsa. Ålen, som säger
- Ja kära mamma ( men som sen skiter i vad man sagt)
- Den känsliga (som gråter och gråter och man måste få tokigt dåligt samvete)
- Den arga( det man kanske generellt ser som trots, skrikeråsvär)

Just att vara lyhörd på att alla barn kan reagera olika i trots.

Alltså detta kanske är gammal skåpmat för många, men jag har precis satt mig in i såna här saker och det tycks vara oändligt mycket man ska behöva tänka på

Noho: Ensamleken var det ja... Fast det skulle fylla en annan funktion. Också schemalagt. Typ

Äta och gosa, byta blöja osv, sen lägga ner bebis med en leksak eller nåt och så får bebisen leka med sina fötter eller helt enkelt bara ligga och snöa på sitt täcke.

Då kan man ju passa på att gå på toa eller dricka en kopp kaffe. Jag personligen tycker det är helt i sin ordning. Självklart ser man till att ungen är glad när den ligger där Annars blir det ju ingen lek

Äsch nu såg jag att mitt ena inlägg antagligen är helt obegripligt. Jag är ingen byråkrat/administratör precis. Därav mitt överslarviga hem...

Nå
tre personlighetstyperna
1. Ålen
2. Den känsliga
3. Den utåtagerande

Jag trodde AW var rätt kritisk mot bärande?

Jag gillar henne rätt mycket. Fast har inte läst allt, men lånat boken och bläddrat. Gillar att barnen ska vara med, social delaktighet, överlevnadsångesten hos nyfödda (bota med massor av mat mm

Och vi vagnade sonen när han skulle lära sig sova ensam (är nu 4,5 månader). Kan dock inte tvinga honom att sova hela natten, där är mitt mammahjärta för blödigt. Han äter 1-2 ggr/natt. Fast glimrar till ibland (som nu inatt) och sover 11-12 timmar utan mat. Så jag vet ju att han kan.

serina: Varför trodde du hon var kritisk mot bärande?

Rubicon: Jag tror definitivt att man kan bota "överlevnadsångesten" och hennes uttryck att alltid ligga steget före med mat, tror jag definitivt på.