vågar inte...

Om du tittar runt lite här på forumet kanske du kan hitta andra fädrer som har liknande intressen. Vart i landet befinner du dig?

Ditt barn har väl kompisar på dagis. Ta med en kompis hem och låt dom fortsätta leken hos er sen kanske din 4-åring får hänga med hem till kompisar i sin tur. Enligt min erfarenhet så vill dom inte aktiveras i föreningar hit eller dit när dom bara är 4 utan leka mest. Jag var med mina barn och lekte kojor och byggde lego, fråga vad ditt barn vill göra och häng på. En vuxen som vill leka är ju toppen tycker väl de allra flesta barn.

Känner igen det där ebbot.
Jag flytta ner till växjö från sthlm. Bort från alla polare och övrig släkt. Jag har min dotter här nere som är 3 år. Jag ville inte släppa henne pga mina kompisar osv. Och jag tyckte också det va skitjobbigt i början när man hade henne. Jag hade ingen kompis eller släkt här nere. Det va bara jag och min dotter. Jag börja till slut intala mig själv att "jag klarar det här". Just det där med att leka, räcker oftast bara med att man lägger sig på golvet eller sätter sig i sandlådan och är med så blir hon nöjd. Man får heller inte bry sig så mycket om vad andra tycker och tänker jämnt. Jag skiter fullständigt i om folk glor när min dotter gallskriker och är arg när vi är ute och leker eller nåt sånt. Det är min dotter och mitt liv. Men jag kommer ihåg hur hopplöst allting kändes ett tag, men ge inte upp. Man klarar mer än man tror.