Att bli/vara bonusförälder...
Ja som rubriken lyder, att välja en familj att ta till sig, är inget som för många är nått lätt, det kan man utläsa ur många trådar här. Jag kan förstå att det kan bli konflikter emellan X och den nya osv, men att små barn ska bli något som är jobbigt i den relationen, är nått som förvånar mig!
Alltså, barn kan ju vara skitjobbiga ibland, det är ju alla, men att man skriver att det är jobbigt att göra alla sysslor ÅT ett barn som inte är ens eget, bara för att det ine är ens eget!? Vem är det som valt att komma in i en ny familj? Kan man verkligen förvänta sig att komma in i en barnfamilj, utan att behöva ta extra ansvar? Vilken drömvärld lever man i då undrar jag??
Har läst i flera trådar där framförallt de nya kvinnorna som fått bonusbarn skriver att de är trötta på att inte få "egentid" och att bonusbarnet bara skriker efter dem heeelaaa tiden... Det är ju elakt skrivet, visst ibland blir alla barn för mycket, man behöver egentid, MEN säg till er partner då!?
Att man "måste" tvätta, städa, laga mat m.m åt någon annans barn, är ju nått man väljer när man går in i denna sortens relation, Du som väljer en familj gör detta valet, INTE barnet!! Uppskatta istället att barnet/barnen tar till sig Dig som en del i dess familj!!
Jag har nyligen blivit "bonusförälder" eller vad man ska kalla det, jag är superlycklig över att barnen hanterar mig på ett bra sätt, att de börjar försiktigt ty sig till mig... Jag har ett eget barn med en annan kille, och jag är överlycklig att min son tar sig an min nya på ett så kärleksfullt sätt!!
Kommunikation är väldigt underskattat! Är det nått ni inte trivs med ang. bonusbarnen, så säg det till pappan/mamman då!! Gå inte runt och reta upp er på barnen eller så... Det är ju faktiskt en jobbig grej för barnen med att mamma eller pappa lever med andra och inte ihop, värre för en del lindigare för vissa...
Jag skulle vilja att fler tar fram tips och idéer om hur man kan hantera vissa konfliket, att man kan istället dela med sig av erfarenheter, för det är självklart så att det inte är konfliktfritt. Men att sitta och nästan skylla över detta på barnen är för mig anskrämligt!! Fy om min kille skulle sitta och klaga över min son! 
då hade jag blivit tokig! Då hade jag hellre sett att han tar det med mig istället...
Så, kan vi inte starta en tråd för att dela med oss om hur det är att få äran att komma in i en helt ny familj? Vi kan väl stötta varann då det verkligen blir jobbigt? Eller dela med oss av de verkligen roliga händelserna? Ja, dela med oss av det vi vill.... Det är nått som för mig iallafall skulle vara väldigt uppskattat!
Jag kan börja att dela med mig om en sak som gjorde mig lyrisk häromveckan:
Jag var hos min kille och med hans barn och min son, vi hade snöbollskrig!! det var så otroligt kul att få uppleva lite om hur underbart fantastiskt det kan vara att vara en familj! Guuud vad jag har längtat efter denna känslan (har inte varit en familj innan, jag har varit ensam med sonen hela tiden) en familj...
efter snöbollskriget var vi slut allihop, men åt då en god middag, barnen var sådär rosiga å fina om kinderna, och jag kände att jag ville att tiden skulle stanna, det är precis såhär jag vill att det ska vara..
Hans barn ville att jag skulle leka med dem massor sen, mitt namn ropades hela tiden, och jag trivdes med det. Känslan av att de VILLE leka med mig går inte förklara.. att de börjar bli lite beredda att låta mig få bli en del av dem... Detta är en upplevels jag sent kommer glömma, ska alltid bära med mig lyckan i att denna dag inträffade!! 